Front Mission 1st Remake Recension

Front Mission 1^st Remake är en tämligen efterlängtad återgång till Front Mission-seriens rötter och en välkommen nystart för en spelserie som legat i dvala sedan 2010. Det är till och med sedan 2008, om du räknar bort det svarta fåret som är Front Mission Evovled. Det här är det första spelet som kommer till Europa sedan sagda svarta får och är bara det tredje i serien att ens nå hit.

Som spelserie handlar Front Mission oftast om turbaserad strategi med stora robotar – här kallade wanzers (förkortning för Wandering Panzer). Denna första del i serien kom först till Super Famicom (Japans Super Nintendo) 1995. Det kom igen till Sony PlayStation 2003 under namnet Front Mission 1^st, vilket inkluderade en helt ny del av storyn som bättre förankrade den med sina uppföljare. Det är denna version som omarbetats från grunden och blivit till remaken vi har framför oss nu: Front Mission 1^st Remake.

Krig och elände

Berättelsen om franchisen Front Mission är oerhört intressant och föremål nog för en text i sig. Lyckligtvis är dock franchisens egen berättelse om krig och dess ofantliga kostnader än mer intressant. Front Mission 1^st Remake tar sin början år 2090 på ön Huffman Island. Ön är splittrad mellan de militära stormakterna Oceaniska Kooperativa Unionen (O.C.U.) och Förenta Kontinentalstaterna (U.C.S.) och således en grogrund för konflikt. Du spelar som Royd Clive, en ung O.C.U.-militär som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Redan på första uppdraget går allt på tok. Din skvadron hamnar i ett bakhåll, din fästmö Karen blir nedskjuten och det hela eskalerar tills Huffman är en öppen krigszon. Lagom till andra uppdraget är hela upplägget för upprättelse och vendetta klarlagd. Det slår mig att Front Mission 1^st Remake (och dess original) är oerhört effektiva berättare.

Front Mission 1^st Remake har dessutom ett scenario som tar dig bakom U.C.S.-sidan av konflikten, precis som alla versioner av spelet sedan PlayStation-porten.

Grått, men flått

Efterhand får vi som spelare möta fler karaktärer. De är alla färgstarka och lagom lätta att gilla. Det är extra lätt, så klart, när det är själve Yoshitaka Amano som står för karaktärsporträtten (omarbetade här av David Ouk). På något sätt känns Front Mission nästan ännu mer passande för honom än Final Fantasy. I originalspelet förvanskas porträtten på det där sättet som bara en tjockteves utsmetande skärpa kunde åstadkomma. Tyvärr återskapas den effekten inte alls i Front Mission 1^st Remake. Men det behöver den kanske inte heller. Här kör nog nostalgin lite med mig, men oavsett så är det vackra bilder att få avnjuta.

Bredvid de ikoniska karaktärsporträtten är grafiken väldigt grågrön. Det är militära färger för hela slanten, mer eller mindre. Banorna utspelar sig mestadels i stadsmiljö, bergsmiljö eller i gles djungel/skog. Och det är så klart så här vi ska ha det. Vill du desperat ha mer färg kan du själv välja en bjärt sådan bland nyanserna för varje wanzer. Det påverkar inte deras övriga förmågor att strida, men gör det mycket enklare att se vem som är vem.

Wanzers i sig skiljer sig markant åt från modell till modell. Mellan dina nyförvärv av utrustning kan du spela nästa uppdrag med en visuellt helt annan entitet än du nyss använt. För det mesta ser de pojkdrömshäftiga ut, men ibland tvingas man nästan välja hysteriskt fula delar för att färdighetspoängen gör det värt uppoffringen.

Det enda grafiska som förtjänar en militär känga är mellansekvenserna. Dessa är helt omgjorda: Vissa är renderade i Unity-motorn, medan andra är ersatta med fotografier. De sistnämnda är helt i enighet med originalet (sånär som på en utstickare, men nu hamnar jag i omvägar). De där Unity-renderingarna är dock en styggelse av sällan skådat slag. Amatörmässiga hopkok som tappar bilduppdatering (alltså laggar) och ser förskräckliga ut. Med tanke på laddningstiderna(!) i Front Mission 1^st Remake, varav många avbryter en och samma mellansekvens, är det här en rejäl skamfläck.

Get in the robot!

I Front Mission 1^st Remake är det som sagt turen som är kung, lite i dubbel bemärkelse. Slagsmålsaktörerna består av dig och en fiendearmé, och emellanåt en civil eller två som styr sig själva i bästa möjliga mån. De flesta av dessa – du, dina fiender och eventuella extra – är wanzers, stora robotar. Wanzers har fyra olika delar som var och en kan förstöras: Kropp, Vänster/Höger arm samt Ben. Förstörs kroppen är det pang bom och hela wanzern kasseras för banan (ingen permanent död här inte!). Förstörs benen är du näst intill strandad där du står och kan bara röra dig lite åtgången. Armarna håller i vapnen eller i sköldar. Det är väldigt tillfredsställande att lyckas förstöra en fiendes alla delar utom kroppen – och det ger dessutom mer erfarenhetspoäng än att bara sikta på att ta ner kroppen direkt.

Till en början är Front Mission 1^st Remake faktiskt rätt svårt. Nu började undertecknad, kaxig av erfarenheten, på den svåraste tillgängliga graden, men fick ändå mycket mer stryk än väntat. Ju längre spelet går, desto lättare blir det dock. Du ges gott om tillfälle att grinda och dina starkaste trupper kommer att maxa flera av sina stats långt innan slutbossen. På det sättet är Front Mission 1^st Remake synbart förlegat, vilket för oss in på just det.

