Batman är död. Länge leve Batman.
Gotham Knights börjar med en actionspäckad tragedi. I eld och lågor omkommer hjälten som alla önskar att de var. Tomrummet som Batman lämnar efter sig fylls snabbt av kaos och opportunism. Flodvågen som mörkrets riddare höll borta från Gotham rullar snabbt fram över stadens gator. I hans ställe försöker hans lärlingar, Bat-familjen, att rädda staden från brottslighet och undergång. Nightwing, Batgirl, Robin och Red Hood, fyra före detta sidekicks blir tvungna att sträcka sina vingar för att nå potentialen som Batman alltid såg hos dem.
De fyra blivande hjältarna i Gotham Knights etablerar sig i det övergivna klocktornet ovanför Gothams centralstation, Belfry Tower. Även om tekniken där, rester från Batgirls föregående hjältealias Oracle, är gammal duger den mer än väl för att hjältarna ska komma ikapp sin mentor i hans utredningar. Ledtrådarna leder dem in i stadens mörka förflutna och till skuggorganisationen Court of Owls. Samtidigt drabbar de samman med Batmans fiender som var och en är ett allvarligt hot mot staden.
För att bli de titulära Gotham Knights behöver de bearbeta sina känslor och tvivel, stötta varandra som ett lag och vinna tillbaka Batmans allierade. Framförallt behöver de dela ut knogmackor som heter duga och rädda civilister i nöd för att vinna befolkningens respekt och tillit.
Batman lämnar, så att säga, en stor mantel att fylla.
Baserad på serietidningarna
Ett generellt missförstånd är att Gotham Knights är en uppföljare till Rocksteadys omtyckta Arkham-serie. Även om utvecklaren till Gotham Knights, WB Montréal, dessutom är ansvariga för Batman: Arkham Origins samt flera av DLC-paketen till Batman: Arkham City så är Gotham Knights INTE en fortsättning på Arkham. Snarare är Gotham Knights en säregen berättelse baserat på serietidningarna och det bredare universumet av DC Comics.
Medan detta verkar som en besvikelse hos många fans upplever jag det som en styrka hos Gotham Knights. En fräsch start med en ny berättelse. Och till skillnad från Arkham (vad jag minns i alla fall) så gagnar det Gotham Knights att det är förankrat i det större källmaterialet. Hjältarna får meddelanden från diverse andra stjärnor; till exempel erbjuder Stålmannen sitt stöd. Men även andra karaktärer syns i spelets periferi. Black Canary, Zatana och Flash med mera hjälper till att rota Gotham Knights i ett större sammanhang vilket får dess spelvärld att kännas mäktigare.
Här hade jag däremot önskat att Gotham Knights kunde (detta har säkert med rättigheter att göra) visa mer av DC:s breda karaktärsutbud och relationer. Varför checkar inte Stålmannen in personligen hos hjältarna när Batman går bort? Varför kan inte karaktärerna öppet nämna sina andra vänner? Visst, det hade kanske inte varit så inbjudande för gamers som inte är pålästa i allting Batman. Men vi fans skulle älska det! Tänk om Starfire kom för att trösta Nightwing och hjälpa honom bearbeta sorgen. Eller varför kan vi inte följa med Red Hood på terapi? Gotham Knights berättelse hade blivit mycket starkare med en ännu djupare förankring i karaktärerna och serietidningarna.
Kampkonst, egenskaper och uppgraderingar
En annan aspekt som får många att missta Gotham Knights för en uppföljare till Arkham är att stridssystemet påminner om free flow combat. Precis som Batman kan Batgirl och de andra hjältarna dela ut sparkar och slag medan de hoppar från buse till buse, undviker anfall och slår tillbaka. En drastisk skillnad är att hjältarna lär sig egenskaper under äventyrets gång som de kan nyttja för att på olika sätt särskilja sig från varandra. Dessa kan göra skada, skrämma eller slå ut fiender i häftiga attacker. En personlig favorit är när Nightwing voltar på en fiende för att sedan studsa vidare till nästa och landa i ansiktet på dem. Med en lämplig uppgradering till egenskapen kan han studsa på upp till tre fiender! Jag har dessutom dubbel-dippat i specialattacken med en uppgradering som gör att Nightwing återfår lite hälsa varje gång han gör en voltattack!
De fyra hjältarna är väldigt unika från varandra och deras olika egenskaper förstärker deras personliga superhjälteinriktningar och öppnar upp för specialiseringar. Robin är till exempel väldigt bra på att smyga och slå ut fiender i bakhåll, medan Red Hood är specialiserad på avståndsattacker och Nightwing är smidig på att undvika attacker och förflytta sig på slagfältet.
