Overwatch. Denna legendariska insatsstyrka som var vital i det förra kriget och räddade mer liv än världens arméer tillsammans är nu blott ett minne folk endast nämner med avsmak. Smutskastning och interna konflikter ledde till både vitt spridda rykten och publika skandaler som kulminerade i Overwatch’s högkvarters förstörelse – resultatet av en väpnad konflikt mellan två av organisationens grundare, en konflikt ingen gick levande ifrån. Overwatch dog med dessa två grundare och dess före detta medlemmar spred sig världen över, men nu behöver världen en gång sina hjältar, vare sig allmänheten inser det eller inte och legender dör inte så lätt som man först kan tro.
Jag gillar Overwatch, så kan vi inte avsluta recensionen här så jag kan fortsätta spela? Nej, det vore inte rättvist och jag tvivlar på att jag skulle kunna komma undan med det utan att en arg mobb med beväpnade människor skulle jaga ett betyg ur mig. Jag är i skrivande stund en av de i landet som har mest speltimmar i Overwatch då jag suttit med sedan de tidigaste betorna och detta är inte enbart på grund av min fanatiska dedikation till er läsare, det är dock en stor del så lägg ner högaffeln. Nej, trots att jag har flera hundra timmar i spelet vid det här laget så har jag fortfarande inte tröttnat, vilket är udda då spelet egentligen inte har så mycket innehåll.
Många karaktärer, mycket karaktär
Så vad är Overwatch? Många vill jämföra det med Battleborn, som vi recenserade härom veckan, men detta är helt fel så när som på de charmiga grafiken och det faktum att båda är FPS. Battleborn drar avsevärt mycket mer inspiration från MOBA’s och liknar snarare hybridspel som Monday Night Combat. Overwatch liknar snarare det oj så klassiska Team Fortress 2 och kan sammanfattas som en klassbaserad shooter, men där TF2 har flera typer av vapen för varje karaktär så har istället Overwatch ett större galleri med karaktärer.
Dessa är fördelade i fyra olika kategorier:
Assault: Mobila och framför allt offensivt kapabla hjältar som oftast kommer stå för huvudskadan på laget. Här hittar du allt som dödar folk snabbt, vare sig det är den snabbt sprintande soldaten med maskingevär eller cyborgninjan som har alla typer av mobilitet som krävs för att smyga in bakom motståndarlaget och ta ut deras support.
Du skulle bli förvånad om du fick veta hur många problem som kan lösas med en rosa mech
Defense: Mer stationära karaktärer som dominerar när det kommer till att hålla satta punkter, men kan ha det lite svårare när de behöver avancera framåt. Här återfinns bland annat spelets sniperkaraktärer men även de flesta av de som kan bygga försvarsstrukturer som torn och väggar.
Tank: Har du någon som helst koll på MMO’s och teambaserade spel vet du säkerligen att denna kategorin innehåller de fläskberg som ska stå mellan sitt lag och motståndarna och käka bly som om det vore frukostflingor. Här finns allt från den ovan nämnda mångorillan till en koreansk spelnörd med tillhörande rosa mech.
Support: Detta är lagmammorna som håller alla de skjutglada barnen vid liv. Dessa allt för dåligt uppskattade karaktärer innehåller allt ifrån en frihetskämpande DJ på futuristiska inlines till en en robotmunk som tycks vara en skum hybrid mellan terminator och Buddha.
Spellägen och banor världen över
Ingen shooter med förhoppningarna att bli populär och konkurrenskraftig kommer klara sig utan ett bra galleri med spellägen och banor att köra dessa på. Overwatch har en mixad godispåse, det är ett ganska solitt galleri med varierade banor, men dessa har även stor variation på hur väl balanserade de är. När det kommer till spellägen är det tvärtom då det istället finns extremt få, men i gengäld är dessa polerade till perfektion. Utöver träningsläget finns det egentligen bara följande lägen:
Custom Games låter dig likt namnet antyder skapa egna lobbys med egna regler. Här kan du exempelvis köra med modifikationer som att bara en av varje karaktär får finnas på varje lag, vilket kan vara intressant för de som gillar MOBA’s eller det inofficiella Highlander-läget i Team Fortress 2.
Weekly Brawl är shooter-versionen av Tavern Brawl i Hearthstone och är en speciell form av match med unika regler som varierar varje vecka. Exempel är Ladies Night då bara de kvinnliga karaktärerna är upplåsta eller varför inte Super Shimada Brothers då man enbart kan spela de två ninjabröderna Genji och Hanzo?
Player vs AI säger sig självt: Det är en vanlig match men mot datorn utan övriga krusiduller.
Mexiko: Kom för tacos, stanna för de högteknologiska pyramiderna
Quick Play är det du troligtvis kommer sitta som mest i då detta är det ”vanliga” spelläget som matchar upp dig och eventuella vänner med andra människor för att så snabbt som möjligt få spelet i rullning.
Det kommer även komma ett rankat läge som tittade in under ett kort ögonblick i betorna. I skrivande stund ligger dock detta i framtiden men Blizzard har lovat att lägga till det någon månad efter spelets release.
