Det första som möter mig när jag slår på Marvel Ultimate Alliance 3: The Black Order är, föga förvånande, en laddningsskärm. Efter 20 sekunder följs den upp ett par företagsloggor och huvudmenyn får äntligen sin tur. Här kan spelaren läsa om vad som uppdaterats sedan senaste spelsessionen innan man återgår till Marvels universum. Ett rätt så gediget första intryck. Så fort spelet väl är igång (efter ytterligare en lång laddningsskärm och en mellansekvens jag knappt kunde brytt mig mindre om) är det dock uppenbart att Marvel Ultimate Alliance 3 är gammal skåpmat.
Det våras för oändligheten, och vidare
Våra huvudhjältar är Galaxens Väktare, det vill säga Star-Lord, Gamora, Drax och Rocket Racoon/Groot. Våra hjältars äventyr tar sin början en vanlig lördagsmorgon i rymden. Kvintetten sitter i ”godan” ro och diskuterar ett misslyckat uppdrag när deras sensorer börjar larma. En främmande energisignatur befinner sig i en närbelägen asteroid och gänget beger sig dit för att undersöka. Väl där finner de en till synes obebodd militärfarkost. Det dröjer inte länge förrän de blir varse att det hela är en fälla gillrad för någon annan. Efter ett par rundor handgemäng senare visar det sig att Oändlighetsstenarna finns på farkosten och det är nu tre olika fraktioner som vill åt dem. Star-Lord får fatt i rymdstenen mitt i tumultet och våra hjältar teleporteras genom hans tankar ut ur introduktionsnivån.
Väl på främmande mark dröjer det inte länge innan Nick Fury dyker upp och börjar domdera. Han har med sig fler hjältar du nu kan välja att spela som och här får man säga att spelet börjar på allvar. Marvel Ultimate Alliance 3 ger dig inte mindre än 36 spelbara karaktärer utportionerade längs med storyn. Ytterligare ett antal är dessutom på väg, såväl gratis (Colossus och Cyclops den 30 augusti) som i form av betald DLC (Blade, Moon Knight, Morbius och Punisher än så länge bekräftade). Karaktärerna är i sig inte ett under av unikhet, men har tillräckligt stor personlig prägel för att jag ska vilja prova åtminstone de jag är minsta nyfiken på. För det mesta håller jag mig dock till Star-Lord, av den enkla anledningen att han var enkel att bekanta sig med och valmöjligheterna snabbt blev överrumplande många.
Funkar för nykomlingar
Superhjältemarknaden tycks vara ett svart slukhål när det kommer till allmänhetens intresse. Marvel-filmerna avlöser varandra regelbundet sedan tidigt 2000-tal och spelen kommer sällan långt därefter. Marvel Ultimate Alliance 3 är dock inget vanligt licensspel med en förlaga i film eller serietidning, utan något helt eget, löst sammansatt med del 1 och 2 i samma spelserie. Berättelsen kräver ingen tidigare erfarenhet av vare sig spelen, filmerna eller serietidningarna. Däremot har ett Marvel-fan antagligen ut mycket mer av att spela Marvel Ultimate Alliance 3 – även om det inte är den typen av spel som kräver detaljkunskaper.
I början erbjuder spelet dig två svårighetsgrader. Vi kan kalla dem ”Jag gillar att vara frustrerad” och ”Jag spelar tillsammans med barn”. Oavsett vilket du väljer så är det inte något större djup att prata om i slagsmålssystemet. Du har en lätt och en tung attack som tillhör en av fem attacktyper. Dessa attacker kan med fördel kan kedjas samman till en kombo som helt saknar variation (Y + X, 2Y + X, 3Y + X eller bara X, plus en hoppattack). Specialegenskaper som kan kombineras mellan spelbara karaktärer samt extrem-attacker tillkommer, men överlag kan man med lätthet konstatera att Koei Tecmo och Team NINJA har mycket mer kompetens än så här i ryggsäcken.
Gammal skåpmat
Allting med Marvel Ultimate Alliance 3 känns bekant. De främsta likheterna finner jag med PS2/Xbox/Gamecube-erans X-Men Legends-spel. Uppgraderingssystemet och spelupplägget är på det stora hela identiskt och kontrollen nära på en karikatyr. Visst märks det att den här produkten är sisådär femton år nyare, men rent essentiellt finns här verkligen inga större skillnader. Marvel Ultimate Alliance 3 är en klassisk ”brawler” som stänger in dig i en korridor tills du eller dina fiender ligger liv- eller medvetslösa på marktexturen (vi kan ju inte döda människor i ett spel med 12-årsgräns – bara spöa på tills de inte kan stå upp). Sedan är det vidare till nästa korridor.
