Jag älskar Demon’s Souls, Dark Souls-serien och Elden Ring. De är mörka, brutala och stämningsfulla actionrollspel med intrikata berättelser och mycket frihet. Och fast du vid första anblick skulle kunna missta Lords of the Fallen för ett Dark Souls 4 så är det ett helt eget spel. Det är därför ingen överraskning att jag verkligen tycker om Lords of the Fallen!
Det är direkt uppenbart att utvecklingsteamet på Lords of the Fallen förstår och älskar genren som uppstått i kölvattnet av Dark Souls. Lords of the Fallen har en intrikat värld, svåra hinder att överkomma och en mystisk berättelse att dechiffrera. Presentationen är mörk och gotisk med tekniskt avancerade spelsystem. Spelet följer genrens kännetecken närmast slaviskt, samtidigt som det tillämpar den en hel del nya idéer som får Lords of the Fallen att kännas riktigt fräscht! Men innan vi går in på detaljerna behöver vi en snabb tillbakablick.
En liten historielektion
Oktober 2014 kom det ursprungliga Lords of the Fallen. Det var ett actionrollspel som tog inspiration av det mycket populära Dark Souls, fast som hade flera säregna funktioner. De polska spelstudiorna Deck13 och CI Games stod för utvecklingen medan Bandai Namco tog hand om utgiven. Lords of the Fallen fick blandad kritik och sålde under det första året omkring 900 000 exemplar. Genom åren har spelet troligtvis sålt mycket mer, men det var tyvärr ingen kioskvältare.
En uppföljare blev ändå utannonserad i december 2014 med en tilltänkt release 2017. Den här gången skulle CI Games själva utveckla spelet medan Deck13 gick vidare med sci-fi-spelet The Surge. Utvecklingen drog tyvärr ut på tiden och 2018 lejde man Defiant Studios för att assistera i processen. Men Defiant måste ha sjabblat sig för 2020 bröt CI Games med dem och skapade en egen studio, Hexworks, som tog över utvecklingen. På Gamescom 2022 visade de äntligen upp spelet, som bytt skepnad till en fullfjädrad nystart på varumärket!
I oktober i år, nio år efter originalet, släpptes Lords of the Fallen till Playstation 5, Xbox Series X|S och PC. Kritiker har generellt blandade åsikter om CI Games actionrollspel, fast fans i allmänhet verkar älska det. På bara tio dagar sålde nya Lords of the Fallen över en miljon exemplar!
Varvat har haft möjligheten att spela och utvärdera Lords of the Fallen på Playstation 5. Eftersom denna recension slirar in lite på efterkälken av releasen, kommer vi inte lägga lika stort fokus på spelets initiala prestanda (som dessvärre led av problem den första veckan). Istället belyser vi spelet som helhet och den nuvarande situationen.
Inte nödvändigt att ha spelat det första Lords of the Fallen
Det är sant att det nya Lords of the Fallen i begynnelsen var en regelrätt, numrerad uppföljare. Men den långa utvecklingstiden och spelets identiska titel lämnar fans förvirrade. Är det en omstart av varumärket eller en uppföljare? Sanningen är att det är både och. Den här releasen av Lords of the Fallen utspelar sig i samma värld som originalet från 2014, men i en annan tidsepok. Möjligtvis hundratals år efteråt, där händelserna i originalet förvandlats till myter och legender som förklarar världens nuvarande tillstånd.
Med det sagt behöver du inte några förkunskaper för att uppskatta det nya spelet. Lords of the Fallen står helt på egna ben när det kommer till både dess berättelse och mytologi. Genom att pussla ihop information från föremålsbeskrivningar kan spelare skapa sig en uppfattning om världen. De som har spelat det första spelet kommer att se kopplingarna mellan de båda titlarna och på så sätt få en större bild av upplevelsen – förutsatt att de kommer ihåg detaljerna från originalet!
Lords of the Fallen (2023) ser dig ta rollen som en av lyktbärarna – av slumpen utsedda kämpar att återsegla demonguden Adyrs fängsel och förhindra att denne fördärvar världen. Det vill säga, det som återstår av världen. Skådeplatsen Mournsted, en region kring bergskedjan som liknar en jättelik gudomlig hand, står i förfall. Död, galenskap och fanatism sveper över landet. Människor är förvridna av sin religiösa tro, aggressiva och mer än villiga att döda för sin botgöring. Monster och andra vidunder väntar på möjligheten att slita dig i stycken. Och på andra sidan slöjan som skiljer de levande från de döda väntar ännu värre fasor. Under ditt äventyr måste du navigera farliga miljöer, möta enorma bossar och stärka dig med kraften från andra varelser. Men huruvida du väljer att återsegla Adyr eller inte är slutligen upp till dig…
Välkommen till den mörka sidan
Om Lords of the Fallen bockar i alla punkter på vad som gör ett tvättäkta souls-spel, vad gör den då annorlunda?
