I ingressens exempel kanske jag modifierar sanningen något. Jag har nämligen inte en aning om Mothmen 1966 faktiskt skulle gå att spela på en Amstrad CPC. Jag vet dock att datorn likt detta spel använder bara fyra färger (om man kör i upplösningen 320 x 200), så kanske är det någonstans där man lagt den grafiska ambitionen. Hela estetiken med fyra färger (röd, grön, gul, blå, förutom svart/vit) lämpar sig föga för spel, men Mothmen 1966 får det att funka med bravur. Glimmande ögon, hotfulla karaktärer och kusliga bakgrunder kommer till liv på ett sätt som får Sweet Home och Clock Tower att titta bakom sig.
VN-spel som skräckverktyg
Visualromaner är en riktigt blandad nisch, om man ens kan kalla den för en sådan nuförtiden. Här finns alla genrer, och skräckgenren är synnerligen välrepresenterad med instick som World of Horror och Doki Doki Literature Club. Mothmen 1966 är till och med likt det förstnämnda i att lajva att det är till en gammal dator.
Det krävs inte många klick för att förstå varför utvecklarna LCB Game Studio valt att lägga kreativa ramar runt sig själva. Precis som otaliga andra spel är det här en produkt som bara kan komma ur en sådan begränsning. I det här fallet gör framför allt den visuella identiteten att det känns som färre barriärer mellan spelaren och berättelsen framför – ett slags råare upplevelse. Det berömda resonemanget att hjärnan fyller i de saknade bitarna, och är så mycket effektivare på att skapa skräck för sig själv, känns verkligen träffande.
Berättelsen
Den visuella identiteten vore dock inte mycket utan ett hyfsat manus. Där ligger Mothmen 1966 bra till. Året berättelsen utspelar sig i har du i spelets namn. Du spelar som en av tre karaktärer, vars perspektiv skiftar mellan kapitlen (och som alltid spelas i samma ordning, oavsett dina val under spelets gång). De är Holt, Lee och Victoria. Tillsammans med ett antal icke-spelbara karaktärer för de den korta handlingen framåt.
Det är sen kväll. Lee och Victoria befinner sig i en bil på väg mot en bensinstation som ägs av Lees goda vän Holt. Lee har anordnat utflykten som överraskning för Victoria. Tillsammans ska de titta på det vackra meteoritregn som ska äga rum i kväll. Föga anar de att kvällen kommer att föra dem öga mot öga med ohyggliga nattvidunder som hotar inte bara dem själva och deras nära, utan hela mänskliga civilisationen.
Berättelsen är baserat på en sann historia om Mothman, en humanoid varelse som påstods ha påträffats i Point Pleasant, West Virginia i USA just 1966. Denna vandringssägen har en stabil medienärvaro med böcker såväl som filmer och serier, varav den mest kända, The Mothman Prophecies, hade premiär 2002 (källmaterialet till denna i sin tur är en bok från 1975). Själva sägnen är intressant läsning i sig och tolkningen av den i Mothmen 1966 är helt i linje med författarnas inspiration: kiosklitteratur från mitten av 1900-talet.
Ljudmatta
Mothmen 1966 är kusligt nog att bokstavligen visa sig i mina mardrömmar. Minst en gång har jag drömt att jag stod öga mot öga med en av spelets titulära mothmen. Det är inte bara bilden som lämnat ett sådant intryck på mig, utan även ljudet. Ljudprofilen är lite senare än en Amstrad CPC; Mothmen 1966 låter snarare som någonstans mellan en MSX-dator och en NES. Det är chipmusik som försöker vara läskig – och jag älskar det. Soundtracken har både mardrömslika, blodisande bakgrundsljud och mysigare toner. De sistnämnda är dock allt annat än lena, som att de hela tiden försöker signalera att något inte står rätt till.
Det enda minimala klagomål jag kan komma med angående ljudet är effekterna under kortspelet, patiensen. Sagd patiens (som introduceras rätt tidigt i spelet och är ett semi-viktigt intrigelement) är för övrigt en ypperlig tidssänka. Den är bara olidligt seg i kontrollen och har oturen att försöka låta som en riktig kortlek.
Mothmen 1966 är en ovanlig kombination av ljud, bild och berättelse som kryper sådär lagom in under skinnet på en och lägger sig där, som ett litet kusligt surrande i bakgrunden. Det är lika delar befängt och mysigt, precis som många, många visualromaner. Med alla vägar berättelsen tar kommer du säkerligen liksom jag att återvända åtminstone en gång. Om inte annat för den beroendeframkallande patiensen.
Jag kan rekommendera Mothmen 1966 som spelupplevelse för den läsande spelaren och för fans av visualromaner och skräckspel, men frågan är till vilket pris. För de dryga 9 dollar LCB ber dig om skulle jag säga att det balanserar precis på rätt sida av den skiljelinjen. Men spara det till en stjärnklar, enslig kväll för optimal atmosfär.
Mothmen 1966 släpptes på PC (Steam) den 14 juli 2022 för ett pris på cirka 9 amerikanska dollar. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
