18 år. Så länge har Hitman jobbat i jakten på nästa kontrakt. Ända sedan det första spelet i serien släpptes år 2000 av danska IO Interactive har den skallige lönnmördaren rest över hela världen med uppdraget att radera ut jordens avskum. Han har under årens lopp bland annat befunnit sig i Colombias tropiska djungler, vandrat på Shanghais gator och huttrat i den ryska vinterkylan. Nu är det dags att göra en nostalgisk återblick när studion satsat på en remasterversion av sina två mest älskade titlar – Hitman Absolution och Hitman: Blood Money. Med andra ord: två recensioner i samma recension.
Tassa på tå för lyckat resultat
I Blood Money utspelar sig storyn i en konversation mellan en FBI-agent och en journalist där Agent 47:s beställningsjobb skildras i återblickar. Introduktionen börjar med ett uppdrag på en nöjespark i samband med hemsk olycka. Handlingen fortskrider ju mer kontrakten rullar in för att lösas upp i ett sedvanligt klimax mot slutet. Som titeln antyder är det pengarna som utgör en väsentlig del av spelet. Med dessa kan du införskaffa utrustning, få mer information inför ett uppdrag eller muta myndighetspersoner till din fördel. Summorna varierar beroende på hur väl uppdragen utförs. En blodig massaker garanterar stora hål i plånboken medan en mer taktisk approach ökar pengaflödet i uppdragets slutsummering.
Även den artificiella intelligensen påverkas av din spelstil beroende på graden av våld och civila förluster. Vakter är betydligt mer på alerten efter en blodig insats och gör verkligen allt för att sätta käppar i hjulen. Det märks tydligt att den pedagogiska idén från IO Interaktives sida skapar incitament för spelaren att hålla sig inom grundidén – att smyga sig fram osedd med så få onödiga dödsfall som möjligt.
Kontrollen är Blood Moneys största brist
Den absolut största kritiken som undertecknad riktar mot Hitman: Blood Money är den klumpiga kontrollen. Agent 47 rör sig lika smidigt som en elefant i en porslinsbutik och varje steg måste omsorgsfullt planeras innan spelaren kan ta ut svängarna. Flera gånger blir det game over på grund av svårigheten att manövrera den kostymklädda sengångaren. En enkel strypning förvandlas raskt till en mardröm när kontrollen trilskas. Likaså gäller smygandet som får ställas i skamvrån när det kommer till att ta sig fram osedd på grund av – just det – kontrollen.
Saken blir inte direkt bättre med den notoriska svårighetsgraden som verkligen sätter spelarens tålamod på prov. Under spelsessionerna undrar jag ofta om fienderna kan sniffa fram min position. Som blodhundar svärmar de fram och släpper inte taget förrän de dragit sitt sista andetag. Men å andra sidan är mycket äldre spel oftast svårare så vi får nog ha lite överseende med den biten.
Till spelets försvar kan tillägas den hyfsade grafiken som målar upp detaljerade och myllrande omgivningar tack vare Glacier-motorn. Exempelvis kan spelaren interagera i stora folksamlingar och ta del av betydligt större miljöer. Det höjer atmosfären ett snäpp att följa en misstänkt i ett folkhav under en festival. Uppdragen är varierade och blir aldrig tråkiga. Utmaningen att utföra uppdragen så smidigt som möjligt finns alltid med i kulisserna där kreativitet och finess är nyckeln till framgång.
Hitman: Absolution – seriens kronjuvel
När Blood Money lagts till handlingarna är det dags att förflytta sig till den absoluta juvelen i hela serien – Hitman: Absolution. Det var ett av de bästa spelen som släpptes till den förra konsolgenerationen. När det begav sig fick jag varma känslor i hela kroppen när skivan snurrade i mitt Xbox 360. IO Interactive tog i från tårna för att skapa det bästa tänkbara Hitman-spelet.
Till skillnad från Blood Money har nu Agent 47 en mer aktiv roll i storyn. Den här gången har den skallige agenten lämnat sin forna arbetsgivare och opererar solo för att skydda en flicka från en industrimagnat. Handlingen har fått ett större lyft där allt känns mer sammanvävt i ett större sammanhang. Precis som Blood Money har grafiken fått sin beskärda del med en högre upplösning i full HD.
Färgerna har fått en starkare ton, något som direkt märks i det första uppdraget när undertecknad observerar himlen som fullkomligt lyser i ljust blodrött. Trots sin höga ålder (sex år är en evighet i spelbranschen) känns Absolution fortfarande fräscht i det grafiska avseendet. Att härligheten också har en hög detaljrikedomen är ytterligare en fjäder i hatten.
Enfaldig men härlig bandesign proppad med ögongodis
Bandesignen är linjär men fylld av innehåll och struktur som sätter sin prägel över hela atmosfären. Här finns ett otal möjligheter att utföra uppdragen och såklart kan dessa spelas om för än mer precision i dina färdigheter. Ju mer kreativt och finkänsligt uppgifterna utförs, desto högre ranking när insatserna ska sammanfattas efter varje bana. Här ges spelaren större frihet att välja sin spelstil. Vill du vara massmördare, så varsågod. Föredras den mer tysta metoden så står också valet helt till förfogande. Jag rekommenderar som alltid att satsa på den taktiska vägen för att slippa onödig uppmärksamhet. Uppdragen går lättare att utföra, poängen klirrar in fortare och det är dessutom mer tillfredsställande att känna tuppkammen växa efter en avklarad, knivig situation.
Till skillnad från sina övriga konkurrenter i stealth-genren handlar dina framgångar hur väl du smälter in i omgivningen. Genom att byta till offrens kläder får Agent 47 en unik chans att ta sig till platser som tidigare varit stängda. Att strypa en vaktmästare och ta dennes uniform innebar att enkelbiljetten till den åtråvärda hissen är fixad. Var noga med att hålla avstånd till omgivningen (och göra dig av med kroppen) för att inte göra någon misstänksam. En mätare visas direkt var gränserna går mellan att hålla sig dold och att bli upptäckt. Katt-och-råtta-scenariot är ständigt närvarande och spänningen kan ibland bli olidligt hög.
Införskaffa eller undvika?
Hitman Enhanced HD Collection innehåller två bra spel från Hitman-universumet. Precis som sina föregångare och uppföljare är smygandet och klädbytena en central del för att klara livhanken. Trots sin höga ålder är det fortfarande roligt att ta sig an uppdragen som är kreativa, innehållsrika och utmanande att spela. Den största behållningen är Hitman: Absolution som står i en klass för sig i hela serien. Kan du bortse från den höga prislappen för kalaset och den tröga styrkontrollen i Blood Money har du flera timmar
av spelglädje framför dig .
