Heatblur F-14 Tomcat Recension

Den senaste modulen till DCS lockar fram många minnesvärda filmcitat från 80-talsklassikern Top Gun. I den här recensionen skall jag dock försöka fokusera helt och hållet på flygplanet, även om jag titt som tätt bli påmind om tiden när Maverick och Goose var kungar på bioduken.

Jag har som ni kanske vet ett näst intill ohälsosamt förhållande till flygsimulatorer. De slukar allt för mycket av min tid, men vad gör det när det är så förbannat roligt att flyga virtuellt? Genom åren har jag lärt känna många flygplan, allt från gamla ryska reliker till moderna, amerikanska jaktplan och klassiska propellerkärror. Ett flygplan, eller modul som det heter i DCS-världen, ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Som svensk måste man helt enkelt älska Viggen, modulen som är utvecklad av den delvis blågula studion Heatblur Simulation. Den sätter dig i cockpit på det ikoniska jakt- och attackplanet AJS-37, flygplanet som skulle skydda Sverige mot ryssen. Viggen-modulen är näst intill perfekt men kan nu se sig överträffad av ett annat plan, nämligen F-14 Tomcat, Även det från Heatblur.

Ett sexigt flygplan

Tomcat är ett makalöst vackert flygplan, själva sinnebilden av ett klassiskt jaktflyg med sina bakåtsvepta vingar och sin strömlinjeformade kropp. Det är något sexigt över F-14. Det är kanske också därför Tomcat fick ha huvudrollen i Top Gun. Över en natt blev F-14 världens mest kända flygplansmodell och alla ungar ville plötsligt bli stridspiloter. Jag kan erkänna att jag var en av dem som drömde mig bort samtidigt som jag spelade Top Gun på NES hemma i pojkrummet.

Vi har kommit en bra bit sedan 8-bitarstiden och idag dominerar Digital Combat Simulator, förkortat DCS, marknaden för flygsimulatorer. Fokus ligger på verklighetstrogen flygning och sinnessjukt detaljerade moduler. När nu Heatblur släppt sin F-14 Tomcat tar studion detaljrikedom till en helt ny nivå. Redan när vi kliver ner i cockpit märker vi att det här är något annorlunda, något bättre. Men vi återkommer till det lite senare. Först en kort historielektion.

F-14 Tomcat var tillverkat av Grumman och togs i bruk av den amerikanska flottan vid mitten av 1970-talet. Planet opererade från hangarfartyg och användes inledningsvis främst för jaktflyg med fick med tiden en allt mer versatil roll. Den unika egenskapen att kunna fälla bak vingarna gjorde att Tomcat kunde anta delta-form för att bättre klara höga hastigheter. Vid lägre fart, exempelvis vid start och landning fälldes vingarna ut för att ge bättre flygegenskaper. Det sista F-14-flygplanet togs ur bruk av marinen 2006, men används fortfarande av Iran, det enda landet utanför USA som köpte Tomcat.

När vi skrivbordspiloter nu får möjlighet att spaka en F-14 är det inledningsvis B-modellen som blir tillgänglig. Så småningom kommer även den första A-varianten att presenteras, men vi vet ännu inte när det blir aktuellt. Tomcat är ett stort flygplan med möjlighet att bära förhållandevis mycket vapen, allt ifrån bomber till jaktrobotar. En av dessa är numera pensionerade långdistansroboten AIM-54 Phoenix som hade en häpnadsväckande räckvidd. Jämfört med övriga vapen i DCS kan Phoenix ses som överlägsen, men träffsäkerheten är långt ifrån hundraprocentig.

Kräver sin pilot

F-14 Tomcat är inte ett lätt flygplan att hantera. Det utvecklades före tiden då avancerade datorer började hjälpa piloten att hålla planet i schack. Det krävs full koncentration för att hålla höjd och kurs. Lägg på moment som bombfällning eller radarmanövrering så blir det snabbt för mycket för en pilot att hantera på egen hand. Då är det tur att du har en vän som sitter bakom och håller dig i handen. Tomcat manövreras nämligen av två personer, en pilot samt en Radar Intercept Officer, eller RIO, som sitter i bakre sittbrunnen. RIO:s uppgift är att hantera diverse system som radar och radioapparater så att piloten kan koncentrera sig på att flyga planet.

”Men jag har ju inga vänner”, kanske du tänker. Ingen fara. Heatblur har nämligen satt Jester i baksätet om det inte bemannas av en verklig spelare. Jester är inte vilken AI som helst. Han är mänsklig med allt vad det innebär. Jester hjälper dig att starta motorerna genom att läsa upp checklistan. Ibland läser han fel och rättar snabbt sig själv. Ibland drar han små anekdoter för att fördriva tiden och pikar dig när du gör en lite för hård landning. I tighta strider blir han stressad och får problem att genomföra det du ber honom. Jester blir snabbt din trygga famn och din bästa vän i svåra stunder. Han är också den stora behållningen i Heatblurs modul. Jag skrattar ofta högt åt referenser till Starwars eller Top Gun, små gliringar och lustiga uttryck.

