Batman: Arkham Origins

[gameinfo title=”SPELINFO” game_name=”Batman: Arkham Origins” developers=”Warner Bros. Games Montréal” publishers=”Warner Bros. Interactive Entertainment” platforms=”Xbox360 / PS3 / PC / Wii U” genres=”Actionäventyr” release_date=”25 Oktober 2013″]

Batman-varumärkets popularitet har de senaste åren fått sig ett rejält uppsving. Receptet för denna framgång har till synes varit lite skit under naglarna. Mycket av den färgglada nästan psykedeliska känslan från floppen Batman Forever är som bortblåst. Rent grafiskt är stilen mörkare och smutsigare och karaktärsdragen kompromisslösare och råare. Batman: Arkham Origins är det tredje spelet i Batman: Arkham-serien men en prequel till de båda andra spelen sett till storyn. I Batman: Arkham Asylum har staden precis som namnet antyder en central roll. Det är ett väldigt intressant koncept som utforskas i temat kring det goda och ondas kamp om stadens själ. Ett tema som tydligt känns igen från de senaste filmerna.

Batman hjälper sin vän att stretcha efter ett tufft kvällspass

BEGYNNELSEN

Handlingen utspelar sig några år innan Batman: Arkham Asylum och tar vid Batman som brottsbekämpare bara några år in i hans karriär. Batman har vid det här laget skapat sig ett visst rykte i den undre världen men inte uppnått sin status som ikon för Gothams rättvisa. Polismakten är fortfarande osäkra vilken sida han tillhör och förnekar hans existens för allmänheten.  Spelet börjar med ett kortare intro som informerar spelaren om att det pågår ett upplopp i stadens fängelse iscensatt av maffiabossen Black Mask. Första uppdraget blir således att bege sig dit och undersöka situationen. Väl där inser man att Black Mask anlitat åtta av världens främsta lönnmördare för att mörda Batman. Van vid underlägsna motståndare ställs Bruce Wayne för sin tuffaste utmaning dittills. Läget förvärras ytterligare av de skottpengar på 50 miljoner dollar som finns på hans huvud vilket får stadens korrumperade insatsstyrka att ge sig in i jakten.

KARAKTÄRSDJUP

Välskrivna dialoger varvat med oklanderligt röstskådespel skapar en djup upplevelse som får mig att känna för karaktärerna. Det skapas spännande relationer mellan Batman och många av de övriga karaktärerna som skapar ett sug efter att följa utvecklingen. Alfred, Bruces butler och närmsta fadersgestalt har till en början ett stökigt förhållande med honom. Han har en bild av Bruce som en bortskämd arvinge till sitt fars imperium och tycker att Batman används i syfte att utkräva en personlig hämnd. En väg han anser både vara farlig och en bortkastad talang då han inser Batmans egentliga roll. Bruce känner sig i sin tur överbeskyddad och att Alfred misstror hans skicklighet. Han tvivlar själv dock på sitt värde som Batman. Om han inte i själva verket utsätter stadens invånare i större fara i sitt korståg mot stadens korruption.

Deathstroke en av de lönnmördare som tävlar om att först döda Batman

ÖGONGODIS

Grafiken lämnar inget åt slumpen. Den är i det stora hela dystopiskt poetisk och välgjord. För att inte missa några detaljer får den till och med ibland mina ögon att svida då den skapar en undermedveten ovilja att blinka (kan vara att jag sträckspelade det sena nätter med). Animationerna har ett bra flyt och Batman en tyngd i sina slag som gör det till en fröjd att puckla på sina motståndare. Det snålas en del på texturerna av byggnader och rekvisitan i staden. De kan kännas lite kantiga och fattiga i sitt utförande. Byggnaderna döljs delvis av den ständiga dimman över staden. Men med en riktigt bra ljussättning och användning av snygga partikeleffekter kommer de ändå undan med lite fulknep.

SOCKERSJUKA

För mycket av det goda är det första som slår mig när striderna blir allt längre och fienderna svårare. I sin strävan att få striderna att se ut som en koreograferad scen från filmerna gör utvecklarna tyvärr spelkontrollen mindre reaktiv. Känslan av Quick-time-event är ofrånkomlig och det händer ofta att jag fastnar i en animation och tar skada av en fiende jag vill blockera. Som ett fan av stridssystemet i exempelvis Devil May Cry vill jag ha mer flexibla attacker. Jag vill känna att jag blir bättre och får chansen att använda svårare men effektivare slagkombinationer. Jag ser en påtvingad förbättring av mitt spelande i takt med spelets ökade svårighetsgrad. En utveckling beroende på att jag inser att det effektivaste sättet att vinna striderna på är att hålla mig vid liv och samla energi tills jag kan använda mina strömförande handskar. Bossfighterna är de stunder stridssystemet får glänsa mest. Dels har de en bra variation men spelets starka karaktärsutveckling får mig att känna en viss rädsla för de fruktade lönnmördarna. Speciellt att behöva gå i närstrid med Bane och Killer Croc två fysiskt sett överlägsna motståndare.

Bane är noga med att ta sin ”muscle juice” morgon, middag o kväll

VARIATION FÖRNÖJER

Batman: Arkham Origins bjuder på ganska många olika spelmoment, dels finns ett läge där man i lugn och ro utreder brottsplatser med högteknologiska bat-prylar. Det är ett ganska simpelt moment som går ut på att leta ledtrådar på brottsplatsen. Men jag tycker ändå det visar upp en annan sida av Batman. Det är ett småkul avbrott som ger tillfälle att fortskrida storyn utan att tappa tempot. I vissa strider man kan välja mellan smygläge där man besegrar motståndarna från skuggorna eller mer traditionellt med sina knytnävar. Att i smygläget hissa upp en bov till taket eller ljudlöst glida fram till dina offer är oerhört belönande. Spelläget växer på mig ju mer jag provar det. Staden är fullproppad med stickspår och innehåll för spelaren att upptäcka. Vissa av mer relevans där man belönas med intressant bakgrundshistoria och vissa uppdrag som tyvärr känns mer som utfyllnad för att ge sken av en större värld.

Spelet har fått en del kritik för att inte fört med sig alltför många nyheter. Det känns lite orättvist att bedöma ett spel utifrån något det inte har istället för de funktioner det faktiskt har. Men jag är beredd att hålla med när det gäller uppföljare, mycket VILL ha mer. Utvecklarna har ändå fått chansen att ta till sig kritiken och förbättra tills nästa titel. Att som de gjort i fallet med frysgranaten byta ut den mot en klistergranat med nästintill samma funktionalitet är inget nytt inslag. Det är ett dåligt försök till publikfrieri som lätt genomskådas.

Läs mer om vår betygskala >>

[youtube id=”9pnK8akbd2M” width=”600″ height=”350″]