Philips Evnia 34M2C7600MV Recension

Jag tillhör till synes en minoritet som ropar efter en behagligt ljus, gärna vit-blå gamingskärm med alla finesser man kommit att förvänta sig av svart-röda diton. Senaste gången jag skådade en panel med vit skrud var det en kontorsskärm med 60 Hz i uppdateringsfrekvens och VGA-kontakt, ungefär. Därför blev jag väldigt förtjust när Philips gick ut med lanseringen av Evnia. Denna vita serie skärmar är en syn för syrliga spelare. Och som sagt, det är en skärm med alla moderna finesser vi kan förvänta oss av Philips, så självklart kostar den därefter. Men vad får vi för pengarna?

Ultraljus, ultrabred och kurvig som en kustväg

Philips Evnia 34M2C7600MV är en välvd skärm på 34 tum. Dess vita yttre är inte det enda som drar ögonen till sig; skärmen är en strålkastare med sin MiniLED-belysta DisplayHDR 1400-certifierade panel. MiniLED:erna har hela 1 152 dimningszoner och de strålar med en rejäl ljusstyrka som är bländande på normala avstånd. Dessvärre dimmas zonerna inte mer än att den svartaste nyans de förmår är en spektakulärt sjaskig, mörkt grå/blå. Färgen röd å sin sida fullkomligen glöder om du inte tonar ner den i inställningarna. För icke-spelande är HDR:en rentutav obehaglig och jag föredrar själv att stänga av den (vilket för övrigt drar mindre ström).

Philips Evnia 34M2C7600MV är heller inte en 4K-skärm, utan når sin maxupplösning vid 3440 x 1440 pixlar och har då en uppdateringsfrekvens på upp till 165 Hz. Efter att ha hoppat över till den från en Philips Momentum 32M1N5800A, en högst kapabel 4K-skärm, måste jag ändå säga att mycket innehåll ser bättre ut i 1440p, så kallad QHD. För spelen märks inte förlusten i upplösning något särskilt, men för skrivbordet upplever jag att text bli skarpare. Här finns dessutom en bildinställning som heter EasyRead som ska ge en mer pappersaktig läsupplevelse.

Blinget som är RGB-ljus finns så klart även på Philips Evnia 34M2C7600MV. Det är fabrikatets karakteristiska Ambiglow, och det lyser som det ska, nästan. Likt en Momentum-skärm före den, verkar Philips Evnia 34M2C7600MV inte svara bra när jag ber den att härma efter ljud. Ljuset blir statiskt i den för närvarande valda färgen och förblir konstant. Även inställningen ”Starry Sky” verkar lida av lite underliga nycker, där den tillfälligt släcks med jämna mellanrum. Tråkigt, men ändå inte ljusmönster jag ämnar använda ofta. Videon följer den i allmänhet felfritt, såväl som alla förinställda mönster. För min egen del påverkar det här dock tilliten för Ambiglow som sådant.

Lättviktare

Intressant nog är till och med kringutrustningen till Philips Evnia 34M2C7600MV vitfärgad. Eller nåja, sådär ”sladdgrå” i varje fall. Strömtransformatorn är till exempel kritvit, men är dessvärre en extern sådan. Det innebär så klart en extra liten klump att gömma i sladdhärvan. Den är rätt tung, men alstrar inte så värst mycket värme vid normal drift. Inte är den mycket varmare vid ”högdrift” heller för den delen, vilket gör det till ett udda ingenjörsval att ha den extern. Men nåväl, i övrigt medföljer hur som helst det vanliga: HDMI-, DP- och USB-sladdar – i sak allt du behöver. Tja, förutom en fjärrkontroll. Men mer om det senare!

Och på tal om att klicka så är monteringsmekanismen något sämre än tidigare modeller. Foten är balanserad och sätts samman av två delar, men när den ska på skärmen var det lite svårt att få den att klicka på plats. Man vet heller inte hur hårt man vågar ta i när skärmen ifråga har ett riktpris på över 20 000 kronor. På kom den i varje fall, och den var förvånansvärt lätt – lite över tio kilo med foten. Det gjorde den lätt att lirka ur frigoliten som det är tänkt.

Den lilla vikten på panelen är mer en positiv detalj, men foten kunde fått väga lite mer för den rena kvalitetskänslan. En skärm som Philips Evnia 34M2C7600MV lär trots allt ha monopol på skrivbordet och får således lov att vara lite bastant.

Gaming i 21:9

Så hur är övergången från ”vanlig” widescreen på 16:9 till att spela i 21:9? Jag måste erkänna att jag är imponerad. Kurvan på Philips Evnia 34M2C7600MV är 1500R (radien på en cirkel konstruerad av enbart Philips Evnia 34M2C7600MV-skärmar hade haft en radie på 1,5 meter) och den ger faktiskt en större inlevelse. