Indiespel som Hindsight 20/20 – Wrath of the Raakshasa, har alltid haft en förkärlek för allt retro. Och jag förstår varför. När indiespel håller sig borta från realistisk grafik till fördel för något mer stilistiskt och pixlat tillåter det dem att konkurrera över sin egna viktklass. Men det finns annan charm med retro än bara ren nostalgi. Många gamla spel åldras ganska dåligt. Att klä dem i en modernare skrud med alla de framsteg som har gjorts inom spelutveckling de senaste årtiondena, upphöjer just de egenheter som dåtidens spelutvecklare var tvungna att ta till. De tricks som spelutvecklare då tog till för att ta sig runt dåtidens tekniska begränsningar, blir till stilsäkra grepp i dagens moderna retrospel.
Ett spel från en annan tid
Men det kräver också att spelutvecklarna faktiskt har lärt sig något. Om jag inte visste bättre så kunde jag tro att Hindsight 20/20 – Wrath of the Raakshasa var ett gammalt PS2-spel. Men inte ett banbrytande PS2-spel som Metal Gear Solid 2 eller Katamari Damacy. Nej, Hindsight 20/20 – Wrath of the Raakshasa är just den typen av spel din pappa fiskade upp ur DVD lådan på hemköp. Vilket är lite förvirrande. Utvecklarna, Triple-I Games, beskriver sig själva som gamla industriveteraner som har jobbat på både Bioware och Sucker Punch Studios.
Jag undrar vad de gjorde där borta. När en tittar på deras CV är deras art director en veteran från Sly Cooper 2 och 3. Hindsight 20/20 ser åtminstone ut som Sly Cooper om det nu var det som var tanken. ”Det här verkar intressant.” tyckte jag inledningsvis. Playstation 2 var min första riktiga spelkonsol och kanske kunde Hindsight 20/20 locka fram någon nostalgiextas från mig. Så blev det inte. Spelet är helt enkelt för inkompetent gjort på allt för många sätt. Grafiken i Hindsight 20/20 ser verkligen precis likadan ut som i PS2-eran. Den har den samma blockiga PS2-grafik, samma dämpade färger och samma polygonbefriade ansiktslösa karaktärer. Pusslen verkar även de vara hämtade från en tidsmaskin.
Hindsight 20/20 är fyllt med nonsens pussel som inte har någonting med övriga spelet i sig att göra. Jag vill inte förekomma mig själv, men Hindsight 20/20 är ett spel som tar upp fördomar och hat. Att spelet mitt i detta ofta avbryter med något sorts fyra i rad pussel, som vid det här laget säkert också är hämtat från Sly cooper, är som om Schindler’s list då och då skulle avbrytas av en broadway musikal. Visst, musikalen skulle nog höja stämningen lite och göra det till en gladare film. Men det kommer bli ett väldigt förvirrat soundtrack.
Det blir inte bättre
Det fortsätter med en än värre handling. Den försöker handla om vilka mål som helgar vilka medel och låter spelaren ofta besluta vad som är rätt och fel. När är det rätt att döda? När är det fel? Den frågan ställs alltid på sin spets genom hela spelets gång och en måste alltid ta ställning till det. Men det känns aldrig som att ens svar spelar någon roll. Varenda karaktär du möter älskar att hålla utläggningar om vad som är rätt och fel, men dessa monologer är skrivna med samma subtilitet som ett flygande basebollträ. Det bådar inte gott för spelets handling ifall jag aktivt försöker undvika att prata med så många karaktärer som möjligt.
Du måste inte bara ta ställning till vad som är rätt och fel i dialog, utan du måste även svara för sina åsikter i strid. Där kan du välja att strida med antingen ett dödligt svärd eller ett fredligare elchockvapen. Att integrera handling och gameplay, ett så kallat ludonarrativ, är vad spel ofta gör riktigt bra och att utvecklarna försöker det här är något de ska få beröm för. Men, på grund av den usla handlingen går det aldrig hem.
Det enda som räddar Hindsight 20/20 är dess hyfsade combat. Mest för att den saknar dialog. Men den klarar inte mer än så. Du klarar sig igenom hela spelets combat utan några problem med button-mashing. Att använda olika vapen har inte heller någon praktisk inverkan på striderna då det inte finns någon egentlig skillnad mellan dem. Vilket vapen du än använder, så är button-mashing den bästa lösningen på alla problem. När spelet eventuellt faktiskt introducerar nya förmågor, så är de oftast oanvändbara i jämförelse med snabbar button-mashing.
Hindsight 20/20 är ett sorgligt spel av fel anledningar
Det är mycket i Hindsight 20/20 som slår fel. Spelets combat är underutvecklad, pusslen är löjliga och handlingen är infantil. Det här skulle nog ha varit ett intressant spel ifall det hade gjorts för 20 år sen. Kanske hade det blivit ihågkommit som ett tidigt exempel på spelutvecklare som lämnat en större studio för att slå in på sin egen väg och levde upp till sin egna potential. Men Hindsight 20/20 kom ut 2021. Triple-I games har gjort ett spel som är oförmöget att ta till sig några som helst av de innovationer som gjorts inom spelbranschen de senaste 20 åren. Det är i regelrätt mening sorgligt.