Persona 3 till Playstation 2 var väckarklockan som fick mig att bli intresserad i Atlus underliga rollspel. Med stil, attityd och en mörk berättelse tog Persona 3 mig med storm. Jag var inte den enda som sveptes med under fötterna, ett kultfölje tog form runt spelet. Med det hade Atlus fått in foten på den västerländska marknaden. Kort därefter släppte Atlus den festliga utgåvan Persona 3 FES som vidgade spelets berättelse och adderade en gedigen epilog. Denna utgåva trycktes inte i så många exemplar och är idag lite av en raritet bland samlare. Värdet på Persona 3 FES kommer troligen att stiga nu när återsläppet till PC och dagens konsoler INTE är FES, utan den lite slankare utgåvan Persona 3 Portable som släpptes till Playstation Portable.
Persona 3 kom som sagt ursprungligen till Playstation 2 februari 2008, följt av FES ett halvår senare. Som historisk referens släpptes Playstation 3 2007. Persona 3 Portable kom flera år senare, 2011. En genomgång av spelets story är aningen försent vid det här laget. Men för nykomlingar till Persona-serien (välkomen!) kretsar temat i Persona 3 kring döden, hur man hanterar den och sökandet efter något värt att leva för. I rollen som en tonåring tar du värvning i specialstyrkan SEES för att bekämpa ett övernaturligt fenomen kallat the Dark Hour, en 25:e timme som äger rum mellan dygnen. På dagarna går du i skola och hänger med vännerna och på kvällen bekämpar ni skuggmonster i jakten på en lösning till den mystiska sjukdomen som gör människor fullkomligt apatiska och förlorar viljan att leva.
Spelmekaniskt satte Persona 3 grunden för seriens senare inlägg. Med en blandning mellan skolsimulator och dungeon crawler varvar du sociala åtaganden på dagarna och på kvällarna strid på kvällstid. Spelet följer en strikt kalender där tidspressen tvingar dig prioritera dina sysslor. Pluggar du till provet eller grindar du lite extra monster för att levela upp? Umgås du med dina vänner för att stärka relationen till dem, eller jobbar du extra för att tjäna lite pengar? Det fina med Persona 3 och uppföljarna är att alla aktiviteter bidrar till din stridsförmåga. Extra pengar för att kunna köpa utrustning, sociala relationer för att trolla fram starkare manifestationer (persona). Den restriktiva tiden gör att du känner dig ordentligt duktig när du balanserar studier, fritid och monsterdräpande och samtidigt är framgångsrik! Pänk om man var lika duktig på det i verkligheten…
Varför portabelt idag?
Persona 3 Portable var en speciell utgåva särskilt utvecklad för Playstation Portable (som dessutom var bakåtkompatibel på Playstation Vita). På grund av skivornas begränsade storlek var mycket tvunget att ryka. Miljöer gick från 3D till förrenderade och istället för en karaktär att utforskar världen med, fick du styra en markör för att interagera med omgivningen. Animerade filmsekvenser försvann och epilogen likaså. Istället fick spelet en svit små kvalitetsförbättringar och bonusinnehåll, som möjligheten att spela en kvinnlig protagonist! Men trots förbättringarna var det väldigt mycket som fick stryka på foten. Så när spelet nu på seriens 25-årsdag kommer till PC och moderna konsoler känns hela upplägget lite… fattigt.
Det som kanske svider allra mest är att Persona 3 Portable inte verkar ha fått någon märkvärdig högupplöst make over. Modeller och effekter i strid ser ut att ha fått en datorbaserad uppskalning och flyter fint i härliga 60 bildrutor i sekunden. Men förrenderade bakgrunder, introvideon och karaktärernas anime-porträtt har fruktansvärd dålig upplösning. Även om jag älskar Persona 3 och dess ångestdrypande berättelse, förargar det mig att Persona 3 inte fått den vördnadsfulla hantering den förtjänar. Jag hade älskat högupplösta renderingar av miljöerna, att faktiskt styra min karaktär och inte hoppa mellan vad som känns som glorifierade menyer. Istället har vi här en portning av Persona 3 Portable med ytterst få justeringar och tillägg.
Undertexter på spanska, tyska, italienska och franska är ett schysst tillägg, samt valet mellan engelsk eller japansk röstsättning, är ett uppskattat tillägg. Dessvärre kan de inte väga upp till alla brister i denna återutgivning av Atlust numera kultförklarade, mytomspunna Persona 3. Den här utgåvan av Persona 3 Portable går inte att rekommendera till något annat format än möjligen Nintendo Switch då det är det mest portabla man kommer idag. Nykomlingar som hört fans prisa Persona 3 bör inte börja här utan istället börja med de ofantligt mycket bättre Persona 5 Royal eller Persona 4 Golden.
Persona 3 är en av mina personliga favoriter, men jag undrar om det inte mestadels beror på att trean var mitt första möte med Persona. Med 15 år på nacken är det ändå inte många aspekter av Persona 3 som åldrats bra. Spelet är ganska monotont mellan varven, majoriteten av dungeons är estetiskt likformiga och saknar allt vad pussel heter. Det är också stelare, med färre miljöer att vistas i, och med relativt få saker att göra vid sidan av. Fast de relaterbara karaktärerna, den grymma musiken och den tunga berättelsen är fortfarande fängslande. Av den anledningen är Persona 3 Portable bäst lämpade för fans som ännu inte har upplevt gnistan som gav oss mästerverk som Persona 4 och Persona 5. Ha bara i åtanke att den här utgåvan inte är någon remaster, utan en återutgivning med pyttelite extra.