Specialattackerna är bundna till en energi kallad Momentum och precis som det låter genererar du Momentum genom att ha bra ”flöde” i strid. När du spöar på gangsters, undviker deras attacker och gör motanfall fyller du på Momentum. Och när ett eller flera segment är fulla kan du aktivera dina specialattacker. Detta stridssystem gör det otroligt tillfredsställande att prestera bra i grundläggande närstrid, generera Momentum och sedan sopa golvet med busarna i en flashig attack. Momentum kan också användas för att aktivera andra egenskaper bättre lämpade för att inleda en strid, eller rädda skinnet på dig när det är du som får spö. Till exempel har Batgirl en egenskap som tillfälligt ökar hennes styrka och skydd.
Spelare kommer under äventyrets gång stiga i level med hjältarna, hitta vapen och rustningar samt modifikationschips. Rollspelsfunktionerna kan till en början framstå lite främmande i ett superhjältespel, men precis som i fallet med Assassin’s Creed: Origins vänjer man sig snabbt. Till slut känns systemet lika naturligt som i vilket rollspel som helst. Bäst av allt är att det gör det möjligt att individualisera hjältarna ytterligare, och låter dig skapa intressanta spelstilar med hjälp av särskilda effekter på rustningar, vapen och mods.
Jag känner däremot att Gotham Knights saknar ett bra incitament att fortsätta utveckla hjältarna efter att kampanjen är över. Medan det är skoj att göra alla race-utmaningar och leta efter alla collectibles så finns det ingen morot som lockar dig att förbättra din utrustning. New Game+ är ett alternativ och det finns visserligen gott om slumpmässiga brott att ta sig an, men Gotham Knights saknar ett gediget ”end game” så att säga. Här väntar vi fortfarande på Heroic Assault, en multiplayer arena i vilket fyra spelare tillsammans strider mot fiender. Här kan din utrustning och val av uppgraderingar spela en betydande roll. Och har vi tur innehåller Heroic Assault också nya häftiga vapen och rustningar med spännande funktioner.
Heroic Assault släpps den 29 november och är en kostnadsfri uppdatering till alla med Gotham Knights.
Ett öppet Gotham som är bäst när skurkarna tar över
Utan att dra jämförelser med Arkhams versioner av Gotham (det finns gott om sådana redan) vill jag argumentera för att det Gotham vi får i Knights också är en värdig stad. Uppdelad i en arkipelag har Gotham tydliga regioner med egna identiteter, gängaktiviteter och visuella landmärken. Norra Gotham med sin låga skyline, sitt anrika universitet, parkområden och kyrkogård är en distinkt miljö i förhållande till centrala Gothams skyskrapor, eller industriområdena i stadens södra distrikt.
I början är det lätt att förvilla sig i staden, särskilt med tanke på att det alltid är natt när du rör dig bland gator och hustak. Men efter ett tag, när du hunnit bekanta dig med Gotham, upptäcker du de distinkta landmärkena som signalerar varje distrikt. Och sedan kommer du uppskatta varje områdes subtila identiteter. Som till exempels den sänkta stadsdelen the Cauldron, Kitteln, som med sina täta tegelbyggnader och smutsiga gator är något av ett ghetto. Men här hittar du också en stolt smältdeg av kulturer. Irländska pubar, italienska livsmedelsbutiker och kinesiska restauranger lyser upp de mörka gatorna. Och om klassförtrycket inte talar för kulturer i gemenskap så gör klottret det. ”Down in a hole” och ”stop the corporate bomb” fogar människorna samman i the Cauldron. Fast gatukonsten som cementerar distriktets solidaritet är verket ”Faces of Gotham” av Tag Bae som välkomnar immigranter som nya grannar.
Gotham skiner verkligen när skurkarna tar över. Tillfällen som när Mr. Freeze tar över Elliot Center och hela staden lamslås av en snöstorm är särskilt minnesvärt. Uppdraget att stoppa Mr. Freeze blir ett häftigt spektakel eftersom Gotham drastiskt förändras visuellt. När stadens konstanta regn blir till snö och tjocka istäcken draperar stadens skyskrapor, eller när gatorna urartar i anarki och kaos, då blir äventyret otroligt engagerande! Hjältefantasin eskalerar till max och drabbningen mot Batmans ikoniska fiender är en actionbetonad extas!
Därför är det synd att Gotham Knights inte har fler superskurkar att sätta bakom lås och bom. Räknar man antagonisterna Court of Owls är de enda skurkarna Mr. Freeze, Clayface och Harley Quinn – precis de skurkar som WB Montréal utannonserat. Här hade det varit kul med en eller två överraskningar att tampas med, men dessvärre så är det detta som erbjuds i dagsläget. Huvudkampanjen har visserligen en till skurkliga vid sidan av Court of Owls, men då dessa är en viktig del av storyn väljer jag att inte avslöja dem eller räkna dem som en separat fiende.
