När man blir gammal och gaggig (läs gnällig) finner du oftast nöje och tröst i att återbesöka det förgångna. Varje jul har jag som tradition att plocka fram ett gammalt Zelda-spel för att mysa i nostalgin. Men också för att påminna mig själv om var jag har varit. Det hjälper mig uppskatta det jag har nu. Ungefär som att smeka ett ärr. Det finns smärta förknippat med dåtiden men även självinsikt.
Det här är något underhållningsindustrin hakat på och spelbranschen i synnerhet. Och nu kommer nästa injektion av nostalgi. Super Mario 3D All-Stars är här (dock bara fram till mars 2021) och kallar på oss Nintendorävar. Det innehåller de bästa spelen från tre generationer, Super Mario 64, Super Mario Sunshine och Super Mario Galaxy. Om inte de tre titlarna får dina mungipor att dra på sig är 3D All-Stars inget för dig. Den här samlingsutgåvan har en målgrupp och det är fans av spelen.
Missat tillfälle
Eftersom spelen gränsar på nyretro har vi ingen anledning att presentera dem var och en för sig. Vad du däremot behöver veta är att spelen är emulerade och så nära på sina ursprungliga utföranden som möjligt. Inga förändringar i spelmekanik eller funktioner går att hitta – bortsett från ett par smärre tekniska justeringar. Här ligger också samlingens mest digra brister: utgåvan i sig är tråkig.
1993 kom Super Mario All-Stars, den då ultimata resumén av Marios historia. Samma utgåva kom igen på rörmokarens 25-årsjubileum. Det hade fantastiska uppdateringar till både grafik och ljud plus bekvämligheter som att snabb kunna spara spelen. I dag har Nintendo, lagom till Marios 35-årsjubileum, sammanställd de tre bästa spelen från tre generationer men gör det så nonchalant att det smärtar mitt nördiga hjärta. Var är allt bonusmaterial? Utöver inbäddade soundtrack finns inget annat till utgåvan. Ingen konstbok, inga konceptbilder, inga berättelser från utvecklarna. Nada. Inte ens högre bildfrekvens eller remixade låtar. Super Mario 3D All-Stars känns som ett sista minuten påhitt – ungefär som när man införskaffar en födelsedagspresent till barnens klasskamrat som bjuder på kalas. Snabbt och enkelt. Minimal ansträngning.
Nostalgi när den är som bäst – och när den inte riktigt går att uppskatta
Om vi fokuserar på det faktiska innehållet har 3D All-Stars verkligen ett stjärnspäckat innehåll. Bara Super Mario 64 är skäl nog att införskaffa utgåvan och en värdefull historielektion till alla Fortnite-kids. Super Mario Sunshine är lite av ett svart får men ändå ett underhållande tillskott om du kan komma förbi den bångstyriga kameran. Super Mario Galaxy däremot är ett skolexempel på skändad helgedom. Spelet är ett av Nintendos absolut bästa, men blir i övergången från Nintendo Wii till Nintendo Switch ett jävla besvär att spela. Ett halvhjärtat försök har gjorts till att konvertera kontrollmetoden, men faktum kvarstår att spelet bara är hanterligt med lösa Joy-cons, kontrollmetoden mest lik Wii-moten. Alla med Nintendo Switch Lite drog med andra ord det korta strået och får nöja sig med en touch screen lösning.
För mig som Nintendofarsa är Super Mario 3D All-Stars en fenomenal metod att visa mina barn min barndom. De kan sitta hur länge som helst och bara dra i Marios näsa på 64:ans startskärm, eller leka runt i Delfino Plaza. Jag kan berätta om den gången jag och syrran samlade alla stjärnor och kunde snacka med Yoshi på taket – och fick ett hundra extraliv! Eller hur vi bråkade om vem som skulle spela. Det är så mycket enklare att berätta minnen genom ett medium och för mig är 3D All-Stars en brygga mellan mig och ungarna.
Ingenting är lika värdefullt.
Du kan läsa mer om Super Mario 3D All-Stars på den officiella hemsidan. Vill du ha den fysiska utgåvan behöver du skynda dig till en återförsäljare då utgåvorna är begränsade. Den digitala versionen säljs bara fram till mars 2021.
