Jamestown släpptes för första gången redan 2011 med undertiteln Legend of the Lost Colony. Då var plattformen datorn (såväl PC som Linux och Mac OS X). 2015 portades det till PlayStation 4 med nedladdningspaketet Gunpowder, Treason, & Plot, tillsammans kallat Jamestown+. Det är denna version som nu portats till Nintendo Switch tillsammans med ytterligare lite godbitar (banor, story, vapen/skepp och ett remastrat soundtrack), och som är föremål för denna recension.
Maffig graffe
Om du någonsin spelat Touhou, Mushihimesama eller Castle Shikigami vet du precis vad Jamestown har att erbjuda. Jamesown är ett så kallat bullet hell-spel, en avstickare till genren shoot ’em up där fienderna är många och bossarna fläskiga, skärmtäckande vidunder. Faktum med att smeknamnet kommer, som många säkert känner till, från faktumet att hela skärmen är fylld med fiendeskepp och projektiler nästan konstant. Allt presenteras i ljuvlig pixelgrafik, med valbart krattfilter (scanlines, som på en gammal tjock-tv). Jamestown är ett flashigt och färgglatt spel i ungefär det stuket som den här genren gjort sig känd för. Detta inkluderar vapensystemen, som består av standardvapen (snabbskjutande), fokusvapen (en koncentrerad stråle eller annan urladdning) samt en temporär odödlighet som bringar in extra poäng om den används korrekt. Allt som allt ett standardmässigt addend till genren – men med en liten extra gimmick för de samarbetssugna.
Jamestown är spelbart med upp till fyra spelare i co-op. Var spelare behöver bara var sin JoyCon och kan hoppa in nästan när som i ett drop-in-system med en superbt enkel och responsiv meny. Spelet är anpassat för att spelas med flera spelare; så länge minst en av er är vid liv förlorar ni inga virtuella krediter (extraliv) och kan återuppliva varandra genom att plocka upp power-ups (eller invänta timern). Detta betyder dock inte att Jamestown är ett lätt spel. En genreveteran lär kanske inte ha några större svårigheter att ta sig genom bana efter bana, men som tur är finns här inte mindre än fem svårighetsgrader att bemästra. För att komma till de senare delarna av spelet är det dessutom ett måste att ha klarat alla tidigare banor på åtminstone Legendary (låt inte namnet avskräcka dig; det här är spelets egentliga Normal).
Gôtt ljud
Den svulstiga visuella presentationen går han i hand med vad man i akademiska kretsar brukar referera till som ”gôtt ljud.” Explosionerna dånar härligt även i undertecknads taniga stereohögtalare. Om du har utrustningen finns här även inställning för 5.1-surroundljud. Men det bästa med Jamestowns ljud är ju självfallet dess musik som signeras Francisco Cerda. Cerda har även gjort musiken till pixelactionspelet Gunpoint och levererar här ett epos av Hollywood-eska proportioner med raffig elgitarr i spetsen.
Till en så fantastisk ljudbild kommer en lökig story som perfekt komplement till ångpunksestetiken. Handlingen utspelar sig på Mars under 1600-talet i ett alternativt universum där planeten koloniserats likt amerikanska kontinenten i vår värld. Du är en laglös som står utan hem att åka tillbaka till. För att rentvå ditt namn måste du hitta krigshjälten John Smith. Kanske också hjälpa någons dotter. För att inte nämna att skrota så många spanjorer du bara förmår. Jag är inte helt säker; slutade läsa när musiken tog vid.
Switch-versionen kanske det bästa Jamestown
Switch-versionen av Jamestown står sig som den antagligen bästa versionen till dags dato. Den har allt tidigare versioner har (utom möjligen achievements/torféer) och lite mer därtill. Den sömlösa samarbetsfunktionen som funkar med alla Switch-kontroller är det bästa försäljningsargumentet. Faktum med att jag fortfarande är förbluffad över hur väl Switchens styrspakar fungerar till ett shmup. Jamestown på Switch har dessutom en helt felfri prestanda. Fyra spelare på skärmen ger inte så mycket som en enda tappad bild – och det gäller för bärbart läge också. Ska jag beskriva Jamestown med bara ett par ord blir det något i stil med ”wow” och ”mums”. Du borde spela det.