Outriders Recension

Vi satt en dag i Moerdachatten och funderade på nya, roliga spel att spela tillsammans. Moerda föddes i samband med Overwatch och sedan dess har vi blivit en liten spelfamilj. Under de senaste två åren har vi dock splittrats, där vi har mötts i diverse andra spel: Destiny 2, Cod: Warzone, World of Warcraft, Remnant: From the Ashes. En lördag i månaden samlas vi på Moerdamammans initiativ och spelar diverse spel tillsammans. Oftast golf.
När jag såg trailern för Outriders kände jag samma pirr i kroppen som jag upplevde när jag för första gången frälste mina ögon med Borderlands. Tillsammans med mina vapenbröder från Remnant: From the Ashes kastade jag mig in i ett nytt äventyr tillsammans med Ambre och Kalas.

Efter några minuter har jag blivit varm i kläderna och det känns riktigt bra. Några timmar senare har jag kommit tillräckligt långt med en karaktär för att kunna börja få känsla för diverse builds och de olika mods som nog är den bästa egenskapen i spelet. Men vi tar det från början.

Ny planet, nya problem

Inte helt oväntat så lyssnade inte mänskligheten på vad vi tjatat om sedan 90-talet. Här sitter vi, 2021 och har cirka 30 år på oss innan vi når en punkt utan återvändo. Åtminstone i spelet. Då jorden är drastiskt förstörd har klimatkatastrofer börjat ske allt mer frekvent och blivit allt farligare. Människan kan inte längre värja sig mot dem och är dömda att utplånas. Det är här fiktionen börjar på allvar då jordens största regeringar går ihop för att försöka rädda mänskligheten. Initiativet kallas Enoch Colonization Authority (ECA) och är det sista hoppet för att bevara mänskligheten. Enoch är en avlägsen planet där liv kan leva. ”Kan leva” som i ”vi kan bygga altaner, biografer och snabbköp här”.

Två massiva koloniskepp ger sig iväg, men Caravel exploderade redan under konstruktionen. Flores är det enda skepp som klarade sig, tillsammans med 500.000 kolonister. De första människorna som sätter sina fötter på Enochs yta kallas outriders. De är elitsoldater som ska rekognoscera området och göra det säkert för de övriga kolonisatörerna. Outriders märker dock snart ett fenomen som de kallar the Anomaly; en massiv och dödlig energistorm. Det är ungefär här spelaren tar vid.

De fyra ryttarna

När du får välja klass får du först och främst välja på de fyra huvudklasserna; Technomancer, Pyromancer, Trickster och Devastator. Alla har olika spelstilar och specialområden, där det även finns ett skilltree för vardera, där en kan välja på tre distinkta vägar. Det ena utesluter dock inte det andra, så det finns gott om möjligheter att designa din egen outrider för att hen ska bli precis den du vill.

Technomancer

Fokuserad på distans och regeneration får spelare en gadgetkaraktär som gör sig bäst på avstånd. Fokus ligger på lång distans och med vakttorn, missilramper och liknande tillbehör är technomancern en ”utilizer” – den använder tillbehör och är en ypperlig supportklass, såväl som en stark solokaraktär. Med sina blighted rounds kan technomancern smälta motståndet med sitt gift. Att det låter som en skjuter hål i tid och rum är bara en bonus.

Pyromancer

Som namnet antyder rör det sig mycket om eld här. Pyromancern gör sig bäst på ett lagom avstånd, där automatkarbiner kommer bäst till nytta. Detta är även den första större bonusen du låser upp med klassen i det övre trädet. De flesta förmågor hos pyromancern är effektivast på ett visst avstånd från motståndarna. Precis som technomancer-klassen har pyromancern sina egna specialkulor. Inte helt oväntat tänder de eld på fienden, vilket kan utnyttjas för att göra mer skada med andra förmågor.

Trickster

Nu har vi kommit till de mer närgångna klasserna. Trickstern är Outriders svar på Overwatchs Genji – högsta effektivitet uppnås med en serie av skills som låter trickstern teleportera in och göra enorm skada. Precis som de tidigare två klasserna har trickstern sin egna bonus för kulor – twisted rounds. Tillsammans med ett helautomatiskt hagelgevär blir trickstern den renaste definitionen av en glaskanon – bräcklig, men ack så dödlig.

Devastator

Här har vi tanken i gänget. Precis som trickstern gör den sig mest effektiv i närstrider, med hagelgevär och helautomatiska vapen. Som Devastator kan du dyka in bakom fiendelinjer med en ordentlig krasch, aktivera skills som ger tålighet och stoppar kulor, för att sedan meja ned motståndet i lugn och ro. Till skillnad från övriga klasser har devastator inget särskilt element, eller specialkulor att ta till. Fokuset här ligger på uthållighet och tålighet.

Loot, mods, builds, oh my!