Det finns inget formellt Deathmatch-läge vilket vissa kan se som ett minus och det närmaste man kommer detta är Skirmish, vilket är en form av väntrum man ibland slängs in i om sökandet efter match tar för lång tid. Har kan dina mordiska behov tillfredsställas medan du väntar på att fler spelare ska ansluta, vilket är en uppskattad förströelse de få gångerna då matchmakingen går långsamt.
Så hur ser banorna ut? Den korta beskrivningen är: Som stulet från en animerad Disneyfilm med en hög vapen inslängda. Rent visuellt är de rent ut sagt fantastiska och teamet har gjort ett fantastiskt jobb med att mixa ihop vår befintliga värld med den färgglada science fiction Overwatch erbjuder, vare sig det är en högteknologisk stad i Afrika eller mer traditionella bakgator i London.
Minnesvärda matcher
Trots att det på det stora hela finns väldigt lite att göra i spelet så är det fruktansvärt kul och beroendeframkallande. Banorna är antingen baserade runt Capture Points, Payload, King of the Hill eller en kombination av ovanstående så på papperet borde det inte vara så mycket variation, men kombinationen av varierade karaktärer, knivskarp mekanik och väldesignade banor gör varje match till en unik upplevelse. Då det räcker med en enda välplacerad ultimat förmåga vid rätt tillfälle för att en match ska vändas upp och ner så är varje liten strid extremt intensiv, vilket i kombination med den genomsnittliga matchlängden på strax under tio minuter ger spelet ett rasande tempo. Oavsett hur lite fritid du har så kan du trycka in en runda Overwatch någonstans, vilket säkerligen kommer vara en säljpunkt för många. Varje runda avslutas dessutom med utdelning av medaljer för diverse prestationer samt en uppspelning av ”Play of the game”, vilket gör att man får en extra egokick ifall man får någon av dessa.
Men hur blir de för de som har en massa tid att slänga på spelet? Blir inte hundratals korta matcher väldigt enformigt väldigt snabbt? Inte nödvändigtvis, men för de som vill ha något att jaga efter så finns det ett progressionssystem. Detta är i grund och botten bara en level som visar hur mycket du spelat, men du kan även låsa upp skins och andra kosmetiska effekter till karaktärerna. Dessa delas ut slumpmässigt i loot boxes vilket du får en utav varje gång du levlar. Du kan även köpa dessa för riktiga pengar ifall du har mer pengar än tid för att grinda levlar, men då de inte innehåller någonting som kan ge fördelar inne i spelet kan ingen hävda att detta är ett pay to win-spel, även om vissa gnällspikar varit snabba med att hävda detta.
Ibland får man ta det goda med det onda OCH det fula
Så vad är haken?
Jag kan spendera timmar på att prisa det här spelet till skyarna. Jag blev överkörd av hypetåget och trots detta levde spelet upp till mina höga förväntningar. Jag får gräva ganska djupt för att hitta något mer gediget att klaga på utöver att det är ganska lite innehåll, vilket egentligen inte är ett argument då det innehåller precis vad som utannonserats minus det rankade spelläget, något som bara en någon enstaka uppdatering bort.
Det finns dock en aspekt som irriterar mig mer än legionen av snipers online: Storyn. Ta inte detta ut kontext, för storyn är inte dålig, likaså är världen de bygger upp både intressant och inbjudande. Problemet är att de har denna samling med fantastiska karaktärer, scenarier, bakgrundshistorier och mängder med annat fluff och lore, men det finns inget sätt att komma åt detta inne i spelet utöver någon enstaka voiceline karaktärerna emellan i början av varje match. Nu är jag en storybuff så jag irriterar mig kanske mer på detta än medelspelaren, men Blizzard är inte rädda för att publicera sagda material i bloggposter, serietidningar och en samling videos i mycket hög kvalité. Problemet kvarstår dock: Vad har storyn att göra med spelet ifall den är nästan helt frånkopplad och bara kan nås via andra medier?
Vidare kan viss kritik även läggas på priset, för trots att spelet är väldigt begränsat på innehållsfronten så är priset detsamma som vilket annat nysläppt spel som helst. Detta är ett ämne folk kommer ha nära militanta åsikter om, men då de redan valt att ha mikrotransaktioner i spelet skulle de kunnat komma undan med en lite mindre prislapp.
In alles
Overwatch är ett riktigt bra, om än ganska litet spel som är 100% fokuserat på multiplayer. Rent mekaniskt är det lika polerat som Widowmaker’s latexbyxor och Blizzard’s tolkning på den nästan bortglömda Character Shooter-genren blåser liv i en nisch som i snart tio år väntat på slagkraftiga nya titlar.
Priset kan ses som lite högt men i gengäld är det ett av de mest visuellt designade spelen av sitt slag och orkar du bara gräva lite så finns det även en hög intressant, charmig och ibland rent sorglig men likaledes bra story en bit under ytan.
Overwatch är snabbt, intensivt och extremt beroendeframkallande. Spela på egen risk!