Den centrala funktionen som också genomsyrar hela Lords of the Fallen är dess parallella världar; de levandes värld Axiom, och Umbral, de dödas värld. Dessa två verkligheter sitter som lager ovanpå varandra, eller som två sidor på samma mynt. Där Axiom visar Mournsted i sin naturliga form, full av mörker, förruttnelse och religiös förtvivlan är Umbral en spöklik spegelbild. I Umbral hittar vi kvarlevorna från döda gudar och kosmiska varelser, vars vaxliknande kött spiller in över Mournsted.
Dessa parallella verkligheter pendlar du mellan konstant, utan laddningsskärmar. Hoppen mellan Axiom och Umbral fyller dels spelmekaniska funktioner, är en del av berättarmetodiken, samt skapar pussel och nya sätt att navigera miljöerna. För att inte nämna övergångarna som stämningshöjare, skräckfaktor och farmingtillfälle. Dessutom ger det Lords of the Fallen ett härligt next-gen spektakel som är en fröjd för ögonen (särskilt på PC!)
Det enklaste sättet att treva från det levande till det döda är genom att bli slaktad av ett monster. Du får då en andra chans i Umbral och hittar du en ”vestige” kan du återvända till Axiom. Fast du kan också använda din magiska lykta för att medvetet förflytta dig till Umbral med samma effekt. Men varför skulle man vilja färdas till dödsriket?
En central funktion med pendlandet mellan Axiom och Umbral är för att navigera miljön. I Axiom kan du stå inför ett stup, men samma plats i Umbral har en bro av ryggkotor som leder till andra sidan. Umbral har också plattformar du behöver kontrollera med din lykta, hemliga gångar som öppnar sig och pussel du kan lösa, samt dolda skatter att upptäcka. Utforskandet av miljöerna blir inte bara horisontell och lateral, utan även dimensionell!
En häftig funktion är att du kan lysa med lyktan för att kika in i Umbral utan att behöva kliva över till andra sidan. På detta sätt kan du upptäcka hemligheter och alternativa passager. Men helt säker är du inte. Fiender som ser dig spionera på dig kan attackera genom öppningen och dra in dig till dödsriket!
Hugga, riva, krossa, spränga
Förutom spelets parallella världar och lyktan har Lords of the Fallen en mer subtil egenskap som skiljer den från Dark Souls. Du märker inte av det i början, men långsamt kryper uppenbarelsen fram: Lords of the Fallen är mer hack ’n slash än generella souls-likes. Detta blir uppenbart när du spenderar en stund i Umbral, som successivt kväver dig med fler och fler fiender.
Lords of the Fallen vaggar dig ömt i början. Ställer dig mot enstaka fiender att besegra. Får dig att känna dig säker på dina färdigheter. Får dig att känna dig trygg. Sedan utmanar den dig för att övertyga dig att du måste kämpa, det är ju ett souls-like trots allt. Men sedan, utan vidare förvarning kastar den fiender på dig! Blandar fiender som kompletterar varandra och pressar dig till din bristningspunkt. Du dör och dör och dör igen.
Det är helt underbart! Stundvis frustrerande, men ack så underbart!
Pressen från antalet fiender är främst synligt i Umbral där de aldrig slutar anfalla dig. Från att du träder in i dödsriket tickar en ”klocka” igång och desto längre du dröjer kvar, desto fler och starkare fiender söker sig till dig. Detta reflekterar Umbrals hotfulla miljö på ett väldigt stämningsfullt (och panikartat) sätt. Problemet är bara att fienderna verkligen uppenbarar sig överallt – ibland bakom ryggen på dig! Och en träff från döda vinkeln leder oftast till att du blir ”stun locked” och dödad på fläcken. Du vill därför inte stanna i Umbral längre än vad du behöver! Fast det finns ändå en fördel att dröja kvar. Du får nämligen mer erfarenhetspoäng för monstren du dräper.
De tätare fientliga drabbningarna är definitivt något som gör Lords of the Fallen unikt. Det kräver att du anpassar dina anfall till situationen, har en memorerad flyktväg och inte underskattar småfiender. Här kommer du inte undan med att enbart gå runt i cirklar med skölden rest. Du måste prioritera bland motståndet, konstant hålla uppsikt på avståndsfiender, se dig över axeln och samtidigt anfalla effektivt. Jag upplever att de svårare drabbningarna blir mycket mer engagerande och otroligt underhållande – även om jag ibland kan tycka att jag dog orättvist.
