Dagens tillskott till indie-utvecklade Action-RPG-scenen kommer från spanska studion Digital Sun och heter Moonlighter. Vi ikläder oss rollen som Will Moonlighter – av allt att döma en gosse i slyngelålder, som har tagit över familjebutiken i en by nära en magisk dungeon. Dags att både få piff på affärerna och bli en riktig äventyrare som inte bara löjlar runt med en sopborste som spjut utan svärdar riktiga monster. Nu åker vi.
Digital Sun är som sagt en indiestudio i Spanien. Medarbetarna är inga gröngölingar men har tillsammans före Moonlighter endast gjort kontraktsjobb åt andra. Moonlighter är studions första helt egna projekt och drog ungefär tre gånger efterfrågade slantar på Kickstarter under 2016. Såhär i slutet av maj 2018 är det alltså slutligen dags för release. Studion poängterar att de gör spelen de själva vill spela, och det verkar ju onekligen som att de har ganska god smak där på Digital Sun…
Precis som i varje bra RPG får man ett svärd av en surgubbe
BRPGakgrund
Inledningsvis får vi veta att det ungefär 70 år tidigare dök upp ett knippe mystiska dungeons från ingenstans (är det dags för ett svenskt ersättningsord? Källarhålor?). De som vågade sig in och kom ut igen medförde störtskönt loot. Så grundades byn Rynoka, befolkad av hjältar och handlare, som upprätthöll en ekonomi genom att hämta grejer och sälja till varandra. Så blev det för farligt i hålorna och de flesta bommades igen och Rynoka för en tynande tillvaro när Will Moonlighter måste försöka få ordning på butiken hans legendariska farfar öppnade.
Vi får också reda på att hålorna på något vis är magiska (som om ett mystiskt uppdykande inte vore uppenbart nog) såtillvida att den som får stryk automatiskt blir utslängd, att hålorna är olika varje gång en går in och att det inte går att gå in tillsammans – varje äventyrare blir ensam.
Ryggsäck och slåssvantar är på. Dags att dräpa golem
Dungeons & Loppmarknad?
Gameplay är således tudelat. Dels procedurellt rogue-lite dungeoncrawl för att skrapa ihop coola prylar och upptäcka mystiska saker. Dels stilla byliv för att kränga av prylarna till andra bybor, alternativt crafta mer utrustning. Ungefär lika delar klassiskt action-RPG á la Legend of Zelda och sim av typen Harvest Moon eller liknande.
Will Moonlighter: På natten dungeoncrawlare. På dagen boutiqueföreståndare
I hålorna finns monster av olika svårighetsgrad som vid frånfälle släpper ifrån sig olika föremål, en helande bassäng och utgångar till nästa våning (men inte tillbaka ut). Det kan antas att det finns bossar (recensenter har ombetts att inte avslöja sista bossen före release) men försiktiga spelare som jag hinner inte komma så långt innan pressläggning om man säger så. För att få med sitt surt försnillade bling till hemmets lugna vrå måste herr Moonlighter teleportera med hjälp av en amulett, vilket kostar guld. I senare skeden finns det även möjlighet att teleportera tillbaka till platsen som lämnades. Allt detta rimmar väl med rogue-lite-konceptet som tilltalar en gammal roguelike-entusiast som undertecknad. Jämfört med konventionell kartbärar-RPG blir det lite uppfriskande med slumpade banor.
På själva actionfronten är det inga direkta överraskningar. Du kan välja att använda svärd och sköld, spjut, stort svärd, handskar (tänk cesti i Diablo – jag kan förstås inte låta bli att tänka ”slåssvantar”) samt pil och båge, alla med olika för- och nackdelar. Till detta olika slags rustning som ger mer eller mindre skydd och skade- eller snabbhetsbonus. Samtliga dessa kan uppgraderas med hjälp av pengar och insamlat material hos därför avsedda NPC:er i byn. Ett lite mindre vanligt grepp är att rörelsetabellen innefattar en vault, som ger möjlighet att hoppa över stup och ducka för attacker.
