No Man’s Sky är ju som bekant helt galet stort och varje upplevelse är unik för spelarna. Till skillnad från spelen med osynliga väggar blir det här en individuell upplevelse, med undantag för storyn och grundläggande moment som handel, ekonomi och de NPC-raser du träffar. Du kan utforska precis hur mycket du vill – ingenting kommer stoppa dig med osynliga väggar eller liknande. Det är det ultimata spelet för utforskning. Efter ett tag börjar dock den flora och fauna du upptäcker bli ganska snarlik och det är egentligen inte så mycket nytt som dyker upp. Tills det faktiskt gör det.
Jag har börjat skriva ned vilka material jag hittar på vilka planeter, i vilka solsystem, allt för att lättast kunna bygga en budget och kunna utveckla ny utrustning. Jag har slutat döpa djur och växter på planeterna, Det jag döper är planeter och solsystem för att lättare kunna kartlägga de material du hittar. Det senaste solsystemet jag hamnat i fick heta Destiny, då jag tokgillar det spelet, även om jag inte spelar det längre. De fyra planeter som finns i Destiny har lämpligt nog döpts till Hunter, Warlock och Titan. Den fjärde behöver fortfarande utforskas och få ett namn, dock. Den senaste planeten jag ägnat tid på är Titan och namnet känns ovanligt passande när jag springer runt och utforskar den. Det är nästintill omöjligt att inte ta screenshots när en springer runt och utforskar och hittar en massa roliga, häftiga djur, fantastiska miljöer och snygga planetkonstellationer. Här får ni ett litet smakprov på min upplevelse.
Den antropomorfiska fågeln – Chibichozo
Av alla djur jag hittat har de flesta varit fyrfotade. De som gått på två ben ser helt missbildade ut, utan armar, fjällfjädrar överallt, lungor på huvudet eller gigantiska flugögon i kombination med gasellhorn. Jag vet inte om jag ska fascineras eller bli rädd för dem. Men så dök det upp en söt liten sak som var ovanligt mänsklig i sin komposition. Eftersom jag fortfarande är lite småhög på Another Metroid 2 Remake bestämde jag mig för att döpa den till Chibichozo. ”Chibi” är japanska för ”liten på ett gulligt sätt”, om vi ska översätta det lite grovt. Chozo är den fågellika ras som återkommer i flera Metroidtitlar.
Den fulaste humlan i universum
Som sagt – jag vet inte om det är fascination eller rädsla som fyller mig när jag ser en del av varelserna på planeterna. När den här obstrusta varelsen dök upp var jag tvungen att stanna till och försöka placera vad i hela h-e det var jag tittade på. Jag döpte den till ”Bumblebull” av någon anledning. Den påminner dock om fiender man skulle kunna stöta på i Rayman Legends eller Ratchet & Clank. Fulrolig, helt enkelt. Hade den varit ett rovdjur hade jag förmodligen bara skrattat åt hela situationen när den försöker attackera mig och verka hotfull.
Fler besök från Metroidserien
Om metroiderna från Metroidserien någon gång gör karriär som gullig, livssugande Pokémon kommer de förmodligen se ut så här. Jag hittade en checkpoint i en sjö och tänkte att jag kan ju lika gärna plocka den och casha in. På vägen upp såg jag ett stim av dessa bedårande varelser. Det känns dock som att dessa ”metroider” inte kommer attackera skalpen och suga musten ur dig, utan snarare glida upp till dig, säga ”ursäkta, men får jag ge dig en kram?”. Du tittar lite förbryllat på dem, för du känner ju inte hen och är inte van vid att kreatur bara glider upp och vill kramas. Du tittar in i de där svarta, snälla knapparna till ögon och tänker att ”äh, det är nog ingen fara”. Du får en kram, som känns lite konstig, då det ändå är en väldigt gelatinliknande tentakelvarelse som kramar dig, men det känns bra. Väldigt bra. Efter kramen önskar varelsen dig en bra dag och glider iväg, nynnandes på Kraid’s Hideout.
”The sandbox glitch” – omöjlig att undvika
Jag har inte stött på jättemycket problem i No Man’s Sky, annat än frame drops/lags då och då. Det mest kaotiska är när jag lyfter med skeppet och jag kastas ut i rymden, fort som fan. Det skrämmer mig varje gång. Om det skulle dyka upp oftare än vad det gör skulle jag behöva starta en prenumeration på hjärtmedicin och lugnande. En annan glitch (som jag bara sett en gång hittills) är den här stationen som helt skiter i logik, arkitektur och fysiska lagar. Att behöva jetpacka upp på rampen till själva byggnaden kändes lite roligt. Eftersom hela byggnaden klippte marken sticker det in lite jord och plantor inne i byggnaden. NPC:n som stod där inne brydde sig rekordlitet om det.
Titan – planeten där allt är enormt
De flesta djur jag har mött hittills har varit rätt små. När jag landar på Titan och börjar utforska är det här det första jag ser. Jag hoppas innerligt att det är en vegetarian när jag scannar den och till min lättnad stämde det. Det är en salig blandning av tiger, piggsvin och näbbdjur, doppat i en tank av psykedeliska färger.
Det här är inte så märkvärdigt i sig, men det är en fantastisk formation och eftersom jag springer runt på en planet med ett namn som i princip betyder ”enorm storlek” är det lite roligt när en hittar en enorm jättemegamunk i sten som bara sitter och chillar.
När jag mötte en sentinel av hundmodell första gången blev jag rädd. Jag sprang och gömde mig ganska omedelbart. Sedan dyker det upp en ”AT-ST” som inte bara delar design med Star Wars tvåbente stridstank, men även storleken. Jag satte hjärtat i halsgropen, sket på mig och hyperventilerade snabbare än en dödsmetaltrummis spelar blastbeats. Shit just got real. Mötet som bilden visar är senare, med ett MYCKET starkare vapen. Jag kunde gömma mig i en grotta där den inte kom åt mig, så jag fick tid på mig att ställa in mig mentalt på den här fighten. Efter ett löjeväckande campande lyckades jag plocka ut den och faktiskt betrakta den ordentligt. Väcten som står mellan benen på den är ca två meter hög, får referens.
Nu är det slutskrivet och dags att utforska den där fjärde, okända planeten. Vad har ni hittat för intressanta saker? Har ni upptäckt några skumma glitchar? Dela gärna med er i kommentarerna eller posta en screenshot på vår facebooksida.