Jester styrs genom att klicka upp ett hjul med en mängd olika kommandon som väljs genom musen eller att helt enkelt titta på önskat menyval. Ber du exempelvis Jester att slå in en viss radiofrekvens så hör du hur han börjar knappa i baksätet och du får snällt vänta tills han är klar med sin uppgift. Givetvis kan RIO-rollen tas över av en människa och trots att Jester är otroligt smart, så blir det ännu roligare med en vän i baksätet. Vill du agera RIO själv så kan flygplanet manövreras av en AI som kallas Iceman, dock med ganska begränsade funktioner. Vänta dig inga fancy undanmanövrar eller tajta svängar.

Ingenting är gratis i en Tomcat. Planet är trots allt utvecklat för snart 50 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Tekniken, som visserligen var hypermodern på sin tid, känns idag ofta hopplöst utdaterad. Ett exempel är HUD-displayen som projiceras direkt på huven. I modernare flygplan får du snabbt mycket information, så som hastighet, höjd och annat matnyttigt, på din HUD. Men i F-14 är informationen otroligt sparsmakad.  Du får nöja dig med knapphändig information om planets flygriktning och låsta mål. Varje moment i flygningen kräver olika information på din HUD och denna ställs in via härligt analoga knappar som hanteras av piloten. HUD-displayen kompletteras av en Vertical Display Indicator (VDI) som ger mer information vi exempelvis navigering eller anfall med hjälp av kamerakapseln LANTIRN. VID-displayen för inte helt osökt tankarna till tiden då 8-bitar var det allra hetaste.

Sjukt detaljrikt

Jag lovade att återkomma till detaljrikedomen i Heatblurs Tomcat och den är värd ett helt eget kapitel. När du tagit din plats i cockpit känner du att tidens tand satt sina spår. Allt du ser är härligt slitet, så till den milda grad att vissa texter blir svåra att läsa. Det stör dock inte, utan ger tvärt om en känsla av autenticitet. Varje ljud, från knappar, reglage och motorer är hämtade från den riktiga förlagan. Det borstförsedda dammskyddet vid gasreglaget följer med minsta rörelse och ger ytterligare en dimension till känslan av att vara där på riktigt. Inget har lämnats åt slumpen, även om modulen fortfarande dras med en del mindre barnsjukdomar. Heatblur är dock snabba på att rätta till buggar och du behöver sällan irritera dig på eventuella fel mer än någon dag.

Eagle Dynamics som utvecklar DCS erbjuder alla modultillverkare möjligheten att använda sig av förprogrammerade flygmodeller. Heatblur har dock som vana att utveckla egna modeller för sina moduler, allt för att planen skall bete sig så likt dess verkliga förlaga som möjligt. Givetvis är F-14 inget undantag. Flygmodellen är modellerad för att ge en så genuin flygkänsla som möjligt och resultatet är inget annat än briljant. Tomcat kräver sin pilot och du måste hela tiden kämpa med att få kärran dit du vill. Ger du dig på svårare moment, så som att lufttanka eller landa på hangarfartyg bör du ladda upp med en rejäl dos tålamod. Det är dock skönt att veta att när du väl lyckas finns det inget som kan hindra dig från att bli kung i luftrummet. Se dock upp för hög G-belastning då en allt för skarp sväng snabbt kan få katastrofala följder. Ingen vill hamna i en beryktad flat spin, eller ännu värre, förlora en vinge eller två.

Jag lovade att inte bli allt för nostalgisk i denna recension, men Heatblur gör som sagt sitt bästa för att påminna oss om Top Gun. Ett exempel som troligen endast snappas upp av de mest inbitna flygnördarna är om Jester skulle få syn på en F-5 i Irans färger. Då ropar han att han siktar en Mig-28. De insatta vet att det inte existerar någon Mig-28, mer än i just Top Gun. I filmen fick ommålade F-5 Tiger II agera fienden och kallades för då för Mig-28.

En helt ny nivå

F-14 ger en helt ny dimension till DCS. Visst, vi har tidigare haft moduler som har tillåtit samarbete i baksits, men då oftast som instruktör. För första gången får vi en helt ny roll i spelet och nu, mer än någonsin fokuseras på samarbete. En väl sammansvetsad pilot/RIO-kombination kan bli minst lika farlig som en modernare kärra, exempelvis F/A-18C Hornet. Lägg då till att Tomcat kan ta dubbelt så mycket last som många av sina efterträdare samt katt den kan utrustas med AIM-54. Den kombinationen kommer att göra F-14 till många simflygares nya favoritmodul.

Heatblurs F-14 Tomcat är inte planet för alla DCS-fantaster. Det är svårare att flyga och kräver betydligt mer av både pilot och RIO. De analoga systemen inte alltid intuitiva och för att bemästra allt krävs många, långa timmars träning och läsande av instruktionsböcker. Det bör också nämnas att modulen fortfarande är i så kallad early access, vilket innebär att mycket ännu kan komma att förändras och förbättras. Men för den som har tiden och viljan ger Tomcat så mycket tillbaks. Det är flygglädje i ordets sanna bemärkelse och troligen den mest verklighetstrogna modulen hittills DCS.