Inga klagomål dock. Deras design från Breath of the Wild är amazing
Hyrule Warriors: Definitive Edition är Nintendos senaste försök att låtsas som att WiiU inte existerade. Denna förvånansvärt framgångsrika crossovertitel började som en experimentell teaser som alla var nyfikna på men ingen egentligen hade några höga förväntningar för. Att blanda Zelda med Dynasty Warriors var dock en fantastisk kombination. Nintendo är inte direkt tysta om detta – de har trots allt släppt nästan exakt samma spel tre gånger. Originalet på WiiU skadesköts dock av sin konsols impopularitet medan re-releasen “Legends” på 3DS istället bråkade med den begränsade hårdvaran. På Switch har titeln dock funnit en kombination av krut under motorhuven och portabiliteten från en handhållen konsol, så nu borde väl ändå alla problem vara lösta? Inte riktigt, men det är bra nära.
Hyrule Warriors: Definitive Edition innehåller allt extramaterial som släppts till originalet samt 3DS-versionen. Inget nytt på den fronten alltså, men allt är varmt välkommet. Den enda egentliga nyheten är outfits för Link och Zelda plockade från Breath of the Wild. Allt annat faller inom ramen för quality of life-ändringar som exempelvis förbättrad grafik. Ett mycket välkommet tillägg är dock att man äntligen kan spela co-op från samma konsol, vilket finns tillgängligt för nästan alla gamemodes. Couch co-op still lives!
Det kommer visserligen inga nya karaktärer, men då all tidigare DLC är inbäddad i denna versionen av spelet sitter du ändå på hela 29 stycken. Då alla har unika och kreativt utformade movesets så är detta mer än nog. De har dessutom långt mer individualitet än motsvarigheterna i den senaste Warriors-titeln på Switch, Fire Emblem Warriors, där en stor del av karaktärerna hade identiska movesets och effektivt bara var olika skins. Överlag fungerar Zelda avsevärt mycket bättre än Fire Emblem då det finns mer mekaniker de kunnat leka med. Fire Emblem gjorde ett tappert försök att väva in vapentriangeln och karaktärsinteraktioner, men dessa var i grunden bara simpla statbuffar i fina kläder så de faller platt i jämförelse med Zeldas items och bossfighter som faktiskt är interaktiva.
Vem är vem och vem gör vad?
Om du mot alla odds inte vet vad storyn är ännu så kan den egentligen sammanfattas efter den gamla klassiska Zelda-formeln: Ny fiende dyker upp, leta upp Master Sword för att besegra denne, inse att det var Ganondorf som låg bakom allt, save the day. En annan välkommen detalj är att Zelda inte blir kidnappad, inlåst eller på annat sätt bortplockad från storyn vilket ofta är fallet i andra titlar. Visst, hon blir tekniskt sätt kidnappad i första uppdraget, men det är något som hon själv tar sig ur innan andra uppdraget ens är klart. Zelda är överlag en bra karaktär i detta spelet, när hon utan problem balanserar sin stoiska roll som Hyrules tronarvinge med att elegant vada igenom tusentals fiender på slagfältet. Fler krigarprinsessor, tack!
När man ändå talar om betydande kvinnliga karaktärer så är det värt att nämna de två helt unika karaktärerna för titeln: Lana och Cia.
Lana är en av de tidigaste kompanjonerna du rekryterar och beskrivs som en besvärjerska från en mystisk klan som aldrig nämns vid namn. Till utseendet verkar hon dock trillat rakt ut från någon magical girl-anime och hela hennes estetik skär sig starkt mot resten av Zelda-universumet. Hennes personlighet är i bästa fall generisk och i värsta rent irriterande. Hennes roll i spelet känns nära meningslös utöver hennes Lore-relaterade band till Cia. Egentligen skulle man kunna klippa ur henne helt ur storyn utan att förlora något. Allt hon gör kan andra göra lika bra. Cia är däremot bättre. Hennes utstyrsel, eller snarare brist på sådan, är självklart en irriterande detalj som tyvärr är ett återkommande drag hos de kvinnliga skurkarna i universumet (Looking at you, Veran). Hennes motivation är visserligen simpel, men den är för omväxlings skull inte “Rawr, I want power” vilket brukar vara hela anfallsplanen för många andra antagonister.