Föråldrat, men fortfarande skoj

En modern gamer kommer direkt att reagera på ett par underdesingade drag och saknade QoL-uppdateringar i Front Mission 1^st Remake. Ojämn svårighetsgrad, redundanta vapen, omständliga menyer för att köpa, sälja och ta på sig utrustning, väldigt oklara regler för färdigheter och poäng; Front Mission 1^st Remake är på gott och ont extremt troget sitt original. Och det kanske är nostalgikern i mig som talar nu, men det är faktiskt precis som det ska vara. Front Mission var alltid det där mystiska spelet som var svårt att bemästra, men precis lika svårt att lägga ned.

Ska en gå hårt åt något här kan det vara en god idé att låta det vara markören. Hur kan en så simpel sak som att flytta sin markör rätt vara ett så stort företag i ett modernt spel? Jag skyller på det isometriska perspektivet och på att markören har lite av en accelerationssträcka innan den når full hastighet. Under denna acceleration är det lätt att hamna en ruta fel. Det är dock ett problem man lär sig manövrera runt; alternativt kan man skifta kameran lite från det isometriska perspektivet och således få ”rakare” linjer. För just det, Front Mission 1^st Remake tillåter dig att rotera kameran! Det är allt annat än nödvändigt och fortfarande rätt begränsat, men det är ändå skönt att kunna se runt byggnader.

Även om slagsmålssystemet och dess egenheter inte är din kopp kaffe så kan mycket väl berättelsen vara det. Front Mission 1^st Remake hymlar absolut inte med vad kriget har för kostnader i form av liv och människoöden, även om det gör tillökningen till dödstalen lite väl roligt. Det mesta av storyn väljer jag dock att utelämna från denna recension. Jag nöjer mig med att här konstatera att Front Mission trots att originalet hade helt engelska menyer och annan omfångsrik engelsk text faktiskt inte lokaliserades utanför Japan innan DS-versionen 2007. Det var helt enkelt långt före sin tid när i princip alla spel på våra breddgrader var ämnade för barn.

Ett stycke anekdot

Min egen historia med Front Mission går långt tillbaks. Originalet till Super Famicom är det första importerade spel jag köpte och spelade, och jag gjorde det i sin helhet utan vare sig guider eller kunskap i japanska. Så njutningsfullt fann jag allt från stridssystemet till estetiken, och framför allt musiken, att jag totalt Front Mission totalt slukade mig. Alternativ förklaring är ju i och för sig också att jag var 14 år och hade en helt annan typ av fritid och viktiga förehavanden på den tiden.

Yoko Shimomuras bästa?

Jag vidhåller å det bestämdaste att Front Mission är Yoko Shimomuras bästa verk. Hon står dock inte ensam ärad för soundtracken här, utan hade hjälp av Noriko Matsueda. Av 42 spår är de exakt på mitten delade, med 21 spår var av komposition och arrangemang. I denna remake är de i sin tur omarbetade av Sébastien Poncelet (Rise Eterna).

Front Mission 1^st remake låter dig välja mellan originalspelets sparsmakade, samplingsbaserade synth och karakteristiska ljudtypsnitt, och ett nytt, remastrat soundtrack. Och det är i sanning en blandad kompott. De allra flesta remixade spår ger inte mycket mervärde, och en del är markant sämre. Personligen föredrar jag originalet, men pianostyckena och framför allt de låtar som har en samplad kör gör att jag gjorde min första genomspelning med det nya soundtracket. Spelet ger dig dessutom en Sound Test-meny direkt vid titelskärmen. Det vet exakt hur jäkla bra det här är.

Värdig remake

Trots ett par doser av amatörmässighet är Front Mission 1^st Remake ett gediget paket med en bra story som även luttrade gamers borde kunna ta sig an. Kampsystemet är lite kryptiskt och har en gammaldags tröskel att ta sig över, men när du väl är över, är det riktigt kul. På gott och ont är denna remake gjord med en uppenbar respekt och vördnad för originalet. Det bådar dock gott inför vad som förhoppningsvis blir en Front Mission-renässans. Vi kommer ju totalt att få remakes av seriens första tre delar i SRPG-genren. Med lite tur utökas det till att inkludera fler uppföljare samt den fantastiska sticklingen Front Mission: Gun Hazard.

Addend 16 december 2022: Skribenten upptäckte kort efter publicering av denna recension en jobbig bugg. Buggen inträffar i stridssekvenser som använder närstridsvapen (melee). Om du attackerar en fiende med ex. Crusader Rod (det enklaste vapnet att replikera buggen med) är risken stor att Front Mission 1^st Remake låser sig i striden och inte låter dig gå vidare, även om musiken spelar och du kan pausa spelet. Du kan ladda om en tidigare sparpunkt och välja en annan attack för att kringgå problemet. Du kan eventuellt också slå på inställningen Instant Battle. Buggen inträffar främst mot slutet av O.C.U.-kampanjen, men rapporter om den även i U.C.S.-kampanjen förekommer. I skrivande stund finns ingen prognos för en fix.

Front Mission 1^st Remake släpptes den 30 november 2022 till Nintendo Switch. Prislappen är 364 kronor på Nintendo eShop. Tre fysiska utgåvor finns i skrivande stund att köpa hos Forever Limited Games. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.