Att Mario Party till slut skulle landa på Wii U var det knappast någon tvekan om. Frågan var bara när. Det förra spelet i serien, Mario Party 9 släpptes till Wii 2012 och var då en revolution för franchisen. För första gången så färdades alla figurer i samma fordon och fokus låg inte längre på att komma först i mål. Istället skulle det samlas ministjärnor och den spelare med flest antal stjärnor stod som segrare.
Mario Party 9 utnyttjade alla funktioner hos Wii-kontrollerna och de flesta minispel var både varierande och underhållande. De skiftade från att spelas med handkontrollens inbyggda gyro, pekfunktion eller vanliga knappar. Spelet har åldrats med en exceptionell värdighet och minst en omgång Mario Party 9 är ett obligatoriskt inslag på alla fester i vårt hem. Därför var både jag och hela min familj väldigt nyfiken på vad Wii U med dess nya funktioner kunde göra för Mario Party.
Tveksamt amiibo-stöd
Bowser är enorm och i händerna på en motspelare kan han bli riktigt elak.
Mario Party 10 släpps alltså två och ett halvt år efter att Wii U lanserades på den europeiska marknaden och spelet har varit efterlängtat. Det första en återvändande spelare lär lägga märke till är den uppdaterade grafiken. Mario Party 10 har försetts med riktigt snygga HD-texturer i samma grälla palett som vi är vana vid. Menyerna är dock i min mening lite tristare än tidigare, men de erbjuder en bra överblick över de olika spellägena.
Mario Party 10 presenterar två stora nyheter. Den första är ett Bowser-läge där en spelare tar kontrollen över Kung Koopa själv. Med hjälp av Wii U-kontrollen skall han eller hon sedan göra livet surt för övriga spelare i ett antal mer eller mindre fantasifulla minispel. Bowser-läget går också att spela som ett helt party för upp till fem spelare.
Nyhet nummer två är amiibo-stödet, en funktion som Nintendo tycks tro väldigt mycket på. Ibland lite väl mycket kan tyckas. Med hjälp av amiibo-figurer kan unika banor låsas upp i spelet. Karaktärerna på spelplanen representerats sedan av en tredimensionell version av figuren, medan övriga spelare får nöja sig med en platt kartongavatar. Det bör tilläggas att det finns fler amiibo-banor än vanliga banor i spelet, vilket gör att spelare utan tillgång till plastfigurerna går miste om en hel del innehåll.
Störst problem är dock själva utformningen av amiibo-figurerna i sig. Som det är idag kan varje figur endast innehålla data från ett spel. Väljer man att låsa upp funktioner i Mario Party 10 med hjälp av en amiibo så raderas all data som fanns lagrad i figuren från tidigare spel. Risken finns alltså att Nintendo i jakt på pengar istället skapar en stor frustration hos fansen. Köper du ett dyrt spel så förväntar du dig kunna spela hela spelet, inte bara delar av det.
Många minispel är riktigt trista. Som det här där button mashing betalar sig alldeles för bra.
Min personliga favoritdel i Mario Party 10 är och lär förbli det vanliga party-läget. Nytt för den här utgåvan är att det i spelmenyn går att få en ganska bra överblick över spelplanen samt ett tidsestimat på hur lång tid det tar att genomföra ett spel. De flesta omgångar klaras av på 30 minuter, vilket jag måste säga känns ganska lagom.
Minispelen en besvikelse
Mario Party 10 bjuder inte på några överraskningar, det mesta känns igen från föregångaren. Det gäller åter igen att samla ministjärnor tills fingrarna blöder. Precis som tidigare så färdas upp till fyra spelare tillsammans över spelplanen i ett gemensamt fordon och tärningar avgör spelets gång. Vanliga minispel där alla möter alla varvas med Bowser Junior-utmaningar och bossfighter. Alla framgångar belönas med ministjärnor.
Ryggraden i Mario Party har alltid varit minispelen och även denna gång bjuds vi på idel nya utmaningar. Det är också här vi märker den stora svagheten hos Mario Party 10. Minispelen håller helt enkelt inte samma klass som tidigare. Det är på tok för enformiga. Visst kan jag förstå att det inte är lätt att uppfinna hjulet igen, men jag hade faktiskt väntat mig lite mer fantasi från utvecklarna. Allt för många spel går ut på att ta sig från punkt A till punkt B. Faktum är att jag inte alls känner samma spelglädje som jag gjorde i Mario Party 9.
Det kan diskuteras huruvida det är bra eller dåligt att slumpen har så stor betydelse för spelets utgång. Med lite otur kan en solklar ledning snabbt förvandlas till en snöplig sistaplats. Ett oturskast med tärningen kan leda dig till en Bowser-ruta där vad som helst kan hända. Jag gillar dock att ingen kan känna sig säker på segern innan tärningen är rullad en sista gång. Faktum är att det oftast är den spelare som gjort bäst ifrån sig under spelomgången som ändå avgår med segern.
Håller mig till föregångaren
Ett par andra nyheter är de spel som går att spela två mot två. Dels en ganska meningslös version av badminton, men också ett helt underbart litet spel där det gäller att para ihop färgade kulor som trillar ner i en låda. Det senare är det enda spelet som känns riktigt nyskapande och det bjuder in till en och annan hätsk batalj i tv-soffan.
Banorna är snygga, men ibland lite för små och enformiga.
Nytt för den här gången är också ett partyläge som ger upp till åtta spelare chansen att spela mot varandra samtidigt. Två grupper med fyra spelare i varje gör upp om segern i slumpvis utvalda minispel. Etta och tvåan i varje grupp går sedan vidare till nästa nivå tills bara segraren återstår. Här kan en annan nyhet bli helt avgörande, då det inte längre går att dela på segern. Landar två spelare på samma poäng så får båda kasta tärning om slutsegern.
Sammanfattningsvis måste jag tyvärr säga att Mario Party 10 tyvärr inte är spelet som kommer att gå till historien som ett revolutionerande kapitel i serien. Minispelen är allt för enformiga och hela upplägget känns allt för linjärt. Lägg där till långa laddningstider och det som återstår är ett spel som tyvärr inte håller den kvalitet vi är vana från Nintendo.
Nintendo gjorde ett genidrag när de lät Wii U bli bakåtkompatibelt med Wii. Det gör att vår familj och våra vänner kan hålla oss till det högt älskade Mario Party 9 ett bra tag framöver.
