Jaså, ni sitter där och väntar på en recension? Tyvärr har jag inte tid att skriva den. Jag har nämligen fullt upp med att klubba ner fascister, fotografera sevärdheter, utforska hemliga utrymmen och jaga dolda skatter.
Det är länge sedan jag blev så uppslukad av ett spel som jag blivit av Indiana Jones and the Great Circle. Redan från första stund, ni vet den klassiska scenen när Indy letar guldskatter i Peru, så är jag fångad. Jag får förkroppsliga min barndomsidol i en av de mest ikoniska filmsekvenserna någonsin. Hur coolt är inte det? Vad jag inte vet då är att äventyret som står för dörren är så mycket häftigare, så mycket större och så mycket mer av allt.
Svenska studion MachineGames och Bethesda har tagit sig an något av det svåraste en spelstudio kan göra. Att förvandla en titel som så många redan har en relation till och göra det till en unik och engagerande historia. De har inte bara levererat ett perfekt actionäventyrsspel, de har skapat en skattjakt som sätter ribban för framtida spel i genren. Så släng på dig hatten och rulla upp piskan, för nu blir det åka av.
Jag är i en film
Indiana Jones and the Great Circle handling är lika rafflande som en biobiljett till en ny Indy-film. Vi befinner oss år 1937, precis mellan Raiders of the Lost Ark och The Last Crusade. Indy kastas in i ett mysterium som involverar Vatikanens hemligheter, nazister med förkärlek för antikviteter och en jakt på en cirkel som är mer mystisk än vad cirklar vanligtvis brukar vara. Det hela börjar med ett inbrott utfört av en kuslig jätte på Marshall College. Det är startskottet på en hisnande resa som via Vatikanens hemliga kammare tar oss ut på ett äventyr som spänner över hela jordklotet.
Humorn är skarp, replikerna är kvicka och det finns ett gäng ögonblick där man bara vill applådera det faktum att spelet fångar Indys anda så perfekt. Det är som om manusförfattarna hittade en skattkarta till hjärtat av Indiana Jones. För att inte tala om Troy Bakers insats som en Harrison Ford anno 1981. Det dröjer faktiskt ett bra tag innan jag inser att det inte alls är Ford som lånat sin röst till spelets huvudperson. Troy Baker är ett utmärkt val. Han lyckas fånga karaktärens charm och cyniska humor utan att det känns som en imitation av Harrison Ford. Baker är Indy.
Pussel, Piskor och Pangpang
Om du tror att spelet bara handlar om att springa och slås är du ute och cyklar på en rostig cykel. The Great Circle balanserar pussellösning, utforskning, smygande och strid på ett sätt som får dig att känna dig som en riktig arkeolog – om arkeologer nu använder piskor för att förflytta sig mellan avsatser.
Pusslen är briljanta, ibland frustrerande, ibland lätta, men alltid tillfredsställande att lösa. Flera pussel sätter sig på minnet, men scenen där spelaren, med hjälp av en kryptisk karta skall lösa mekanisk gåta i ett uråldrigt tempel är helt klart minnesvärd. Tänk dig Fångarna på Fortet gånger tio, fast med dödliga fällor.
Indys journal är tillbaka som en central del av handlingen. (Ni som minns Indiana Jones and the Last Crusade till Amiga 500 vet vad jag menar.) Här samlas alla ledtrådar och anteckningar och kan du kan snabbt gå in och återse allt som Indy samlat på sig under äventyrets gång. Mitt tips är att läsa allt noga, för det döljer sig många hemligheter i anteckningarna.
Stridssystemet får också ett stort plus. Indys piska är inte bara ett verktyg, det är en förlängning av hans personlighet. Att piska vapnen ur fiendernas händer är lika kul som det låter, och spelets tajta mekanik gör varje strid spännande. Ofta är det bättre att smyga förbi nazisterna än att ge sig in i en direkt närstrid. Det är alltid nervkittlande att smyga upp bakom en inte ont anande fiende och klubba ner honom bakifrån. Men var på din vakt. Inga vapen håller för evigt. En batong exempelvis håller för exakt tre slag.
Det till och med ser bra ut
Grafiken är, i brist på ett bättre ord, fantastisk. Spelet tar dig till platser så vackra att du vill boka en flygbiljett dit. Egyptens gyllene sand, Vatikanens gotiska valv och Thailands lummiga grönska är så detaljerat framställda att du känner dig som en turist i en annan tidsepok.
Det är tydligt att utvecklarna har lagt ned sin själ i att återskapa miljöer som känns både autentiska och Indiana Jones-iska. MachineGames har i det grafiska lyckats fånga den där klassiska matiné-känslan som är få filmer och spel förunnat.
Vad vore ett Indiana Jones-spel utan ett storslaget soundtrack? Musiken här är en hyllning till John Williams och sätter stämningen perfekt, oavsett om du flyr från nazister eller utforskar en glömd grav. När du knäcker en gåta ljuder toner från den klassiska Indiana Jones-temat, en belöning så god som något. Lyssnar du noga kan du höra fienderna viska genom väggarna. Jag måste lyfta på hatten åt beslutet att låta italienare prata just italienska och så vidare. Ingen förlöjligande engelska med brytning så långt örat når. Skönt.
Ett spel som måste spelas
Indiana Jones and the Great Circle är mer än bara ett spel, det är en upplevelse. Det är en hyllning till en av filmhistoriens mest älskade hjältar och en fantastisk blandning av action, äventyr och hjärnvrickande pussel. Visst, det finns små skavanker – några sidouppdrag känns mindre inspirerade – men de försvinner i den totala briljansen.
Om du är ett fan av Indiana Jones, actionäventyr eller bara vill ha en anledning att säga ”Det där tillhör ett museum!” så är det här spelet för dig. Dra på dig hatt och piska och ge dig ut på ett äventyr du sent kommer att glömma.
