Spelet börjar ganska direkt med en match som jag utgår är där för att jag ska lära mig lite om vad som händer och på något intuitivt sätt lära mig spelkontrollen. Den som har spelat FIFA tidigare kommer snabbt in i hur passar och resterande arsenal av olika skott fungerar och det är en ganska skön inledning. Ganska kort därefter så sätter spelet i gång på allvar och jag få mer valfrihet i hur jag själv vill spela spelet.
FIFA har, precis som andra fotbollsspel och sportspel generellt nowadays ett story-läge. Du får följa Alex Hunter i hans resa genom fotbollens galna värld och ska man döma av namnet på kampanjen, The Journey: Hunters Return så är det en karaktär som funnits med sedan tidigare. Det hela känns dock lite krystat med segment som mer påminner om en reality-show än något annat, men man får spela fotboll i massor och det är ändå kul att någon sorts karaktär att följa. Jag får ju känna på en viss progression genom spelet vilket är välkommet. Jag får lära mig grunderna och bygger upp mina färdigheter på ett bra sätt.
Det är inte alltid lätt att hålla god min när spelaren som kontrollerar dig inte är supervass på spelet
The Big League
När jag börjar bli någorlunda klar med kampanjen så bjuder spelet in mig till att starta det andra karriärläget som finns. Där handlar det mer om att förhandla till sig spelare och bygga upp sitt eget dreamteam av diverse duktiga människor. I slutändan faller ditt lags framgång helt på dina kapabla händer dock. Statsen för spelarna verkar dock spela en viss roll då några av dem känns lite tyngre och starkare, medan andra är snabbare och mer uthålliga. För min egen, personliga spelstil (som mest handlar om att pumpa på skottknappen) så gör dessa stats inte speciellt mycket. För den mer inbitne är det dock säkerligen kul att verkligen få till sitt egna, personliga lag och senare ta med det ut online för att se hur pass bra man byggt upp det.
I online-läget kan du även välja att spela med så kallade FIFA Icons, vilket i praktiken innebär att du kan välja spelare vars namn du säkerligen känner igen så som Brolin, Maradona och andra fotbollsikoner. Jag tog mest varenda kotte jag tror mig hört om och körde järnet. Var beredd på ett ganska starkt motstånd dock, det finns många därute som är bra mycket vassare än vad man tror!
Aldrig mer hamburgare innan match
Frostbiten och skakig
Rent grafiskt tycker jag att spelet är redigt snyggt. Det märks att det jobbats mycket med Frostbite-motorn som EA kunnat använda sig av ett tag nu. Ljussättning är otroligt snygg, detaljer så som att spelarnas kläder reagerar på rörelser och animationer på karaktärer känns naturliga. Även vid längre sessioner blir det aldrig ”fult” och vid de slow-motioner-sekvenser som finns i spelet så märks subtila ändringar på spelarna beroende på vad som händer i sekvensen. Det är roligt att se, att det faktiskt läggs ner tid på sådana detaljer och att spelet inte faller in i att bara vara en lite förbättrad uppdaterad på förra årets variant. Även om jag inte spelat särskilt mycket av de tidigare så märks poleringarna och det ”lilla extra”.
Kontrollen tycker jag känns responsiv nog för vad ja förväntar av ett sportbollspel. Spelarna gör som jag vill utan större delay och det är relativt lätt att gissa sig till knappar och vad som gör vad. Finns inte så mycket mer att säga där, helt enkelt.
Belysning på planen och snygga vinklar gör mycket för att förhöja spelupplevelsen.
Matchpoäng går till
Allt som allt så tycker jag att FIFA 18 känns som en redigt polerad produkt. Det erbjuds ganska mycket att göra och karriär- samt onlineläge ger dig som spelare väldigt mycket spel för pengarna. Jag har svårt att se att någon som är aningen mer insatt skulle få tråkigt, för om jag tycker att det är roligt att sparka virtuell boll, så kommer nog fansen ha en redigt trevlig stund med spelet!
