Nintendo strävar alltid efter att göra något nytt. Det var de som drev kontrollutvecklingen framåt med både Super Nintendo och Nintendo 64. Det var Nintendo som lade grunden för mobilt spelande med Game & Watch och sedan populariserade den med Game Boy. De satte trenden med rörelsekontroller när de kom ut med Wii och har dominerat den handhållna marknaden med 3DS. Nu är de i farten igen och försöker bryta ny mark. Medan ingenjörerna på Sony och Microsoft kapplöper som om det vore kalla kriget går Nintendo sin egen väg.
Nintendo Switch är konsolen som de vill ska tillgodose aktiva gamers spelbehov. Switch är något så konstigt som en stationär och portabel konsol. Dockad i sin laddningsstation ansluter den till teven och fungerar som en traditionell spelkonsol. Lyft ur konsolen och – switch! – så går den att ta med sig. Omvandlingen sker sömlöst och avbryter inte spelandet. Nintendo Switch är en transformers-konsol som möjliggör nya former av spelande. Frågan är bara: vill vi spela på andra sätt?
Switch är en tre-i-ett-konsol som fungerar som en stationär spelmaskin, en portabel sådan och som en tablet med bordsstöd. Kontrollparet, kallade joy-cons, kan hållas var för sig, delas med en kompis, monteras ihop till en traditionell kontroll och anslutas till konsolen. Det här är spelmanicken som vill vara allting.
Stationär
För att undvika fingeravtryck på skärmen är det bäst att lyfta konsolen när de båda kontrollerna är på.
I sin stationära form placeras Switch i sin dockningstation som kopplas till teven. Tyvärr är stationen inte mycket mer än en glorifierad laddare. Höljet är lätt och består egentligen bara av några kontakter för el och HDMI. Till skillnad från andra konsoler är Switchen designad för att stå upp vilket kan göra det lite knepigt att placera den på ett bra ställe. För bästa synkresultat – återkommer till det om en stund – bör den dessutom placeras öppet. Konsolens mörka och matta färg gör tack och lov att den smälter in i de flesta hi-fi-anläggningar.
I stationärt läge laddar Switchen. Det är även i denna position som de båda joy-cons laddas om de monteras på Switchen – i annat fall behövs ett separat tillbehör. Stationärt kommer nog vara standarden för många då den erbjuder komforten av klassiskt soffspelande, men konsolen är konstruerad för att lyftas ut ur sin vagga och tas med.
Portabel
Små spärrar på baksidan av kontrollerna gör att det är lätt att ta loss dem och samtidigt svårt att råka lossa på dem.
Anslut kontrollerna till Switchen och den förvandlas till en portabel konsol att ta med sig. I detta läge har inga av maskinens funktioner begränsats – du tar med dig hela spelupplevelsen. Skärmen är vid första anblick mindre än vad man förväntar sig, men det tar igen det med skärpa och färg. Upplösningen på 720 bildpunkter sitter som handsken på skärmen och spelens detaljrikedom går inte förlorad.
Alla som har en mobiltelefon vet att solljus är den värsta fienden. Tyvärr är detta också sant med Switch när direkt solljus slår på skärmen och spelet visar en mörk miljö. Detta är en verklighet som inte går att undkomma. För att motverka solljuset på bästa sätt har Switchen en stark skärmbelysning och automatisk ljuskorrigering. Ljusregleringen är relativt lättåtkomlig i hemmenyn, men ett analogt reglage för det på konsolens hölje hade varit optimalt. Under mina tester så upplevde jag ingen skärmreflektion förutom när jag med avsikt ställde mig i öppet solljus. Jag kunde utan problem njuta av spelupplevelsen.
I handen ligger den bra och blir egentligen bara tung och otymplig och du spelar med en hand och kliar dig med den andra. Uttaget för hörlurar och spelkassetter sitter på ovansidan, lika så värmeutblåset. Här kan åsikterna variera, men för min del föredrar jag att allt är på ovansidan, då jag ofta vilar konsolen i min famn.
Det största problemet med Switchen i det här läget är att den är för stor. En Nintendo 3DS, även XL-versionerna, ryms i större fickor och tar inte allt för mycket utrymme i en väska. Nintendo Switch däremot är så pass stor att den inte kan förvaras på din person, utan måste läggas i en väska. Mindre väskor, så som damväskor och midjeväskor, kommer inte ha plats för så mycket annat än Switch. Inget skärmskydd medföljer, skyddsfodral och skärmskydd säljes separat. Därför är konsolen också utsatt om den förvaras i samma utrymme som nycklar eller andra vassa föremål.
Batteritiden är på cirka tre timmar, beroende på ljusstyrka och spelets tekniska påfrestningar. The Legend of Zelda: Breath of the Wild har används som måttstock och kan köras i tre timmar på medelstyrka. Det tar tre timmar och tio minuter att ladda konsolen till max och tre och en halv timme för kontrollerna att ladda. Precis som andra mobil teknik kan Switchen laddas utanför sin dockningsstation med hjälp av en AC-adapter. Under mina testsessioner till och från jobbet och under lunchraster, höll batteriet tills det att jag kom hem och dockade den. Personligen räcker tre timmar då mina spelsessioner sällan överstiger den tidsramen.
