Efter en förvånansvärt god respons på deras mashup med Zelda och Warriors-serien så var det bara en tidsfråga innan Omega Force tog sig an Nintendos andra stora fantasy-titel. Fire Emblem Warriors plockar en hel drös med karaktärer från strategiserien och slänger in dem i gameplayet fans av Warriors-spelen är bekanta med. Så hur klarar sig denna hybrid på slagfältet?
Drakar och portaler
Först och främst kan man ju fråga sig hur en så både bokstavligt och metaforiskt färgglad skara krigare plötsligt finner sig på samma plats vid samma tillfälle? Spelet följer tvillingarna likaledes tronarvingarna Lianna och Rowan av kungadömet Aytolis. Från kungadömets glömda legender har en lika mäktig som ond drake återvänt, vilket lett till att portaler öppnats till andra världar vars invånare nu finner sig indragna i Aytolis krig. Du läste rätt: Plot holes är alltså en legitim förklaring till varför alla andra karaktärer dyker upp på syskonens resa.
Äntligen får de som ignorerats av Smash Bros. en chans att vara med i en crossover
Storyn i sig är dock ungefär lika djup som en uppblåsbar barnpool under sommarens värsta värmebölja, vilket knappast hjälps av att den är ihoplappad av trötta klyschor och röstskådespeleri som skaver i öronen. Utöver någon enstaka bra one-liner så är nästan all dialog så onaturlig att jag flera gånger undrade om karaktärerna ersatts av robotar. Det är helt klart något som försvann i språkbarriären när spelet översattes.
Mycket från ena men inte från andra
Gillar man andra spel i Warriors-serien så finner man inte mycket att klaga på här. Det är bekant gameplay med hundratals fiender som dör likt myggor när du plöjer dig fram som din valda karaktär. Det är ett enkelt stridssystem som låter dig göra extremt flashiga kombinationer och manövrar lekande lätt. Det är en fantastisk power fantasy för den som gillar att känna sig mäktig, vilket dessutom låter Fire Emblem-karaktärerna glänsa lite i nytt ljus när de inte är begränsade av turbaserad strid.
Utöver just karaktärerna är det dock försvinnande lite som plockas från Fire Emblem-sidan av familjen. Visserligen finns deras ikoniska attack-triangel med, dvs. Att svärd slår yxa som slår lans som slår svärd. Sten-sax-påse med vapen alltså. I praktiken utnyttjas detta dock knappt alls i Fire Emblem Warriors. Effektivt är dessa bara buffs och nerfs som bara justerar hur lång tid det tar för dig att rulla ansiktet på kontrollen innan allt omkring dig slutar röra sig. Det finns även ett pair-up system vilket låter två karaktärer slå sig samman i en duo med en som agerar förtrupp, men den andra som hoppar in och assisterar med attacker och försvar. På samma spår finns det också ett “vänskaps”-system, vilket tyvärr är långt mer begränsat än i huvudserien det är lånat ifrån. Gör två karaktärer mycket tillsammans, exempelvis pair-up, så har de en mätare som levlar upp mellan uppdrag. Vi varje level får du några resurser beroende på vilka som inluderas i vänskapen ifråga. Dessa används sedan för att uppgradera vissa förmågor, så vill du optimera din favoritkaraktär får du se till att bli vän med den person som ger dig rätt resurser.
Nej, inte den typen av ”Pair-up”. Spara din shipping till huvudserien
Lite bra, lite mindre bra
En välkommen bonus på Switch är dock att man mer eller mindre när som helst kan hoppa in med en extra kontroll för splitscreen co-op. Gameplayet är kanske enformigt, men det gör sig utmärkt för flera spelare. Då slipper man dessutom förlita sig på AI’n som är en väldigt blandad godispåse när det kommer till kompetens. Ibland så kan datorspelarna gå full Terminator och plocka alla objectives i snabb takt. Vid andra tillfällen ställer de sig istället och funderar över universums mysterier på något slumpmässigt utvalt slagfält på kartan. Att aktivt ge dem order är opålitligt, men det funkar oftast. Den lättaste lösningen är dock att själv ta kontroll över karaktären ifråga och fixa deras uppdrag åt dem. Inte optimalt kanske, men det är mer pålitligt. Grafik och ljud är acceptabelt. Warriors-serien har i all ärlighet aldrig skrytit med sitt utseende. Likaledes har Fire Emblem på senare år varut bundet till 3DS, så även där har man arbetat med bakbundna händer på den grafiska fronten. Överlag är alltså utseendet bättre än man kunde försväntat sig. Det finns troligtvis mer krut i Switch’en än vad som utnyttjas dock. Musiken är trevliga callbacks till tidigare spel i Fire Emblem-serien, uppdaterade för att passa in i det annorlunda gameplayet.
Varje gång någon insinuerar att en explosion är undermålig fäller Michael Bay en tår utan att riktigt veta varför
Sammanfattningsvis
I korta drag är Fire Emblem Warriors ett utmärkt Warriors-spel, men väldigt bristande på Fire Emblem-fronten. Det känns som det finns mycket missad potential. De tar knappt någonting utöver karaktärerna från den andra halvan av hybriden. Det är ett ganska enformigt men roligt spel vilket man kanske inte spelar flera timmar i sträck. Lägger man in det faktum att det tekniskt sätt är portabelt glänser det dock lite mer. Det är ett utmärkt spel för att döda tid exempelvis på tågresan eller liknande. Det är inte dåligt, men det är inte heller nytänkande. Hade de bara vågat lite mer hade detta kanske blivit lite mer minnesvärt. För stunden kan man tyvärr bara ge det ett “Okay”.