Gotham Knights kan med fördel utöka och förlänga äventyret genom att addera fler skurkar med tiden (helst som gratis DLC). Det finns hutlöst många historier och kriminella galningar att släppa lös i Gotham. Fiender som Scarecrow kan bjuda på en skräckupplevelse, Two Face moraliska dilemman och The Riddler pusselgåtor. Eller varför inte en romantisk tillbakablick med Catwoman? Det finns så mycket stoff för WB Montréal att använda för att berika spelupplevelsen på bästa sätt – med skurkarna!
Gotham Knights är ett bra superhjältespel, men
Gotham Knights har tyvärr en del problematik som påverkar spelets helhetsintryck. Det mest uppseendeväckande är 30 bildrutor i sekunden på konsolerna Playstation 5 och Xbox Series X (som i vissa fall tillfälligt sjunker ännu lägre). Valet mellan bildkvalitet eller snabbare prestanda har blivit något av en självklarhet för denna generations konsolspel. Men Gotham Knights saknar valmöjligheten och detta i samband med en lägre prestandakvalitet är kontroversiellt. Med det sagt är bildskärmsfrekvensen inget som direkt skadar spelupplevelsen mer än att det inte är en lika behaglig upplevelse. Utöver det är spelet stabilt, utan anmärkningsvärda buggar.
En annan punkt där Gotham Knights framstår lite svagt är i dess narrativa omfång. Under uppdrag, när du växlar mellan action, utforskande och smygande upplever du storyn genom direkt radiokommunikation. Inget konstigt där, spel har vävt in berättande på detta sätt väldigt länge och Gotham Knights gör det bra. One-liners, humor och informationsutbyten underhåller och handleder spelaren genom uppdragen. Det är däremot mellan uppdragen, när du återvänder till Belfry, som berättelsen kan bli ojämn i sitt tempo. Vissa uppdrag inleds med fartfyllda dialoger där hjältarna diskuterar, andra uppdrag avrundas på samma sätt. Men majoriteten av berättelsens ögonblick berättas genom korta sekvenser som är halvt avlägsnade från sin kontext – detta gäller framförallt hjältarnas personliga historier. Dessa initierar du vid utpekade markörer, varpå en kort dialog på under en minut spelas ut. Det hela låter inte så farligt, men jag tror Gotham Knights hade mått bättre av fler och längre dialogsekvenser som broderar ut känslorna och konflikterna mellan hjältarna. Det som vi däremot får är suveränt, med känslosamma och laddade ögonblick där hjältarna hanterar sina osäkerheter och trauman. Mer är dock att föredra.
Det sista som bryter mot spelets annars solida spelmekanik är att viss geometri i miljöerna motverkar hjältarnas rörelseförmåga. Var och en av dessa superhjältar är smidiga och klättrar, voltar och hoppar på bjälkar, relingar och hustak. Men tyvärr följer dessa ”hinder” ganska strikta regler. Innan du lär dig läsa dem så att säga, kommer du fastna på udda hinder som inte går att bestiga fast att de ser ut att ha rätt form. Hjältarna är alltså inte av samma kaliber som de anrika lönnmördarna i Assassin’s Creed och miljöerna är inte lika klättervänliga som i Breath of the Wild.
Gotham Knights kan inte ersätta Batman, fast
Även om Gotham Knights har ett par brister, en del ojämnheter och inte når högre än 30 bildrutor per sekund på konsoler, har jag ändå väldigt kul när jag spöar skurkar och räddar liv. Uppgraderingarna och hjältarnas många egenskaper bidrar till en härlig maktfantasi med riktigt schysst spelmekanik. Och Gothams många distrikt och distinkta miljöer får mig ständigt att vilja stanna upp och blicka ut över staden. Min stad!
Jag trivs så pass bra i den här versionen av Gotham, i rollen som Nightwing, Batgirl, Robin och Red Hood, att jag vill dröja kvar. Det är min önskan och förhoppning att spelet trots blandad kritik ändå når sådan finansiell framgång att utvecklarens bolagsöverherrar ger grönt ljus för fler uppdateringar, skurkar och hjältar. Kanske till och med blir det möjligt att investera i en ordentlig prestandaversion av spelet. När Black Friday drar igång och mellandagsrean kommer vill jag tipsa om att hålla utkik efter Gotham Knights. Det är en bra superhjälteupplevelse som fans av DC Comics och Batman inte bör missa. Särskilt inte med en lägre prislapp.