Den oinspirerade speldesignen lyser genom i flera områden. Samlingsbara föremål, ”collectibles”, är pinsamt tråkigt gömda. Spelet retar en dessutom med områden det ser ut som att du kan besöka, men som vid närmre inspektion låser dig ute med en osynlig vägg. Det är väldigt lätt att få bilden av att Marvel Ultimate Alliance 3 är skapt helt utan känsla för nyfikenhet och utforskning, som en stressad ansträngning att dra in pengar på superhjältemanin som råder. Viljan att trycka i så mycket Marvel-universum som möjligt syns till och med i den redan tunna berättelsen som hattigt hoppar mellan olika hemvärldar för att påtvingat utöka din figuruppsättning. I synnerhet i ett särskilt kapitel syns det tydligt var skalpellen använts.
Mycket innehåll; lite substans
För den envetne spelaren finns här gott om innehåll. Olika utmaningar ovanpå storyläget ger dig belöningar som gör att du kan öka på din erfarenhetsnivå, dina specialförmågor samt bling. Blinget är i form av små kristaller kallade ISO-8 som introduceras i berättelseläget, och som du efter drygt halva färden kan dekonstruera, modifiera och utrusta dig med. Det är ett onödigt invecklat system begravt i undermenyer dit ingen dödlig bör ta sig; att få något vettigt ut av det tar en massa tid och (självfallet) grinding.
Bredvid den bonus som vanlig level-up och blinget ger dig så finns här även ett förrädiskt stort talangträd med totalt sju hexagoner, var och en med ett 30-tal inlägg. Låt dig dock inte luras; det här ger dig enbart bättre stats och inget mer. Inga fler specialförmågor, ja inte ens några särskilt bra bonusar för att göra klart hela hexagoner. Man skulle ju kunna tänka sig att Team NINJA borde skrotat antingen trädet eller kristallsystemet och fokuserat mer helhjärtat på den kvarvarande av de två. På spelets grundläggande två svårighetsgrader behövs i varje fall bara det ena, men eftersom du kan låsa upp svårare spellägen efter du klarat berättelseläget så kanske kristallerna blir ett måste. Undertecknad kommer i varje fall inte att undersöka saken vidare.
För fansen eller för samarbetsvilliga
Det är den här delen av recensionen där jag säger att samarbetsläget räddar Marvel Ultimate Alliance 3 från att vara ett riktigt sömnpiller. Jag är näst intill övertygad om att det är så, men ingen anmälde sig att prova det med mig hemma på soffan. För den ensamme finns här dock även ett online-läge. Utan större förhoppning provade jag det, och jag kan konstatera att jag hade rätt. Det funkar långt ifrån perfekt, men förvånansvärt bra. Jag (Star-Lord) och tre andra (en Dr. Strange, en Elsa Bloodstone och en Ghost Rider) gjorde total slarvsylta av två kapitel innan jag till slut tappade anslutningen. Spelsessionen skulle troligen fortsatt en bra bit till om detta inte hade hänt. Ett vittnesmål så gott som något om att den här genren ska spelas med flera människor och inte en A.I. som är så dum att klockorna stannar.
Balansen i Marvel Ultimate Alliance 3 verkar för det mesta anpassad för cirka två spelare. Allt utöver det fyller skärmen med effekter och får prestandan att gå i botten, samtidigt som fienderna blir väldigt lätta. Ensam är å andra sidan stark, men lär få en hel del dryga bossfighter och någon GAME OVER på sig. Och vem vet, kanske är laddningstiderna även mer hanterbara med en vän eller tre. Själv slutade jag helt med Infinity-utmaningarna efter första världen eftersom väntan och avsaknaden av en direkt försök-igen-knapp (som inte kräver att du måste dö först) till slut blev en större prövning än själva utmaningarna.
På det stora hela är Marvel Ultimate Alliance 3: The Black Order ett rätt stressat och klumpigt spel som bäst avnjuts i gott sällskap. Det är inte utan sina ljuspunkter, men frustrationen i upplägget förtar tyvärr många av dem. Som tur är kommer flerspelarläget till undsättning. Ju fler spelare desto större spelglädje, även om de bara är ett namn på skärmen.
