Lysfanga: The Time Shift Warrior spel har kanske inte flygsimulator-intresserad farbror som målgrupp, men du jag uppskattar hack-and-slash-spel som avkoppling är jag nog inte helt fel på det ändå. Lilla franska San Door Studio sjösätter snart sitt premiärspel på marknaden: Lysfanga: The Time Shift Warrior och jag var bara tvungen att testa denna form av fransk ”avkoppling”.
Ni vet när ni har något som är lite svårt att förklara, som en besvärlig dröm, en rolig men pinsam historia eller något som inte kommer fram lika bra som tal. En ”you had to be there”-grej. Spelidén här är lite så, men vi gör väl ett försök.
Du spelar som Imë som fått tidskrafter av Tidsgudinnan och är nu en Lysfanga, en ljusbringare. Ditt jobb är att… ärligt talat, som hack-and-slashare, så spelar just det inte så stor roll. Eller? Du går framåt i handlingen, och samtidigt i spelmiljön, där du möter onda Raxes (fiender) i episodbaserade fighter. Det är just i de här episoderna som spelet blir mycket intressant. Inledningsvis får du en överblick av spelplanen samt vilka typer av Raxes du ska möta. Sedan tar den intensiva striden vid där du har fler versioner av dig själv, Remnants, att tillgå. Du styr dessa sedan en åt gången under fajten.
I striden har du runt 20 sekunder på dig att hacka ner några Raxes. Därefter flyttas du tillbaka i tiden och din andra version av dig själv har 20 nya sekunder på att hacka andra eller kanske samma tuffa Raxes du inte fick död på först, fast från ett annat håll. Ju längre spelet går desto fler varianter av monster, remnants och spelplaner blir det. Här kommer taktiken in i bilden. Du blir tvungen att fundera lite extra inför varje fight för att klara av episoden innan dina remnants av dig själv tar slut. Så mycket blev det av den avkopplingen, tack så himla mycket San Door Studio’ ! Detta är hack-and-slash med en taktisk twist. En kul twist!
Lite platt story
Spelplanen är isometrisk och precis som i Diablo så släcks byggnader ner när de skymmer. Just vid fight-episoderna finns det inga hinder som stör. Här kan du se dig själv misslyckas heroiskt gång på gång. Eller, om du klurat ut vilken ordning hack-and-slashen ska ske, får du se det avgörande slaget in slowmotion. Efter varje lyckad fight öppnas en portal där du kan spela om samma avsnitt igen för att få bättre tider, eller helt enkelt vinna mer episkt. Under spelets gång så har du hjälp av en golem vid namn Grennos, som hjälper dig med lore och annat. Han känns som en ”Doty” från Vox Machina, fast med en gångstil från Monty Pythons berömda Silly walks. Ha inga chips i munnen när du ser honom strutta iväg, ok?
Storyn i Lysfanga: The Time Shift Warrior känns platt. Givetvis så finns det en bror med i spelet som, på bröders vis, strular till allt. Du möter också en främling som leker gud och sovande golems. Ganska förutsägbart rakt igenom, men hey, ville jag ha en story i ett hack-and-slash-spel ändå? Jag får en känsla av att Zelda finns med i inspirationen till spelet när jag hackar mig igenom kristaller, men det är över lag för tok för lite loot. Galet lite. Jag skulle också önska att det var möjligt att anpassa sin fightingstil lite mer. Det hade varit fränt att exempelvis kunna boosta en viss egenskap i flera nivåer än att bara vara styrd till vissa varianter.
Lysfanga: The Time Shift Warrior briljerar däremot med snygg design. Spelet har blandat stilar från Inka, Mauri, Maya, Indien, Orienten och faktiskt lite Nabo också, bara för att nämna några. Du gör bäst i att ha en handkontroll när du spelar på en PC. Det enda som är bättre med en mus skulle vara när du anfaller och snabbt kan klicka höger och vänster musknapp om vart annat. Handkontrollen, även om den inte är min favorit, blir det naturliga valet efter en stund.
Förutom den väldigt innovativa, fräna och max-slash-per-minut, spelloop-systemet som utvecklarna hittat på, så är Lysfanga: The Time Shift Warrior välgjort och bra. Ett extra plus i kanten är att de låter Imë springa ganska fort på transportsträckor. Och att du får oändligt med försök i varje fight…