The Medium kom ursprungligen i januari då till Xbox senaste konsoler och Windows. Spelet fick mestadels bra omdömen där den främsta kritiken var att spelet är lite tråkigt. Det vill säga att det är spelmekaniskt enkelt. Men The Medium är inte Resident Evil, där du behöver hushålla med ammunition för att skjuta hjärnsubstansen ur horder av zombies. Det är inte heller Amnesia eller Outlast där du är konstant jagad och ska undkomma mördare. The Medium är mer i stil med utvecklaren Bloober Teams tidigare arbeten Layers of Fear och Observer.
The Medium är ett skräckspel som sätter fokus på utforskning av miljön. Specifikt i The Mediums fall är att utforskandet växlar mellan andevärlden och den materiella. Berättandet sker i flera lager, där filmiska sekvenser är stommen medan detaljer i omgivningen och papperslappar fyller ut med små händelser. Mellan varven löser du pussel och kluriga problem, många gånger på ett lateralt plan. Det är en relativt kort upplevelse som klockar in på cirka tio timmar. Och för en småbarnsförälder är det alldeles lagom!
För mig är The Medium perfekt för oss vuxna som inte har tid eller ork att sänka en arbetsvecka i ett spel. Samtidigt kan fans av What Remains of Edith Finch, Gone Home och Everybody’s Gone to the Rapture få en schysst skräckupplevelse i The Medium.
Intima seanser
Du spelar som Marianne, en ung kvinna med den ovanliga förmågan att kunna se och kommunicera med de döda. Spelet börjar när hennes adoptivpappa går bort och ett mystisk telefonsamtal vädjar henne att besöka Niwa, en nedgången och övergiven kommunal semesterort för arbetarklassen ute på polska bygden. Där upptäcker Marianne att kontakten med andevärlden stark och hon känner av flera plågade själar.
Medan hon söker efter svar hjälper hon flertalet själar gå vidare. Detta genom att färdas mellan den materiella verkligheten och spökvärlden. Här briljerar The Medium med sin iögonfallande split screen-funktion, där du styr och interagerar med båda världarna samtidigt! Detta är inte bara ett visuellt spektakel som får din haka att hänga, utan är även en mekanism för att lösa flera av spelets pussel. Det börjar enkelt men blir sedan lite klurigare!
Iögonfallande kusligt
Medan du kan vinka adjö till klassiska skrämseltekniker som jump scares kan du istället se fram emot mästerligt välgjorda miljöer som dryper av atmosfär. Kraften i den nya hårdvaran skiner och för det mesta säljer The Medium in sig som en robust next gen-titel, trots att det är klassat som ett dubbel-A-spel. Bloober Team är skickliga hantverkare och både den verkliga världen och andevärlden är kusliga. Obehagskänslan är ständigt närvarande. De talangfulla skådespelare som gestaltar sina karaktärer gör det mästerligt i de filmiska sekvenserna. Och listig användning av den delade skärmen ger berättandet ett spännande perspektiv.
Stämningen är spelets starkaste kort och det som håller dig kvar hela vägen.
Däremot skär det sig i ögonen när ansiktsanimationer och ledrörelser hamnar i fokus. Då blir det smärtsamt tydligt att Bloober Team inte har resurserna för ordentlig motion capture. Detta syns främst i ögonen som trots att de är vackra saknar liv. Påkostade spel som Detroit: Become Human eller Cyberpunk 2077 har visat vad pengar kan köpa. I brist på bättre ord är The Medium dockteater. Och det är trist när resten av den visuella presentationen är så närvarande. En annan frustration är de låsta kameravinklarna som ibland förvirrar dig när du navigerar köttiga korridorer som ser likadana ut.
Nästa generations kravlösa skräck
Jag gillar verkligen The Medium och är en vardaglig fan av Bloober Teams sätt att berätta skräckhistorier i sina spel. Som förälder har jag inte all tid i värden att sänka i spel. Särskilt inte skräckspel som många gånger är one and done. Därför är det så tacksamt att utvecklaren håller fast vid sina artistiska principer i The Medium. Jag behöver inte sitta i tjugo minuter och klura på ett pussel. Eller vrida och vända på hela banan för att hitta en vital ledtråd. Utmaningarna i The Medium är kravlösa och spelet kan lätt samspelas med en partner eller kompis.
Medan jag med åldern blivit svårflörtad av skräckfilmer har jag istället utvecklat ett känsligt sinne i spel. Ofta lever jag mig in i spelet alltför lätt. Som ni förstår resulterar detta i att jag kan ha svårt att spela klart skräckspel. The Medium däremot är en lagom berg och dalbana. Så om du är som jag behöver du inte oroa dig för panikartad skräck. Stämningen är kung här och berättelsen mörk. The Medium är en spökhistoria för vuxna kan man säga.