Tablet
Det är en liten skärm att dela på, men att tränga ihop sig i en soffa framför spelet lutar åt en nostalgisk tid när onlinemultiplayer inte existerade.
På baksidan av Switchen finns ett ryggstöd, fäll ut den och Switchen förvandlas till en liten stående tablet. Detta läge lämpar sig såväl för eget spelbruk men kommer till sin rätt när du spelar tillsammans med en annan. Flera av Switch releasespel är för två spelare, då tar de varsin del av kontrollerna och spelar med varandra. Till exempel är 1-2-Switch partyspelet till vilket den här formen är perfekt. Med den här funktionen och spel som centrerar sig kring hårdvarans form, blir Switch den perfekta festprylen att ta med till vännerna.
Dessvärre är ryggstödet svagt och inte så stabilt som den hade kunnat vara. Den är i tunn plast och känns som något som lätt går sönder, särskilt eftersom den sitter på ena sidan av konsolen. Varför finns det bara ett stöd? Varför är den inte i ett starkare material? Går den sönder försvinner nöjet i att spela i det här formatet eftersom du skulle behöva luta konsolen mot något.
Kontroll
Kontrollen är minst lika innovativ som själva Switchen. Joy-con som de heter är själva verket två kontroller i ett; en vänster- och högerhalva. Dessa kan hållas i vardera hand, eller delas mellan två spelare. Trots att de är relativt små har inte en centimeter av ytan gått förlorad. Ihop har de alla de knappar ett spel kan behöva; dubbla axelknappar; två analoga spakar som det går att klicka med och som har amiibo-funktionalitet; 14 knappar inklusive två systemknappar; IR-sensor och rörelsesensorer; samt en avancerad HD-rumble. Var och en för sig har de hälften av alla knapparna. Kontrollerna må ha ett löjligt namn, men de är nyckeln till konsolens mångsidighet.
Med Switch skickar Nintendo ett tydligt budskap: spela tillsammans.
Vid första anblick kan kontrollernas nätta form avskräcka gamers vana vid de andra konsolerna robusta dosor, men med tiden vänjer du dig med den kompakta formen och tänker inte mer på det. Längre sessioner kan däremot bli obekvämt med kontrollgreppet i vilket du för in de båda kontrollerna. Med greppet blir kontrollen som en fyrkantig platta i handen och av den anledningen kan flera timmar lämna en lustig känsla i tummarna. Det är därför skönt att kunna koppla loss dosorna och spela med armarna avslappnade. Hängivna gamers har möjligheten att köpa den mer ergonomiska Pro-kontrollen separat.
Ett problem med joy-cons är att den vänstra halvan ibland tappar kontakten med konsolen. Dessa karakteriseras av att den ”laggar” eller rentav slutar fungera. Det här felet är mest påtagligt när du sitter lågt ifrån konsolen eller om konsolen är skymd. Nintendo har sammanställt enkla riktlinjer för att motverka kontrollens dåliga täckning, men faktum kvarstår att kontrollen har en svag bluetoothsändare. Den första dagen efter att jag installerade min Switch i vardagsrummet hade jag ingen bra plats för den, så jag ställde den bredvid teven, längst kortsidan av tevebänken. Jag hade då regelbundna problem med kontrollen. Men efter att jag flyttade den framför teven och riktad mot soffan där jag spelar, har problemen nästan försvunnit. Sjunker jag ner i soffan med kontrollen under en filt, tappar den kontakten, men om jag sitter ordentligt kan jag spela felfritt. Detta problem existerar inte när Switch är i portabelt läge. Jag kan inte uttala mig om Pro-kontrollen då jag inte har testat den.
Allsidig, inte utmärkande
Nintendo Switch är en konsol som vars mångsidighet tillåter många typer av spelsätt. Hårdvarans unika funktioner gör det möjligt för utvecklingen av unika interaktiva upplevelser, samtidigt som den i mångt och mycket är en traditionell konsol. Men det är just mångsidigheten som begränsar maskinen. I och med att den är portabel kan hårdvaran inte mäta sig mot de specifikt stationära Playstation 4 och Xbox One. Mobiliteten sker också på bekostnad av lagringsutrymme – 32 GB internminne men med plats för minneskort. Det är i den här avvägningen som konsumenter måste överväga sitt köp: styrka vs. allsidighet.
För mig personligen är det här en konsol som kompletterar mitt spelande på ett ypperligt sätt. Jag pendlar ofta mellan städer och med Switch kan jag njuta av tågresorna där uppkopplingen är så kass att jag inte ens kan kolla på Youtube. Med Switch kommer jag kunna spela samma spel på tåget eller bussen som jag spelar hemma. Ingen annan konsol tillåter samma kvalitativa upplevelse stationärt som portabelt – här har Nintendo skapat en unik nisch. Jag tog en chansning när jag köpte Switch bara för Breath of the Wilds skull – jag hade lika gärna kunnat köpa spelet till Wii U istället – men jag ångrar det inte en sekund! Att kunna spela ett så fantastiskt spel som Zelda, var jag än befinner mig, är helt underbart. När jag sedan tänker på alla fantastiska spel som specifikt utvecklas till Switch är jag säker på att jag gjort en bra investering.