Advanced Marknadsekonomi & Monsters?
Inom rollspelsgenren generellt är det ju inte alldeles ovanligt att spelaren hasar runt och grindar loot som sedan krängs av i stan för en rundlig summa. Så icke här. Som vi minns är ju unge Will arvtagare till en berömd lootbutik. Således kommer det an på spelaren att själv nasa av hopstulna mojänger till glada NPC-figurer med svällande ryggsäckar. Olika föremåls värde och popularitet påverkar priset, som således måste anpassas löpande om kunderna ska fortsätta handla. När Will är tillräckligt stadd vid kassa är det möjligt att uppgradera både den egna butiken och bekosta fler NPC-butiker i byn så att det finns någonstans att fixa vapen och potions. Om jag läser förhandsinformationen rätt skall det också förekomma olika slags quests och kunder som efterfrågar specifika varor. I övrigt drar NPC-figurer runt i byn med en salig blandning av japanska och europeiska namn, precis som traditionen bjuder.
Information om loot, prisbild och utveckling och så vidare samlar Will Moonlighter i sin lilla almanacka. Ett något omständligt system, men inte så illa som fipplandet med olika formler och föremål i vissa spel som släpptes på den tiden 16-bitsgrafik var nytt.
Den som bangar innan döden inträffar får med sig loot och data ut.
Unadvanced Ljud & Bild
I boken samlas allt loot och vad det är värt
När det kommer till grafik och ljud finns det inte mycket att säga. Den grafiska profilen är klassiskt okomplicerad SNES/Anime och ser ut precis som den ska. Musiken träffar också mitt i retromagen och är lika delar catchy och irriterande, precis så där som det blir när en lätt överskolad japansk kompositör vill kreera musik inspirerad av kontinentaleuropeisk medeltid. Musiken i dungeon 1 (om det är samma senare vet jag ännu icke) går mig emellertid på nerverna, då den är så intensiv att den skulle passa bättre till en bossfight än till övriga banan.
Storymässigt följer formen förväntningarna, men det är onekligen lite intressant med ett spel som istället för att bara köra det förmodade ödmjuk-drömmande-arvtagare-till-legendarisk-cool-snubbe-narrativet drar en metatwist – utforskar ekonomin kring dungeoncrawlverksamhet och var i hela friden tunnelsystemen kommer ifrån, snarare än att det bara gäller att öppna en läskig port och gå in och roffa. Jag som oftast säger att jag läser en bok om jag vill ha djup story finner mig i det här fallet åtminstone lite intresserad av att veta mer.
Dualism & Dungeons
Moonlighters butik bekostar spökstadens befolkande av påhittiga NPC-entreprenörer
Sammantaget har vi här ett spel som kan tilltala både den som gillar Zelda-spel av den gamla skolan, rogue-nördar och Sim-kufar. Personligen kan jag med glädje fördra att såsa runt i dungeons, men det här med att stå i butik blir gammalt bra fort. Särskilt som det är det enda sättet att få god utdelning för prylarna. Jag hade gärna sett en lågprisaffär i byn för den som inte har tålamod att vänta på att en NPC ska bli shoppingnödig. Slumpade dungeons och en gedigen katalog med items triggar samlar- och upptäckarnerverna som ett gött RPG ska, men utan avbräcket som turbaserad strid innebär, till förmån för lite mer röj. På det stora hela är det just butiksmanagementlirandets inledningsvisa långsamhet som drar ner betyget. I annat fall hade det hamnat minst en pinne högre.
Det är inte alltid vi recensenter bryr oss om att spela klart spelet vi ska recensera, men i det här fallet tar jag itu med det vid första tillfälle skulle jag tro. Och inte minst ser jag med intresse på vad Digital Sun ska hitta på härnäst. Moonlighter lanserades 29 maj och finns tillgängligt för Nintendo Switch, PlayStation 4, Steam (Linux/Mac/Windows) och Xbox One.
