LEGO är som ett gemytligt virus som spridit sig i världen. Det började med byggklossar som lät oss bygga brandstationer, månbaser, borgar och piratskepp. Med tiden började filmindustrin infekteras också. Idag har vi varumärken som Star Wars och Pirates of the Caribbean i samma format. Men varför stanna där? Det kunde gå längre.
Det första Legospelet dök upp 1995 och sedan dess har vi fått ett gäng olika iterationer av de kända, danska plastbitarna. 2001 fick vi Lego Island 2: The Brickster’s Revenge och narrativet började bli en del av serien. Vi började se var vi skulle hamna någonstans. Med Lego Universe som släpptes 2010 hade vi fått en tydlig bild av vad vi har idag. Nu är det slutet av 2018 och med lite över tjugotretusen olika spel under bältet har vi fått den senaste installationen i serien.
Du tar rollen som en slumpmässig skurk som åker Legoräkmacka under ett lyckat försök att bryta ut Lex Luthor ur finkan. Du får designa din egen karaktär och blir den tysta sidekicken som följer med ut i friheten. Du tar även rollen som andra skurkar från DC-universumet. På köpet kommer du ha en myriad av förmågor till ditt förfogande. Alla har sin roll för att lösa pussel och besegra rättskaffens motståndare.
Ny förpackning, samma innehåll
Jag uppskattar den typen av humor som blivit ett signum för Lego-spelen. Precis som barnfilmer finns det något för en mer vuxen publik här också. Här har vi nyckelorden bakom det här spelet och mina blandade känslor inför det. För mig känns det här som bara ytterligare ett spel i serien. Tänk den stagnering som Assassin’s Creed-serien hade ett tag. Tänk på Call of Duty-serien. Det är samma sak vi har sett så många gånger tidigare och det börjar kännas lite småslött när du tittar på hela upplägget.
Visst – du kan bara göra så mycket med Legouniversumet och varför ändra något som inte är trasigt? Mitt problem med det här är att jag har redan spelat det här så många gånger tidigare. Jag springer runt och slår sönder Legosaker för att få mina klossar, bygger saker för att ta mig vidare och får lite smårolig dialog emellanåt. Det här är liksom inte lika kul för mig längre.
Med det sagt så är LEGO DC Super Villains fortfarande ett bra spel. Det är innovativa pussel, snygg grafik och en bekant, tight gameplay vi känner igen. Men jag vill ha mer variation än så här. För den hängivne Legofantasten är det här ett helt nytt universum att utforska och jag kan förstå entusiasmen i det. Fansen får helt enkelt mer av det de tycker om, så för dem är det här ett köp som helt klart är värt det. För föräldern med barn hemma kan det här vara ett klipp då vi vet hur kids kan vara.
Samma sak som i tidigare spel i serien, men med lätt variation. Ungefär här kickar hoardingmentaliteten in. Ta en titt på Skylanders och den succé den spelserien nått. Det här är inte samma hål i föräldraplånboken, men det är mer av samma som högst troligen kommer uppskattas för vad det är. Precis som fans av Bethesdas Fallout-serie, Assassin’s Creed, Call of Duty och Destiny kommer Lego-fans skaffa det här utan eftertanke. Personligen känns det urvattnat och tråkigt vid det här laget.
Vi får träffa ett helt gäng kända skurkar från sagda universum och LEGO DC Super Villains erbjuder, i sin repetition, en del variation. Jokern kan kontrollera medborgare och få dem att göra vad han vill, Lex Luthor kan sväva genom luften och skjuta laser, medan de lite gruffigare karaktärerna kan röja vägen där det annars varit oframkomligt. Din roll som ”Rando Calrissian” känns ganska överflödig, dock. Att skriva in din påhittade karaktär i narrativet kändes lite onödigt, men så ska väl spelaren få känna sig lite speciell i berättelsen också. Eller?
Sammanfattningsvis…
LEGO DC Super Villains är inte ett dåligt spel. Det håller samma kvalitet som tidigare titlar, men med det momentum detta får i ett hav av Legotitlar känns det mest uttjatat nu. Är du ett hängivet fan av de här spelen eller behöver något att leka lite med i brist på annat kan det vara värt pengarna. För de som ser LEGO-titlarna som ett tillskott till sitt spelande, snarare än en passion, kommer det här troligtvis kännas ganska mediokert. För er som älskar den här typen av spel – Grattis! Här har ni mer av samma, mumsiga formula som levererar gameplay och estetik på samma höga nivå som tidigare. Smaken är som baken trots allt.