Det är svårt att titta på Lana och inte höra J-pop i bakhuvudet
…och resten av gänget
De återstående nyskapade karaktärerna för titeln är Wizzro, Volga och Linkle. Till skillnad från de tidigare nämnda damerna så är dock alla dessa baserade på något som redan existerar i universumet. Wizzro är som namnet antyder tungt inspirerad av den återkommande fiendetypen Wizzrobe, men har även många element från Poes. Han har ett moveset som mest baseras på lila eldklot och en personlighet som kan sammanfattas som kronisk förräderi-mani. Volga är en drakriddare var utseende och namn drar tydlig inspiration från Volvagia, slutbossen i eldtemplet från Ocarina of Time. Han är mest ute efter att slåss mot värdiga motståndare vilket Cia naturligtvis vrider till sin egen fördel.
Slutligen har vi Linkle, som började som concept art för en planerad men scrappad lillasyster till Link. När folk såg hennes design samlade hon dock på sig en så stor fan-following att utvecklarna slängde in henne i spelet som en fristående karaktär istället. Denna grönklädda flicka är fullt övertygad att det är hon som är The Hero of Legend™ och när hon hör att Hyrule Castle är under anfall så beger hon sig direkt dit för att hjälpa till. Tyvärr har hon lokalsinnet hos en alkoholpåverkad blind man på en högljudd nattklubb. Det finns därför en hel separat sidostory med alla problem hon springer in i på vägen dit. Med dubbla armborst, en mystisk kompass samt Zelda-universumets farligaste vapen, Cuccos, är hon dock redo att köra över alla som står i hennes väg. Hjältar stannar inte för något, för det har farmor sagt!
Fler nya gamla spellägen
Har du läst vår tidigare recension om orginalreleasen så vet du till största delen vilka spellägen som finns i spelet. Det största skillnaderna kommer istället i allt extra innehåll dessa numera har. Då det som vi tidigare nämnt innehåller all tidigare släppt DLC så kommer det med flera sidospår i Legend Mode, vilket är mer story fokuserandes på Linkle, Cia och Windwaker. Adventure mode får flera nya kartor och svårare varianter av de befintliga. Många av de nya karaktärerna som tidigare släppts som DLC låser man istället upp genom utmaningar här. En nyhet som introducerades i Legends var My Fairy. Likt namnet skvallrar om är detta ett bonusläge där du tar hand om och levlar upp de älvor du hittar i Adventure Mode. Dessa kan ge dig olika bonusar om du tar med dig dem på de vanliga uppdragen. Så om du vill minmaxa extra mycket är detta något för dig.
Det finns även ett Challenge-läge som heter Ganon’s Fury, vilket i all ärlighet beskriver sig självt
Inte en perfekt bild
Det finns ju såklart en del brister med, framför allt på den grafiska fronten. Även om spelet är visuellt polerat och anpassat för att köras i 1080p så ser de fortfarande lite utdaterat ut. Texturerna är okay, men kunde klart vara bättre med tanke på vad Switch’en är kapabel till. Vidare finns det även en del grafiska buggar vilka har funnits med sedan orginalreleasen på WiiU. Den för oss vanligaste buggen var extremt tydlig artifacting på vissa ställen där många platta texturer låg på hög. Något som var som mest märkbart på ökenbanorna. Även ljuskällor buggade ibland ur så att man kunde se dem genom väggar. Det händer inte så ofta, men det känns som detta borde fixas efter tredje releasen.
Musiken däremot är perfekt. Finns inget mer att tillägga. Okay, visst, man kan ju såklart prata i år och dar om hur fantastiskt det klassiska Zelda-soundtracket är när det spelas upp i samma stil som Warriors-serien. Det är fullt tempo hela tiden, vilket passar utmärkt för spelets fokus på action. Även den nya musiken låter som något man skulle kunna höra i de vanliga Zelda-titlarna, men med mer pondus. Personligen har vi haft Silent Guardians på repeat under skrivandet av denna recensionen – fasen vad hypade vi är!
När man hör deras tolkning på den klassiska Zelda-themen vet man att det är fans som gjort spelet
Slutligen
Hyrule Warriors: Definitive Edition är i korta drag precis som namnet antyder: den bästa versionen av Hyrule Warriors. Det finns mer av allt och inget saknas från tidigare utgåvor. Spelet var utmärkt redan i grund så Definitive Edition är objektivt bara bättre. Det har allt material hittills släppt inslaget i en enda praktisk titel på en långt bättre konsol. Visst, grafiska problem återstår, men det är inget gamebreaking och det mesta går att lösa med en enkel omstart. Nu när Nintendo vågar sig ut på internet kanske vi till och med kan förvänta oss en patch. Vem vet?
Tills dess har vi dock ett spel som gör sig utmärkt både på stor och liten skärm. Det har dessutom varierade karaktärer och ett grymt soundtrack.
