[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Lego City Undercover” developers=”TT Fusion” publishers=”Nintendo” platforms=”Wii U” genres=”Actionäventyr” release_date=”28 mars 2013″]
I Lego City är allt lite roligare, lite smartare och mycket mer fyrkantigt. I rollen som hjältesnuten Chase McCain gör du comeback i Lego City för att en gång för alla sätta stopp för ärkeskurken Rex Fury och hans framfart. Till din hjälp har du skruvade sidekicks och enorma mängder byggklossar.
Lego City Undercover skall enligt spelstudion TT Fusion och Lego själva vara det första spelet med plastklossarna i huvudrollen som står helt på egna ben. Det vill säga, man har ingen tung licens från exempelvis Star Wars eller Harry Potter i ryggen. Det är dock en sanning med modifikation, för man har helt skamlöst lånat inslag från både GTA-serien och flera klassiska filmer. Allt är gjort med en härlig glimt i ögat och skruvad humor. Smarta manusförfattare gör Lego City Undercover till det myspysiga äventyr det är.
Bredsladd med lastfartyg
Det finns få spel som gång på gång får mig att skratta högt framför Tv:n, men jag kan utan omsvep säga att Lego City Undercover är det roligaste spel jag spelat sedan jag satt och plöjde igenom Grim Fandango. Skämten duggar tätt, från början till slut, vilket gör att detta är ett spel som är minst lika roligt att titta på som att spela själv. Den första scenen, när Chase anländer till Lego City är i stort sett ett plagiat på Nicos ankomst till Liberty City i GTA 4. Givetvis har man lättat upp stämningen något i form av en galen sjökapten som utan problem gör en bredsladd med sitt stora containerfartyg strax efter han nästan kört sönder en bro som är misstänkt lik Golden Gate.
Nämnde jag att Lego City är misstänkt likt San Francisco? Och New York?
Persongalleriet i Lego City Undercover är minst sagt väl genomarbetat, precis som röstskådespelet. Huvudkaraktären Chase McCain är en hård snut med glimten i ögat som helt saknar respekt för sin chef. Chase får ganska snart dras en sidekick i form av aspiranten Frank Honey, en bortkommet figur som ser upp till spelets huvudperson som om han vore Stålmannen. Till och med skurkarna är minnesvärda och man kan se fram emot att stöta på både clownrånare och uppblåsta maffiatyper
Lego City bjuder på en skön sandlåda helt uppbyggd av Legoklossar. Om man som jag är en hängiven Legosamlare så lär man känna igen ett och annat hus i omgivningarna. Det finns mycket att upptäcka och till sin hjälp har man sin Wii U-kontroll. Den högupplösta skärmen erbjuder en knivskarp karta över omgivningarna. Dessutom så fungerar den både som radar när man letar efter specialföremål och som kommunikationsutrustning när Frank skall prata med högkvarteret. Man har dragit stor nytta av de unika egenskaperna hos Wii U-kontrollen, men tyvärr fungerar de inte alltid som det är tänkt. Exempelvis så blir radarn ibland mycket svår att hantera då man måste vrida halva kroppen ur led för att hitta föremål som gömmer sig strax utanför bildskärmen. Att ha kartan på en separat display är inte heller en perfekt lösning då det ofta tar fokus från det som händer på Tv:n.
Långsamma uppdrag
Många av uppdragen i Lego City är ganska lika varandra. Chase skall ta sig till ett område som nyss var låst. Där skall man lösa lite pussel och hitta en ny förklädnad som låter honom få tillgång till nya platser. Ju längre man tar sig i spelet desto mer finns det att utforska allt eftersom nya områden blir tillgängliga. Många av uppdragen blir tyvärr lite väl utdragna då man till exempel måste spendera en stor del av tiden med att lära sig sina nya förmågor. När man har fått tillgång till tjuvkläderna så spenderas nästkommande tio minuter med att visa hur man kan använda sin nyfunna kofot. Ja, ni förstår konceptet.
En del uppdrag är däremot helt lysande. Ett exempel är ett tidigt mission där man skall infiltrera fängelset i Lego City. Till sin hjälp har man fången Blue som inte är helt olik karaktären Red från filmen Nyckeln till Frihet. Enligt egen utsago så är Blue dock definitivt inte Morgan Freeman. Pusslen är lagom svåra för de flesta åldrar och även om man sällan fastnar någon längre stund på ett och samma ställe så krävs det ibland att man verkligen sätter sitt logiska tänkande på prov.
Ibland är det käckt att ha bra utsikt. Även om man står på en hamburgare av plast.
Något som dock förstör lite av spelupplevelsen är när man då och då tvingas samla legobitar till ett så kallat Super Build, en funktion som låter Chase bygga specialföremål som allt som oftast krävs för fortsatt framfart. Detta letande efter klossar saktar ner tempot i berättandet och tar onödigt mycket tid från den annars så briljanta storyn. Ganska snart så lär man sig dock att samla på sig allt av värde som man bara kan, vilket så småningom leder till att dessa byggen klaras av utan större problem.
För alla åldrar, men ändå inte
Jag kan sakna vissa inslag från de tidigare Legospelen och då tänker jag främst på samarbetsläget som lät en medspelare hoppa in och spela vid sidan av huvudkaraktären. Men Lego City Undercover är trots sina brister det i mening bästa Legospel hittills. Även om kontrollerna allt som oftast är väldigt oprecisa och bilkörandet snudd på en ren plåga så var det länge sedan jag hade så här kul med ett spel. Många av skämten i den genomtänkta referenshumorn passerar dock många av de yngre spelarna förbi helt obemärkt, men som gammal filmnörd njuter jag av vartenda genialt levererad replik.
Lego City Undercover är ett bevis på att Lego klarar att stå på egna ben. Man behöver inga filmlicenser för att göra bra spel, tvärt om. Att inte vara bunden till en förutbestämd story har låtit utvecklarna ta ut svängarna precis som de själv velat. Tyvärr har man inte översatt spelet till svenska, vilket gör att man nog tyvärr mister en viktig målgrupp, nämligen de lite yngre spelarna. Men i ärlighetens namn så är nog Lego City Undercover inte ett egentligt barnspel. Det är ett spel för alla åldrar.
[youtube id=”gElSSF5Jck8″ width=”600″ height=”350″]