Det är minsann underliga tider vi lever i just nu. Social distansering är en riksomfattande riktlinje och karensdagen är tillfälligt slopad. Smittspridningen påverkar oss olika och alla har vi känt av det på ett eller annat sätt. Min familj har klarat oss bra, fast vi har fått hantera långa perioder av självkarantän på grund av lindriga symtom. Vår familjegemenskap har, som för många andra, blivit ansträngt. Men allt förändrades när Animal Crossing: New Horizons landade i brevlådan. Nu kan vi tillsammans fly undan kaoset i vardagen och hitta gemensamma mål på en virtuell ö. Det är ganska skönt faktiskt.
Animal Crossing: New Horizons är ett av Nintendos stora varumärken. Tidigare har det legat i skuggan av alla Zeldor och Marios, men tack vare – eller snarare på grund av – omständigheterna i världen har den blivit en stor snackis. Även icke gamers har hört talas om spelet som till synes lindrar all coronaångest.
I Animal Crossing spelar du söta filurer i en värld full av antropomorfer. Spelet går ut på att bygga och dekorera ett ösamhälle, umgås med djuren och samla kläder och föremål som gör dig lycklig. Animal Crossing kan beskrivas som en korsning mellan The Sims och Stardew Valley som blivit sondmatad med socker. Ett japanskt virtuellt dockhus.
Familjespel med lekledare
Även om Animal Crossing: New Horizons är ett fantastiskt spel för personliga byggprojekt och stillsam avkoppling för den enskilda spelaren är det också ett kul spel för familjen. Upp till fyra spelare kan dela på en ö lokalt. Jag har tillsammans med min fru och vår tioåring sakta finansierat och planerat en liten koloni för oss och våra färgglada djurgrannar. Till och med vår tvååring är delaktig på ett hörn, med en egen lekstuga vi anrättat åt henne. Det är tillfredsställande att se ön växa och formas av våra beslut och rent ut sagt berusande att dela framstegen som familj.
Medan jag och hustrun tänker stort med framtidsplaner för trädgårdar, fruktodlingar och infrastruktur fokuserar barnen på personliga, direkta belöningar som nya snygga kläder, söta möbler eller leksaker. De glider räkmacka på våra framsteg men det är tillåtet när man är barn. Det finns stretande viljor mellan oss men precis som i verkligheten hjälps vi åt och delar belöningarna. Animal Crossing: New Horizons har blivit en förlängning av vår vardag på ett högst naturligt och närmast nödvändigt sätt.
Något som både hjälper och stjälper gemenskapen på ön är spelets multiplayer-funktioner. Animal Crossing: New Horizons låter nämligen bara en spelare åt gången ha auktoritära egenskaper, övriga medspelare har både begränsad kontroll- och interaktionsmöjligheter. Detta gör att medspelare kan känna sig utanför. Lyckligtvis går det att växla ledarskap med ett par knapptryck så det är lätt att turas om – hurra för rättvisa! På grund av detta behöver vi vuxna vara aktiva och engagerade som handledare när de yngre spelar, vilket verkligen gör spelandet gemensamt.
Att inkludera min familj i Animal Crossing: New Horizons och dela en virtuell plats tycker jag är otroligt mysigt. Visst, disken kanske blir stående och tvätten kanske hänger en dag extra. Fast vad gör det när man faktiskt umgås hemma? Spelet motverkar dessutom den där helvetiska rastlösheten de små liven får på slöa dagar inomhus. Tvååringen föredrar dock Frost.
Glad 10-åring sitter i sin nya soffa. Familjens koloni dekorerad med påskägg. Mor och dotter leker kurragömma i bambuskogen.
Mysig men klumpig anti-stress
Animal Crossing: New Horizons är för mig och min familj ett rogivande spel som får oss att tillfälligt glömma det som pågår utanför vår dörr. Och det fungerar väldigt bra ska jag säga, för när barnen sover spelar jag och hustrun det hela kvällen. New Horizons döljer oväntat djup och överraskar med sin innehållsrikedom. Men alla dessa timmar på ön har också blottat tydliga ojämnheter i den söta fasaden. Främst i dess multiplayer, men även de klumpiga menyerna.
Det kan vara svårt att komma in i Animal Crossing: New Horizons. Spelet har väldigt många funktioner och små egenheter som inte blir förklarade. Vissa saker är kul att upptäcka, som till exempel hur relationerna med djuren fungerar eller hur blommor pollineras. Men andra saker är bara komplicerade. Multiplayerdelen är helt höjt i dunkel och alla onlinefunktioner är löjligt bakåtsträvande. Har du en vän eller två kan möten online vara spännande och roligt, men om du öppnar dina dörrar för handel med rovor (spelets motsvarighet till aktiemarknad) kan din konsol rätt ut krascha av det anstormande spelarantalet.
Ta det därför lugnt och försiktigt i början.
Jag vet inte hur Animal Crossing: New Horizons hade mottagits under normala omständigheter. I dagens osäkerhet, när barnen och vi föräldrar bär på en hel del oro, kan Animal Crossing däremot fungera som en trygg plats. Fans av serien kan finna anledningar att kritisera spelet (restriktionen av en ö per konsol och ingen sparfunktion i molnet är hett debatterat) men om du kan se bortom spelets svagheter finns det mycket att uppskatta.
Animal Crossing: New Horizons är ett spel som överraskat mig och jag är tacksam för vad det skänker min familj.
Harpan patience gamla
”Animal Crossing: New Horizons är för mig och min familj ett rogivande spel som får oss att tillfälligt glömma det som pågår utanför vår dörr” – Ja, det är sant! Och vår familj älskar fortfarande att spela patiens online!
Joakim
Tack för en bra recension! Jag såg att det inte fanns på Svenska. Såg/upplevde ni några svårigheter/utmaningar med det? Att barnen för svårt att spela dvs.
/Joakim
Daniel Rydelius
Hej Joakim! Det största hindret för barnen var språket, där fick vi sitta med och sammanfatta för dem. Typ ”nu ska vi samla pinnar” eller ”du behöver 10 mer pengar för att köpa hatten.” Multiplayer var också svårt att förklara hur en av barnen bara kunde vara ”ledare.”
//Pappa Daniel
Isak
För mina barn (10 och 7) var tyvärr språket ett allt för stort hinder vilket gjorde att dom aldrig fastnade för spelet. Tutorialdelen är väldigt pratig, och bara en person kan spela den (vi kom aldrig förbi den ens tror jag). Kräver att en vuxen är med hela tiden och översätter alla dialoger. Dessutom är det många av dialogerna som är rätt onödiga och kunde tas bort eller kortas ner – jag är inte så jätteintresserad av björnarnas backstory 🙂
Jag ska försöka en vända till med ungarna och då spela med dom mer aktivt. Kanske släpper det då, men som det är nu har spelet samlat damm sedan julafton 🙁
Daniel Rydelius
Hej Isak,
Ja det kan jag hålla med om. Jag och min fru satt hela tiden med barnen och hjälpte dem förbi dessa hinder. Dessutom spelade vi själva på kvällarna och ”öppnade” upp spelet så att kidsen bara kunde röja som de ville sedan. Våra barn ville också bara förbi allt snack, haha!
I början är det mycket för att det är många system som skall förklaras, men när du väl kommit förbi allt det får du spela lite mer obehindrat.
Lycka till! Hoppas det vänder!
//Pappa Daniel