Jag kom för fajten. Jag stannade för storyn.
En del spelstudios släpper episka spel en gång per decennium. Läs exempelvis Rockstar och CD Project Red. Spelen blir därvidlag ofta väldigt genomarbetade och också ofta hyllade. Tid brukar med andra ord borga för kvalitet. Sen finns det undantag. Det är i sammanhanget ’bara’ fyra år sedan Sony Santa Monica släppte tokhyllade God of War och frågan är om studion på den relativt korta tiden hunnit skapa ett lika episkt äventyr som senast. Jag kan svara på det reda nu: ja, God of War Ragnarök är om möjligt ännu mer episkt än sin föregångare.
Historien i Ragnarök tar vid direkt där vi lämnade Kratos och Atreus sist det begav sig. För er som glömt så går det att ta del av en kort sammanfattning av det senaste äventyret. Som titeln antyder så var det länge sedan Kratos lämnade de grekiska gudarna i Olympen. Nu är det snö, kyla och asagudar som står för på menyn. Vi kastas rakt in i striden då en hämndlysten Freja ännu inte förlåtit vår hjälteduo efter Balders död. Det står redan från start klart att detta blir ett magnifikt äventyr. Tidigt tvingas Kratos i strid med en något korpulent Tor som bjuder upp till en episk fajt. Ribban sätts inledningsvis väldigt högt, för att sedan, om möjligt, höjas ännu mer.
Jag vill slåss
Kratos är inte längre bara krigets gud. Han är numera även pappa med allt vad det innebär av ansvar och förmaningar. Atreus har blivit lite äldre och ännu mer nyfiken. Som den tonåring han är utmanar han gärna sin far och det är inte alltid han vill dansa efter Kratos pipa. Det är dock bandet mellan far och son som utgör kittet i hela historien. Alla framsteg som görs i spelet delas mellan de två och under vissa tillfällen får du som spelare möjlighet att agera som Atreus med pilbågen i högsta hugg.
Spelupplägget följer en bekant berättarstil. Kratos och Atreus slussar runt mellan realms i takt med att storyn fortskrider. Det lämnas inte mycket utrymme till utsvävningar, men det är som alltid värt att se sig omkring på alla platser då det finns dolda hemligheter precis överallt. Det blir ändå en hel del transportsträckor som samtidigt lämnar tid åt karaktärerna att föra dialogen och historien framåt. Minir, det talande huvudet är en briljant följeslagare till vår duo och hans insikter blir en viktig del i äventyret. Dessutom är han förbannat rolig, i skarp kontrast till den bistre Kratos.
Story och faderskap i all ära. Relationerna får ursäkta, men jag spelar trots allt God of War för att slåss.Gillade du stidssystemet i de tidigare spelen lär du inte bli besviken nu. Det är nämligen snudd på exakt samma upplägg i Ragnarök. I din arsenal har du din Leviathan Axe, yxan som kan svingas och kastas mot både fienden och föremål. Givetvis återser vi också kedjevapnet Blades of Chaos och dess förmåga att sätta eld på hela omgivningen. Denna gång får de två huvudvapnen även sällskap av ett lite mer annorlunda tillskott som jag inte kommer att berätta mer om nu.
I God of War Ragnarök har Kratos sköld fått en större betydelse. Den kan uppgraderas i takt med att storyn utvecklas och skölden kan till och med användas som ett närstridsvapen om den laddats upp av blockerade fiendeattacker. I övrigt är det mesta som sagt sig likt. Det gäller att kombinera anfall och försvar till en dans som nöter ner ditt motstånd. Du lär inte komma särskilt långt med traditionell button mashing. Jag skall vara helt ärlig, personligen spelar jag på en av de lättare svårighetsgraderna, men jag kan ändå inte ta ut segern i förskott, ens mot de enklare bossarna. Striderna kräver att du vet vad du gör och det är precis så det skall vara i God of War.
Kratos är troligen årets pappa
Ragnarök utspelar sig precis som ni säkert förstått vid just Ragnarök, gudarnas slutgiltiga uppgörelse och världens undergång. Det är i sig en historia värd att berätta i spelform, men kastar du en grekisk krigsgud i det fornnordiska kaoset får du en, kanske ej helt korrekt, men inte desto mindre perfekt kuliss. Lägg där till relationen mellan far och son så har vi skapat en dynamik som sällan skådas i spel. Jag kommer snarast att tänka på Joel och Ellie från Last of Us. Kratos kämpar ofta med att få fram sitt budskap till Atreus, men med tålamod och lite hjälp av Minir framstår han utan tvekan som årets pappa.
God of War Ragnarök är det första i serien som släpps till Playstation 5 och det märks tydligt att Santa Monica Studio dragit nytta av möjligheterna i den nya konsolen, kanske då främst DualSense-kontrollen vars precisa skakfunktion och adaptiva triggers utnyttjas till fullo. Det är riktigt häftigt att känna hur en kedja glider mellan fingrarna när Kratos öppnar en port, eller hur det tar emot att hugga sönder massiva hinder med den trogna stridsyxan.
Snyggt och jäkligt bra
Det är ett snyggt äventyr vi får serverat. Ja, det kan faktiskt vara något av det vackraste som skådats i spelväg. Detaljrikedomen i omgivningarna är stundtals häpnadsväckande och ljudet är inte mycket sämre. Jag tänker sällan på musiken i de spel jag spelar. Den skall liksom bara finnas där och göra sitt jobb. I God of War Ragnarök dras jag verkligen med i de pompösa melodierna som verkligen ger ännu en dimension till den redan vackra spelvärlden.
Letar du efter ett unikt äventyr med banbrytande stridssystem och ny story bör du nog titta åt ett annat håll. Om du däremot är ute efter de bästa striderna och ett halsbrytande äventyr får du inte förbise God of War Ragnarök. Det är, vad jag brukar kalla, ett konsolsäljande spel. Visst, det är ett otroligt bra spel även till Playstation 4, men det blir helt briljant till Playstation 5. Gillade du 2018 års version av God of War så kommer du att älska Ragnarök.