Några tillkortakommanden i Lords of the Fallen
Visst finns det ett par artiklar i Lords of the Fallen som jag anser kunde ha varit bättre. Det absolut största boven i min bok är hopp-funktionen. Av någon outgrundlig anledning har Hexworks valt att använda sig av samma klumpiga hopp som i Dark Souls (den där du behöver springa innan det går att aktivera hoppet). 2023 känns den här hoppmetoden väldigt gammalmodig och malplacerad i ett spel som använder sig av Unreal Engine 5. Inte nog med att inputmetoden är besvärlig heller, känslan i hoppet är också skev. Jag har dött fler gånger i till synes enkla hopp än vad jag gjort till enorma bossar. Det ni!
Utöver det och gupp i prestandan på Playstation 5 så finns det inte särskilt mycket fel med Lords of the Fallen. De har gjort multiplayer mer sömlöst, där du och en kompis kan spela oavbrutet med varandra, utan att behöver tvingas ur synk så fort ni besegrat en boss eller någon av er dött. Det har små kvalitetsförbättringar i användargränssnittet som visar när du har tillräckligt med erfarenhetspoäng för att öka ett av dina attribut. Och det låter dig placera ut egna ”bonfires” på särskilda platser på en bana för att korta ner springtiden.
Ska jag gnälla över småsaker så skulle det vara att utbudet i vapen och besvärjelser är lite begränsat. Det finns ungefär ett vapen inom varje vapenkategori som har något av de särskilda egenskaperna, blödning, brinnande, förgiftad, osv. Möjligheterna att skapa spelstilar är således ganska bred. Men den är bred på ett artificiellt sätt och inte på ett fantasifullt och överraskande sätt. Jag har ugglat på alla vapen i Lords of the Fallen och inget sticker ut som udda. Alla är funktionellt genomtänkta, men jag saknar lekfullheten i mina mördarverktyg.
Generellt sett tycker jag däremot att Lords of the Fallen är ett alldeles ypperligt actionrollspel och souls-like!
Grundläggande stridskonst och hemliga tekniker
När du tar dina första steg i Lords of the Fallen och testar varje klinga och klubba du hittar märker du direkt att attackerna kedjar ganska smidigt. Till och med tanklöst hamrande på attack-knapparna leder upp till brutala avslut på en kombo. Ganska tidigt tipsar spelet dig också att aktivt växla mellan en- och tvehänta attacker för att kedja samman varierande anfall. Även dessa former av attacker flyter samman smidigt.
I stridens hetta kommer du däremot garanterat att falla tillbaka till enklare attack-kombinationer. När du blir varm i skorna blir däremot multi-attacken en mäktig kontring att straffa fiender och bossar med. Dessa är fullständiga och starka attack-kombinationer som inte går att avbryta. Av denna anledning behöver du vänta in den perfekta öppningen. Räkna med att åka på stryk annars. Du aktiverar multi-attacken med L1+R2 (PS5) eller motsvarande knappar på andra plattformar.
Utöver det har du de stridsfunktioner vi kommit att förvänta oss av genrens gelikar. Du kan sparka fiender för att putta dem och avbryta besvärjelser. Du kan blocka och parera attacker, rulla undan och hoppa. Stamina begränsar dina handlingar i strid och lika så med din mana. Nöter du ner en fiendes hållning får du ett ögonblick till återhämtning eller en öppning för att leverera ett dödligt slag! Har du spelat Elden Ring eller något liknande spel vet du vad du kan förvänta dig – och det är en trygghet att luta sig tillbaka på.
Men hur växer stridsmöjligheterna i Lords of the Fallen efter tiotals timmar?
Tyvärr inser du till slut att vapen inom samma familjer har exakt samma attacker, så kallade ”movesets”. Alla långsvärd hugger på samma sätt, alla släggor slår likadant och alla spjut sticker på samma avstånd. Det enda som skiljer dem åt är hur de ser ut, vilka magiska effekter de har, samt vilka karaktärsegenskaper skadan är baserad på. Detta får stridssystemet att stagnera halvvägs genom spelet om du inte kryddar din spelstil med magi eller föremål.
Fans har däremot upptäckt hemliga uppgraderingar till speciella vapen som låser upp starka och unika specialattacker. Problemet är bara att dessa uppgraderingar inte går att spåra, eller bekräfta deras upplåsning. Det är en gissningslek i skrivande stund som engagerar insatta fans. I dagsläget är ett fåtal uppgraderingar hittade och deras metoder kända, men det finns många fler som skulle kunna gömma sig bakom obskyra mål.
Hemliga uppgraderingar till vapen är en spännande och engagerande funktion som enar kollektivet kring gemensamma upptäckter. Kartläggningen håller också Lords of the Fallen fortsatt relevant i spelsammanhang och på sociala medier. Skattjakter som detta är något jag önskar fler spelutvecklare inkluderade i sina spel. Utvecklaren Hexworks har också utlovat att fler av dessa unika movesets tillkommer i framtida uppdateringar till spelet – som är helt gratis!