En av spelets största styrkor är systemet för loot och hur otroligt roligt det är att samla det. Att plocka isär vapen och utrustning med högre rarity är helt rimligt och inget spelare ska vara rädda för. Det kommer mer. Dessutom finns det olika tiers för de moddar som ditt loot har. Det följer det traditionella systemet, med vitt, grönt, blått, lila och gult. Blått (rare) kommer med en tier 1 mod. Lila (epic) har plats för två moddar där en ofta är tier 2. Gult (legendary) har också två moddar, men en är alltid tier 3. När du plockar isär ditt loot får du tillgång till de mods som var placerade i det, för att sedan placera det i vilket vapen eller utrustning du vill, förutsatt att det är blått eller högre.

Vapen och utrustning kommer även med tre olika perks som du kan uppgradera. För att göra det behövs shards som du får när du plockar isär loot du inte vill ha. Precis som med moddarna finns det ett syfte med att plocka isär saker och det skapar ett väldigt effektivt ”ekosystem” när det kommer till loot och crafting. I början ville jag hålla på mina legendariska vapen, men har med timmarna börjat plocka isär dem utan att tveka när de blir för svaga. Allt har ett syfte och jag älskar det.

Trovärdighet och mänsklighet

Jag måste nämna en av de saker som gjort mig gladast i det här spelet: narrativet och storyn. Vi får ta del av diverse intressanta episoder genom spelet och utvecklingen är riktigt bra, även om det känns som att den ibland halkar efter lite grann. Målet med kampanjen håller mig ändå intresserad och jag vill veta mer. Narrativet och animationerna är dock det som är i en klass för sig. Det här är karaktärer skrivna av människor som varit uppmärksamma på hur människor fungerar. Jag har spelat spel där det känns som att alla karaktärer skrivits av utomjordingar som sett tre videor på YouTube för att få ett grepp om hur människor är. Det är stelt, generiskt och extremt opersonligt. Det här är den totala motsatsen. Jag har gladeligen pratat med NPC:er, bara för att se hur dialogerna utförs, vilka tonlägen som används, vilket kroppsspråk de olika karaktärerna har. Det är få gånger det känns generiskt och jag blir förvånad över den detaljkänsla som har placerats här. Om vi betygsatte spel i mindre kategorier skulle narrativ och animation få 10/10 av mig. Det är superbt och känns mänskligt. Verkligt. Vår karaktär har inte alla svaren och blir obekväm emellanåt. Det blir lite generande stämning, men inte för att det tvingats in, utan för att karaktärerna helt enkelt inte vet hur de ska agera i diverse situationer.

Tänk er att Borderlands är en Quentin Tarantino-serie, med sin mörka, sarkastiska humor och sina grova skämt. I samma jämförelse är Destiny 2 producerat av Marvel. Inget ont om Marvel, men det är nästintill plastigt producerat, med tonvis av specialeffekter, med ganska generiska karaktärer som mest lever vidare på sin forna framgång. Outriders är den där filmen som vi inte kände till, men när vi väl såg den fastnade vi totalt för karaktärerna och det fotografi som orkestrerade alla scenarion. Det fanns definitivt brister och tydliga nybörjarmisstag i den, men det var en film som vi skulle minnas. Som ett fan av looter-shooters har jag såklart spelat en hel del Borderlands (en genomspelning av samtliga spel finns att hitta på vår youtubekanal) och även lagt en bit över 2000 timmar på Destiny 2. Det sistnämnda spelar jag fortfarande, men jag känner hur Outriders känns mycket fräschare och nyskapande. Att uttala sig om innehållet i endgame går inte att göra än på ett tag, men jag hoppas innerligt att det håller måttet. Då har vi isåfall en väldigt farlig utmanare till dagens looter-shooters. Men så är det som sagt en looter-shooter. Det verkar medföra en hel del problem också …

Servers, networks, bugs, oh no!

Jag vet inte varför den här typen av problem är så accepterat idag. Kanske är det för att spelare helt enkelt bara försöker underlätta sin egen frustration genom att förminska de uppenbart stora problemen. Sedan har vi såklart fanboys och fangirls som sväljer allt med hull och hår, bara för att det är ett visst namn på produkten. Cyberpunk 2077 hade till exempel potential att bli fantastiskt, men på grund av koder gjorda av potatisar fick vi en glitchfest som t.o.m. ärrat de som inte ens köpte spelet. Diablo 3 är ett känt exempel på onlinespel som havererar vid release. Samma sak hände med Borderlands 3. Hur kan vi, efter så lång tid, inte ha lärt oss att överskatta spelarbasen och förbereda ordentligt!? Precis som så många andra spel innan har Outriders lidit av en massa tillsynes onödiga, men väldigt frustrerande, problem med inloggning, stabilitet, nätverk och diverse in game-relaterade saker. När slutade vi ställa krav på utvecklare att släppa färdiga spel?

Till People Can Flys försvar så släppte de nyligen en 2GB-patch(!) som fixade väldigt mycket. De är måna om att vi ska uppskatta spelet och det kommer ett plåster på såren för de som har (försökt) spela spelet från release. Det är såklart uppskattat och lugnande. Outriders är ett fenomenalt spel, men det startade sin karriär med att trampa snett, hälla ut kaffet över sig självt, samt bryta en fotled. På ett övergångsställe i rusningstrafik.

Jag återkommer med mina tankar i en ”del två” av recensionen, där jag kommer prata mer om buggar och end game när jag hunnit lägga några timmar där.