Hitman: Absolution var en klockren pärla att uppleva till den dåvarande konsolgenerationen. Aldrig förr har jag fått äran att manövrera ett så genomarbetat och spännande Hitman-spel. Sedan dess har vår käre, danske lönnmördare legat i skuggorna, bortsett från nylanseringen 2016. IO Interactive hade den märkliga smaken att dela upp spelet i flera delar som släpptes fristående i kronologisk ordning. Kanske berodde detta på samgåendet med Square Enix som hade andra planer för serien?
Efter utköpet från studion står nu IO Interactive åter igen på egna ben och har full kontroll över sin egen skapelse. Den här gången har danskarna valt att släppa produktionen som ett helt spel samt förfinat möjligheterna att utföra uppdragen.
Kläderna gör mördaren
I klassisk Hitman-stil reser spelaren över hela världen där kontrakten portionerats ut av assistenten Diana Burnwood som troget följt vår huvudperson sedan dag ett. Den här gången är siktet inställt på en mystisk mogul vid namn ”The Shadow Client” som tydligen har ett finger med i Agent 47:s förflutna. Utan att gå in djupare i ämnet blir allt bara en ursäkt att göra det som spelserien kan bäst – ha ihjäl varenda skurk/bystander på smidigast tänkbara vis.
Kläderna gör mannen sägs det, speciellt som tvåbent flamingo.
Det är här kärnan i Hitman-konceptet drar igång på allvar. Genom att minutiöst planera mina dåd är grundtanken att göra attacken så ”smärtfri” som möjligt med minsta möjliga uppståndelse. Hur gör jag det? Förklädnad, förklädnad och åter förklädnad. För att komma sina offer nära är det otroligt viktigt att kläderna matchar miljön. Slå ut en välbevakad skurk? Ha ihjäl hens livvakt och lägg lite råttgift i dricksglaset. Smyg sen ut bakvägen när kalabaliken är som allra värst. Spelet uppmuntrar en tyst approach framför direkt konfrontation med vapen i högsta hugg. Dels faller poängen och dels kommer döden snabbt på besök när oddsen blir för dåliga. Trots sina styrkor är Agent 47 fortfarande en skör typ och han rör sig allra bäst i skuggorna.
Hitman får verktygen – du får friheten
Metoderna att mörda folk är oräkneliga. Nästan allt som Agent 47 kan gripa tag i kan användas som ett vapen. Bilbatterier, statyer, hammare, knivar, järnrör… listan kan göras lång som helst. Omspelningsvärdet är enormt stor och erbjuder varje gång ett nytt sätt att likvidera dina offer. Under mina timmar har jag förgiftat, skjutit, dränkt, strypt, knivhuggit och arrangerat diverse ”olyckor”. Vad sägs om att skruva lös ett däck under en racingtävling och låta efterscenen göra jobbet? Eller varför inte skjuta loss en vajer som får en tung pjäs att falla i skallen på… ja, ni fattar poängen.
En helt vanlig dag på jobbet.
För varje snits i dina mordorgier erhålls poäng som sammanställs i slutet av varje bana. Ju mer klanderfritt och kreativt du utför uppdraget, desto mer rasslar poängen in. Känslan att låsa upp fler vapen, grejer och platser är tillfredsställande och ett litet tack för mina ansträngningar. Belöningarna blir också en motivation att spänna bågen ytterligare när uppdraget spelas om. Jag vill ju liksom inte vara sämre än förra gången.
En story i lagom stor kostym
Som jag tidigare har påtalat är Hitman en van globetrotter som reser dit kontraktet befinner sig. Platserna spänner över hela jordklotet, allt från USA:s soldränkta stränder till Indiens myllrande stadsliv. De sex banorna är otroligt stora och fullkomligen sjuder av liv där Agent 47 sätter sina fötter. Med hjälp av en inbyggd scanner kan spelaren läsa av miljöerna för att hitta ledtrådar att komma vidare, exempelvis låsa upp gömda dörrar eller veta var en individ befinner sig för tillfället. Vissa stunder är det sanslöst spännande att utforska, speciellt i katt-och-råtta situationerna när man befinner sig i en riktigt tajt sits. När det är riktigt spännande kan du höra ditt eget hjärta pumpa samtidigt som du letar efter en lämplig flyktväg efter ett väl utfört jobb.
I folkvimlet gäller det att smälta in som en kameleont.
I samband med varje uppdrags introduktion presenteras måltavlorna, vad de gjort och varför personen är knuten till just den platsen. Känslan av ett större sammanhang finns alltid med i bakhuvudet och sätter fingret på spelets upplevelse. Storyn blir aldrig överspelad eller tar på sig större vikt än den orkar bära. Rätt och slätt blir den lagom anpassad för Agent 47:s svarta svid. För min personliga del är det bra att IO Interactive håller sig inom upptrampade stigar och inte går in på några sidospår som tvingar Agent 47 att bli något annat än vad han är. Handlingen blir aldrig medryckande men gör sitt jobb för att hålla intresset uppe.
Den sista banan som utspelas i ett skotskt, antikt slott är ett absolut klimax under hela äventyret och det största säljarargumentet. Här ställs allt på sin spets när Agent 47 ska avgöra The Grand Finale i ett virrvarr av passager och fasadklättringar. För att inte avslöja för mycket kan jag säga att detta moment är något mycket mer påkostat än vad som funnits i tidigare spel i serien.
En förfinad uppföljare – men inte mer än så
Även om Hitman 2 är en klart uppgraderad variant av sin föregångare märks det tydligt att titeln inte levererar några större nyheter. Rent grafiskt och innehållsmässigt är det acceptabelt men känslan att spela en expansion av tidigare produktioner faller inte långt från äppelträdet. IO Interactive har slängt på lite extra putsmedel men inte bemödat sig att ta konceptet till nya höjder utöver den grundläggande spelmekaniken. Bland de få nyheterna kan nämnas ett kärt återseende, nämligen den diskreta portföljen som låter vår huvudperson smuggla in vapen och annan utrustning på plaster som annars hade varit omöjligt. Även en ny bild-i-bild-funktion har tillkommit som gör att du snabbt kan se vad övervakningskamerorna visar. Det är alltid bäst att hålla sig i skuggorna.
Trots nyheterna är det synd att studion inte vågat ta ut svängarna men gör å andra sidan fansen inte besvikna.
Jag rekommenderar varmt Hitman 2. Den genre av gamers som fullkomligen älskar allt vad smygdräpande innebär kommer få sitt behov tillfredsställt i denna uppföljare. Jag förväntar mig dock lite mer av IO Interactive som redigt traskat i samma fotspår sedan starten för snart tjugo år sen. Kanske är det dags för en riktigt nystart för att ta Hitman till nya höjder i sin lönnmördarkarriär?
