Hi-Fi Rush kom helt otippat som en lotterivinst. När det var dags för Tango Gameworks att visa upp sitt projekt under Microsoft Developer_Direct, förväntade de flesta av oss ett nytt The Evil Within. Istället visade de upp Hi-Fi Rush. Efter den plötsliga chocken lagt sig var jag helt såld. Spelet var så långt från skräck man kan komma utan att göra ett Babblarna-spel. Hi-Fi Rush tog hem showen med charm och det faktum att det skulle släppas direkt efter sändningen. Ingen marknadsföring, ingen build up. Maximal effekt.
Hi-Fi Rush är ett action- och äventyrsspel med rytmisk mekanik. I en färgglad science fiction-värld där människor uppgraderar sig själva med cybernetiska lemmar, anmäler sig Chai, en ung man som drömmer om att bli rockstjärna, som frivillig till pilotprojektet Armstrong. Men när Chais musikspelare följer med på operationsbordet och installeras i hans bröstkorg blir han stämplad som en defekt. Fabrikens vaktrobotar försöker fånga in honom och påbörjar därmed Chais kamp mot megaföretaget som skapade honom.
Chai upptäcker dock att hans något misslyckade uppgradering har gett honom en unik förmåga: att känna musiken i omgivningen. Helt plötsligt rör sig hela världen till takten av musiken. Det är här spelets mekaniska twist kommer in i bilden. Hi-Fi Rush är ett rytmspel där du anfaller till takten för att göra mer skada i strid. Korrekt takthållning i fighter ökar också poängsatsen och musiken. Pulsen i musiken är inte bara ett regelverk för spelet utan har även en inbjudande effekt. I intensiva strider kommer jag på mig själv att nicka till takten. Och när jag hittar det perfekta flowet och musiken pumpar till mina attacker drar mungiporna brett.
Enkel story med mycket karaktär
Medan berättelsen i Hi-Fi Rush är simpel besegra-det-onda-företaget, är karaktärerna en höjdpunkt. Chai är den klassiska, omöjligt optimistiska hjälten som är vardagligt värdelös på det mesta utanför sin lilla bubbla. Han får snart följe av andra utstötta personer med en agenda mot megaföretaget. Samtliga fyller rollerna av olika arketyper men är väldigt lätta att fatta tycke för. Genom mycket bra animering, suveränt röstskådespel och ett humoristiskt manus är Hi-Fi Rush helt igenom roligt.
Även bossarna är fulla av personlighet. Upptrappningarna inför konfrontationerna mot dem är statiska! Fulla av munhugg, one-liners och puns. Men det är i striderna mot dem som de får skina! Som om på en konsert tar de scenen och till tonerna av lämplig låt anfaller de. I dessa möten briljerar bossarna och rör sig till musiken med fantastisk koreografi. Och när det fällande slaget landar klipper spelet till en serietidningsinramad, episk affisch.
Fenomenal helhet
Vad jag tycker är så suveränt med Hi-Fi Rush är hur fint allt faller på plats. Nästan allt i spelet återspeglar takten i musiken. Hissar och plattformar åker upp och ner till takten, så att du också i plattformsmoment behöver känna in musiken. Även dekorationer i bakgrunden gungar till takten. Rör pumpa, lampor blinkar och maskiner arbetar i takt till musiken. Och står du stilla med Chai knäpper han med fingret och svänger med. Denna helhet gör det lättare för spelaren att komma in i tempot, uppskatta musiken och leva sig in i stunden.
Behöver du hjälp går det att aktivera en slags metronom som gör pulsen visuell. Annars har du den urgulliga katten 808 till hjälp också. Av de licenserade låtarna hittar vi bland annat Nine Inch Nails, The Prodigy och The Joy Formidable. Originella sånger har producerats till Hi-Fi Rush av The Glass Pyramids. På Spotify finns en liten spellista med de utvalda låtarna.
Precis som musik och mekanik går hand i handske i Hi-Fi Rush, matchar manus och visuell stil perfekt. Under mellansekvenserna blir Hi-Fi Rush en riktigt bra tecknad film från tidigt 2000-tal. De glada färgerna kompletteras suveränt av humorn i berättelsen. Hjältar och skurkar är älskvärda i all sin fåniga prakt! Och så är det härligt att se ett spel som inte tar sig själv på så stort allvar.
Den bästa överraskningen i år
Hi-Fi Rush är utan tvekan ett av de bästa spelen 2023. Delvis tack vare den plötsliga releasen, befriad från pressande marknadsföring och hajp. Fast framförallt med anledning av det mästerliga hantverket. Här är ett spel med fokuserad spelmekanik och design, med välavvägd längd och lagom innehåll. Och dessutom med en rättvis prislapp på ca 350 SEK! Inget 700-kronors open world collectathon med live service-modell och season pass här inte. Bara ett schysst spel för ett schysst pris.
Om jag har något att klaga på så är det att Chai inte är någon Super Mario. Han hoppar visserligen högt, men han är lika graciös som en stereoanläggning. Även om du springer och tar sats, förlorar Chai momentum ögonblicket han hoppar. Detta gör det rätt knepigt att bedöma avståndet av ett hopp vilket resulterar i en snabb död. Lyckligtvis får du försöka igen från samma punkt, vilket motverkar frustrationen.
Det är för mig en självklarhet att rekommendera Hi-Fi Rush, särskilt om du prenumererar på Xbox Game Pass. Var heller inte rädd att spela Hi-Fi Rush om du har svårt för musikspel och saknar taktkänsla. Det finns både flera svårighetsgrader och hjälpmedel att hålla takten. Dessutom är det inte ett krav att hålla takten. Det går alldeles utmärkt att spela Hi-Fi Rush som ett vanligt actionspel – men då upplever du inte dess fulla potential.
Vi är bara två månader in på året, men Hi-Fi Rush har tagit platsen som ett av mina favoritspel.
