Alla goda sällskapsspel har ett lagom mått av tur i sig, om inte annat för att jämna ut skillnaden i spelförmågor. I fallet Mario Party Superstars kan det dock lätt bli lite för mycket. Det gäller väl i och för sig alla delar i serien – något som Superstars verkligen understryker. Det tar nämligen friskt från samtliga Mario Party-spel (släppta på stationära konsoler, i varje fall) och kombinerar dem i ett slags remake eller Hall of Fame. Mario Party 1 till och med 10 är alla representerade, om än i olika mån. Det betyder tyvärr att andelen nyheter är väldigt liten.
Vet var nostalgin sitter
Mario Party Superstars tar som sagt från alla Mario Party-spel på stationära konsoler hitintills (utom Super Mario Party). Alla minispel, bräden, föremål med mera är saker vi sett förut, men nu i upphottade, mer högupplösta varianter. Nintendo vet också var de flesta av oss har sin nostalgi (och kanske då i förlängningen var spelserien var som bäst). Den stora överrepresentationen av framför allt bräden kommer nämligen från Nintendo 64-epoken och Mario Party 1-3. Vad gäller minispelen är representationen mer varierad.
De generösa lånen täcker inte bara bräden och minispel, utan även musiken. Mycket är nykomponerad sådan, medan annat är ommixat. Bräden kan man dessutom välja originalmusiken på. Som sagt: Nintendo verkar veta exakt var nostalgin sitter. Tyvärr får det den obekväma sanningen att andelen nyheter är nästan obefintlig. Och det kan väl vara okej, men inte för ett spel till fullpris. För det hade jag åtminstone velat se ett par bräden till.
De få nyheterna
Det främsta Mario Party Superstars har att komma med är onlinespelande. Förutom det klassiska party-läget kan du även utmana främlingar i olika spellägen från det så kallade Mini-game Mountain. Dessa grenar kallas catchiga saker som Coin Battle, Survival och dylikt. På det stora hela intressanta variationer, även om det egentligen är samma grej med olika smak.
Online är som numera brukligt låst bakom Nintendo Switch Online-tjänsten. Eftersom denne skribent ej längre är prenumerant är det som följer en bedömning av hörsägen från flera olika håll. Online-spelande verkar kräva en hyfsad uppkoppling, och om en av deltagarna har dålig ping (lång svarstid mellan sig, servern och i sin tur motspelare) kan spelsessionen lätt bli lidande. När det fungerar verkar det dock leverera en kul extra upplevelse. Själv anser jag att onlinespelande förtar en hel del av behållningen med Mario Party. Hur ska mina motspelare kunna se min skadeglädje när jag stjäl deras stjärnor annars? Ah, just det.
Stickers gör en comeback i Mario Party Superstars. Mer specifikt är stickers små bilder som du när som helst kan visa upp som en reaktion till vad som händer på spelplanen. Det är mest grattis- och va!?-reaktioner, men nästan lika charmigt som ”taunt-knappen” i exempelvis Mario Party 6. Spelet räknar dessutom hur många du använt under en hel omgång. Varför det skulle behöva göra det vete fasen, men kanske kan det ge någon obskyr bonusstjärna som inte dykt upp för mig ännu. Det vore något!
Klassisk obalans
De flesta spelomgångar Mario Party brukar kantas av att minst en spelare är rejält frustrerad. Vare sig det handlar om att konstant slå ettor eller på annat sätt hamna på efterkälken så cementeras placeringarna rätt så fort i Superstars. Här blir inga större comebacks, ens med bonusstjärnorna aktiverade. Har du som spelare möjlighet att köpa på dig föremål som får dig att gå längre bör du ta dem. Att kunna gå långt i Mario Party Superstars är nämligen direkt sammanlänkat med att ha närmre till vinsten.
Jag begär knappast att Mario Party-spelen ska bli balanserade, men det märks att en stor del av spelbrädena inte riktigt är gjorda med föremål i åtanke (åtminstone inte dessa föremål). Att landa på affärsrutor eller fyrklöverrutor och få föremål ger lätt en dominoeffekt av liknande tur. På så sätt känns Mario Party Superstars mer som ett parti Monopol än någon annan del undertecknat har kört.
Vad vill spelarna ha?
På tal om balans så saknar jag karaktärernas individuella tärningar från Super Mario Party. Det var lätt en av spelets trevligaste nymodigheter. Det får Superstars att kännas inte bara som ett steg tillbaka, utan ett steg högst medvetet taget. Och de allra flesta spelare verkar ge det här tummen upp. Jag frågar mig varför. Även som en trevlig tillbakablick saknar Mario Party Superstars en hel del, och oddsen att vi lär få se det som DLC är minimal.
Jag inser att det inte är helt enkelt att bara utgå från sig själv här. Jag har själv spelat i princip samtliga delar i serien utom just 2 och 3, vilka är de som fått störst andel innehåll i Superstars. Men jag saknar ändå massvis med innehåll från Gamecube-eran, och jag tror inte jag är ensam om det. Just Gamecube-spelen tycks ju dessutom ha gått upp lite i pris på senare år, och den sanningen lär hålla i sig ett tag till.
Partaj eller naj?
Att få spela de nygamla minispelen från seriens första delar i högupplöst grafik känns ändå helt rätt. Det påminner en om vad som gjorde Mario Party så himla kul från början. Det går dock inte att blunda för hur mycket här saknas, och hur skev representationen från seriens förflutna trots allt är. Hade inte 3DS:en redan ett Mario Party Top 100? Mario Party Superstars är lågt hängande frukt, men dock ingen fallfrukt. Den smakar fortfarande gott! Den kunde bara fått mogna lite mer, för lite fylligare smak.
Mario Party Superstars släpptes exklusivt på Nintendo Switch den 29 oktober 2021. Prislappen är cirka 599 kronor. Denna recension är möjlig tack vare ett recensionsexemplar.
