Jag fullkomligt älskar Little Nightmares, smygsuccén från 2017 som sålt över 3 miljoner exemplar. Det hade en tät och obehaglig stämning, förvridna miljöer och mardrömslika representationer av det vardagliga. Spänningen och den mystiska världen höll fast mig som en mjuk tvångströja som jag inte ville ta av. Och pusslen och plattformsmomenten gav mig tillräckligt med andrum för att jag skulle våga mig fram till nästa hemska uppenbarelse.
Little Nightmares II är av samma gastkramande stoff, fast ännu bättre! Några av originalets tillkortakommanden återfinns även här, men över lag har Malmöbaserade Tarsier Studios gjort ett fantastiskt jobb med att förbättra ett redan suveränt koncept. Det här är ett spel du inte vill missa, särskilt inte om du beundrar det första spelet!
Från 6 till 1
Fans av Little Nightmares minns säkerligen den ikoniska frontfiguren Six i hennes gula regnkappa. Uppföljaren ser oss istället ta kontrollen över ett annat barn vid namn Mono. Mono har en sliten rock på sig och en papperspåse över huvudet. Den här lilla killen har i stort sett samma egenskaper som Six med undantaget att han kan plocka upp diverse tillhyggen för strid eller pussel – mer om detta senare!
Monos rysliga äventyr börjar i en murken skog i utkanten av en spöklik storstad. Där introduceras du för den grundläggande spelmekaniken som sedan utökas i takt med att du avancerar i dess gåtfulla värld. Inlärningskurvan är suveränt avvägd och varje nytt område introducerar nya pussel eller andra användningsområden för bekant mekanik.
Det är aldrig tråkigt i Little Nightmares II.
En stor nyhet i Little Nightmares II är den medföljare du får tillgång till som hjälper dig med plattformsmoment och pussel. Denna medhjälpare är också en viktig del av storyn, och inte ett övergivet försök till co-op, Little Nightmares II är ett renodlat single player-spel. Lyckligtvis är hjälpredan inte heller en belastning, utan reder sig själv. Den kan till och med ge dig små subtila ledtrådar när du känner dig vilse i ett pussel.
Även med närstridsvapen och en medhjälpare, spelar du Little Nightmares II på samma sätt som föregångaren. Du får klättra och navigera genom linjära miljöer, lösa problem och – inte att förglömma – handskas med förvridna personer som vill äta upp dig levande. Det är ett skräckspel som väcker obehag och rädsla genom tät stämning och intuitiv problemlösningsorienterad spelmekanik. Av den anledningen är Little Nightmares II (och föregångaren) ett lättillgängligt spel även oerfarna gamers kan njuta av.
Stämning 2.0
Styrkan i Little Nightmares var presentationen. Den grafiska stilen var unik med sina förvridna miljöer och malformade människor – allt var bekant, men mardrömslikt. Tillsammans med det suggestiva ljudet skapade det en härligt otäck stämning som bara förstärktes av en spelmekanik fokuserad på utsatthet. Den mystiska världen och storyn (som lämnade nästan allt till din tolkning) knöt ihop säcken – och vilken underbart bisarr och otäck påse det var!
Little Nightmares II som ni kanske förstår är en regelrätt uppföljare som behåller allt som gjorde föregångaren fantastisk och adderar därtill! Miljöerna är vidriga i sin absurda framtoning och ljudmattan ännu mer obehaglig. Ljuseffekterna är kraftigt förbättrade och skapar tydligare kontraster mellan ljus och mörker vilket får en särskild bana att att skrika ”nope”! Little Nightmares II är suveränt framställd och har en ännu mer tryckande stämning är originalet. Det går inte en stund i spelet utan att jag känner mig ängslig, skärrad eller panikslagen.
Little Nightmares II spinner vidare på den etablerade historien och utökar den mystiska världen med nya groteska fenomen. Varje ny upptäckt förvånade mig, inte för att de var orimliga, utan för att världen visade sig vara sjukare än jag vågade tro. Framtoningen, inramningen, detaljerna, och designen gör Little Nightmares II till en nästan perfekt uppföljare.
Jag bör förtydliga för er som är obekanta med Little Nightmares: berättelsen sker helt och hållet utan text och tal. Allt berättande sker genom händelser och detaljer i miljöerna.
Nästan perfekt
Om jag ska kritisera något som jag tycker brister – skavanker i helheten egentligen – så vore det styrningen och stridsmekaniken. Precis som i Little Nightmares påverkar perspektivet din kontrollförmåga även i uppföljaren. Det är betydligt mer förlåtande än föregångaren, men det händer fortfarande att du missar ett hopp för att du felbedömer vinkel och distans.
När det kommer till stridsmekaniken så är den väldigt avskalad, vilket passar Little Nightmares II. Och med strid menar jag de tillfällen Mono skall slå anfallande fiender med ett tillhygge. Dessvärre är spelet fruktansvärt oförlåtande i strid och kräver perfekt tajming på attacker och förflyttning. Minsta felbedömning i tempo och avstånd leder till en omstart vid närmsta checkpoint, ögonaböj. Detta kan bli fruktansvärt frustrerande då det till skillnad från övriga moment i spelet kräver ”skills”. Tack och lov är Little Nightmares II generös med sina checkpoints och du behöver aldrig gå långt för att komma ikapp.
Den bästa mardrömmen 2021
Little Nightmares II är utan tvekan ett av de bästa skräckspelen i år – och för min egen del ett av de bästa någonsin. Det är min åsikt att skräck inte nödvändigtvis behöver innehålla extremt våld och litervis med blod. Little Nightmares II är skrämmande för att det väcker obehag och utsatthet. Jag kan inte sluta prisa det här spelet så jag sammanfattar det med ett par ord:
Det här är en mardröm du inte vill vakna från.
Embracer Group, som äger Tarsier Studios, har sagt i en kvartalsrapport att de från och med nu kommer fokusera på att skapa nya varumärken. Om detta innebär slutet för Little Nightmares är oklart, men det väcker också nyfikenhet på vad de talangfulla utvecklarna på Tarier Studios kommer skapa härnäst.