Personligen har jag inget problem att vapen har identiska attackmönster då jag oftast fokuserar på hur vapnet kan komplettera min karaktär. När jag hittar ett vapen som passar min fantasi bäst använder jag det generellt genom hela äventyret eller tills idén om min karaktär förändras. Jag tycker inte att det är en brist i Lords of the Fallens. Visst det är tråkigt att vapen använder samma moveset, men det är inte avgörande för själva nöjet av att strida. På sättet du bygger och utvecklar din karaktär går du i regel bara i en riktning, vilket kraftigt avgränsar vilka vapen som över huvud taget går att använda. Vilket leder till att du bara använder ett eller kanske två vapen totalt, då just dessa är de du får bäst resultat av.
Bruten kropp, vissen själ
En mekanik i Lords of the Fallen som är lätt att ta för givet men som skapar en spännande dynamik mellan spelets två världar är det så kallade wither damage. I sin enkelhet kan det beskrivas som reserverad skada på din livmätare som blir direkt avdraget om du tar någon skada, eller återställd när du själv gör skada på en fiende. Veteraner kan likna det till återhämtningssystemet i Bloodborne. Men till skillnad från Bloodborne genomsyrar wither nästan alla system i Lords of the Fallen.
Wither är som tydligast i Umbral. Efter att du dör i de levandes värld och transporteras till dödsvärlden återuppstår du där med hälften av ditt liv i detta tillstånd. Du behöver därför vara på dina tår och kapitalisera på din andra chans. Wither är också något du enkelt samlar på dig om du har en passiv spelstil och gömmer dig bakom en sköld. Varje blockerad attack genererar en procentsats wither damage beroende på hur bra din sköld är. Du är därför uppmuntrad att skyndsamt göra motanfall för att återhämta din vissna hälsa! I Umbral är det till och med möjligt att återhämta förlorad hälsa genom att absorbera själar från lysande bölder i miljöerna. Dessa adderar wither till din förlorade hälsa som du sedan kan återhämta genom att slå fiender.
Det som gör wither intressant är att det dessutom är ett system du kan använda offensivt. Vapen, magi och föremål kan orsaka wither på fiender. Och precis som gift, eld och förblödning är fiender mer eller mindre känsliga och resistenta mot wither. Att inrikta sig på wither är en avancerad spelstil som går att tillämpa fullt ut eller som komplement. Till exempel lämpar sig starka wither-attacker bra ihop med snabba vapen så som dolkar eller tickande skada som gift och blödning.
Wither skapar en engagerande upplevelse av risk och belöning som pressar dig att spela taktiskt. Dels för att du inte vill att fiender återhämtar den vissna skadan du orsakat, och naturligtvis vill du återhämta skadan på dig själv. Som den envetna souls-fan jag är blev jag genast intresserad av wither-mekaniken och har under spelets gång förälskat mig i dess unika spelstil. Wither är något du behöver hantera under spelets gång för att öka dina chanser att överleva, oavsett om du själv sysslar med wither eller inte.
En värdig utmanare till Dark Souls
Lords of the Fallen är troligtvis det första ordentliga försöket att emulera Dark Souls. Medan andra spel lånat inspiration men skiftat tema, perspektiv eller omfattning, ställer sig Lords of the Fallen så nära Dark Souls det bara går. Bröstet stolt utåt, hakan fram. Och de gör det så satans bra! Det har mystiken, den brutala svårighetsgraden, de mardrömslika monstren och en obehagligt mörk värld att utforska. Samtidigt gör Lords of the Fallen flera unika satsningar som ger det en säregen identitet – inte minst genom dess parallella världar! Utan även i dess hektiska strider mot dussintals fiender, hemliga vapentekniker och ihållande onlineläge.
Demon’s Souls var mitt första möte med det som idag är känt som souls-genren. Men det var den spirituella uppföljaren Dark Souls som blev det kulturfenomen som Lords of the Fallen strävar att överträffa. Även om Hexworks saknar samma magiska fingertoppskänsla som From Software, har de producerat ett fantastiskt actionrollspel med Lords of the Fallen. Deras engagemang och passion lyser igenom. Flera kostnadsfria uppdateringar har släpps sedan release, med fler på gång. Det skulle inte förvåna mig om Lords of the Fallen ser en uppföljare. Jag hoppas innerligt att vi ser ett Lords of the Fallen 2 som vidareutvecklar spelets koncept och tar det till djärva höjder!
Med det sagt är Lords of the Fallen ett spel jag starkt kan rekommendera. Förslagsvis som julklapp till en gamer, eller varför inte till dig själv?
