Det är faktiskt inte med några höga förväntningar jag startar Gori: Cuddly Carnage. Även om en enhörningsspya i neonfärger rattad av en katt på hoverbräda låter som en rätt kul företeelse, låter det än mer som en hisspitch som kanske kommit ett steg för långt. Här visar det sig dock att jag har helt fel. Ty Gori: Cuddly Carnage är ett hacka-slå-spel som tävlar i samma heat som Ghostrunner eller Dynasty Warriors. Eller varför inte nyligen åter relevanta Lolipop Chainsaw.
Utvecklaren bakom Gori: Cuddly Carnage är den svenska studion Angry Demon Studio, som även ligger bakom skräckspelen Apsulov: End of Gods och Unforgiving: A Northern Hymn. Deras skräck-DNA lyser genom genrebytet; framför allt ett par av bossarna är legitimt ohyggliga och älskvärda för det. Till sin administrativa hjälp har Angry Demon Wired Productions, kanske mest kända för att ha släppt The Falconeer och Deliver Us the Moon.
What’s new pussycat?
Leksakerna har tagit över världen och den halvantropomorfiska katten Gori, hans svordomsfulla hoverbräda F.R.A.N.K. Och deras AI-på-kassett CH1-P har flytt fältet till omloppsbana runt Jorden. Efter ett luftanfall tvingas de ned på marken igen. Där får de ett meddelande från den sista människan de väntade sig (och den kanske sista på Jorden), tillika moderfigur, Y. I ruinerna av mänskligheten måste de nu slåss mot nallebjörnar, nyckelpigor och – framför allt – en uppsjö räliga enhörningar.
Det går inte riktigt att ta berättelsen på allvar, men precis som många andra liknande premisser har den absolut sin charm. Denna charm kommer inte minst från den detaljerade, nästan cel-shadade grafiken som gör Goris modell så oemotståndligt söt. Den kommer dock i ännu högre grad från den totalt icke-ursäktande svordomskavalkad som spelets dialog bygger på. Visst känns det lite omoget med ”fuck” och ”shit” (som du dessutom kan få höra dubbat till tyska!) i var och varannan mening, men när det dekapiterade huvudet från en björn säger att han – med emfas – ska ”fuck you up” och äta ditt huvud sist för att få höra dig skrika, då har det helt enkelt gått så långt att det bara är att lägga hjärnan åt sidan och tillåta sig att vara lite omogen.
Gori: Cuddly Carnage har ett popcornmanus som heter duga, och det ska avnjutas därefter. Det är dessutom, med undantag från professorns röst, oerhört snyggt röstsatt. Trist nog verkar professorns engelska röst nämligen vara inspelad under covid-restriktioner på en undermålig mikrofon i ett rum utan akustisk dämpning. Det skorrar, i dubbel bemärkelse.
Dags att få fnatt
Grafiken består förutom av neonnyanser av rosa, grönt och orange också av en hejdlös massa rubinrött blod. Så pass mycket att utvecklarna valt frivillig censur när spelet släpps i Asien. Spelare i andra regioner kan själva välja denna självcensur, som innebär att blodet färgas lila.
Men blod innebär ju så klart en massa våld – och vilket våld sen. Att färdas fram på en hoverbräda som när som helst kan veckla ut klingor i sidorna och leverera sylvassa dråpslag är mer vanebildande än jag hade kunnat drömma om. Det demo jag själv kört sedan innan hade inte hälften så skönt flyt i varje slag, kombination och variation av attacker.
När brädan, F.R.A.N.K, är fullt uppgraderad, har han tillgång till lätt attack, tung attack och projektil, samt uppladdade versioner av dessa. Förutom det har du en sköld, en turbo samt en knapp för att snabbt rulla ur vägen. Allt sitter precis där det ska på kontrollen, utom möjligen den där skölden som jag ständigt glömde ens fanns. Hela slagsmålssystemet får oavsett en helhet som verkligen känns komplett och oerhört tillfredsställande att använda.
Katten också
Gori: Cuddly Carnage spelas på lite mer än en handfull banor som vardera tar 30–60 minuter på premiäromgången. Det är tillräckligt kort för att inte kännas överrumplande, men samtidigt tillräckligt långt för att man ska hinna njuta ordentligt. Var och en av banorna har tre delar av en nyckel du kan samla för att låsa upp en dörr på moderskeppet och extra utmaningar.
Annars är faktiskt livet som kompletionist inte så pjåkigt med Gori. Klarar du hela spelet på Alley Cat (svårighetsgrad Hard) får du tillgång till en extra svårighetsgrad. I övrigt gäller det att klara varje bana inom en viss tid, med en viss poäng, med en viss högsta kombo. Du belönas också monetärt för att utforska banorna och hitta pengamaskiner. Pengarna du får kan du spendera på olika uppgraderingar, såväl prestandamässiga som kosmetiska.
Eftersom en del av spelets innehåll inte blir tillgängligt förrän efter eftertexterna är dessutom omspelningsvärdet för Gori: Cuddly Carnage på topp. Jag vill säga att längden känns extremt väl avvägd för både kompletionister och för de som nöjer sig med en snabbis till eftertexterna. Gori är kanske inte för alla, men en titt på hur rik inställningsmöjligheterna är, gör att jag med värme kan rekommendera de allra flesta att ta sig en titt.
Något om klösmattan (ljudmattan)
Sånär som på enstaka ljudspår och den tidigare nämnda röstrollen, är ljudet i Gori: Cuddly Carnage riktigt bra. Det är mycket hård elgitarr och lagom skorrande syntar och theremin(!) i ljudspåret, medan effekterna svischar, bankar och dönar med precis rätt känsla. Framför allt när du är i närheten av en nyckeldel, som nämnt ovan (jag ska undvika att spoliera det, men det är verkligen ett seriöst genidrag inom ljuddesign, vem det än var som kom på det!). Förutom en stark rekommendation tänker jag avsluta den här recensionen med denna banger från Angry Demon:s egen YouTube-kanal:
Gori: Cuddly Carnage släpptes den 29 augusti på Nintendo Switch, Xbox One/Series X|S, PlayStation 4–5 samt PC (via Steam, vilket också är den testade versionen). Den rekommenderade prislappen är cirka 22 euro (eller 250 kronor). Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
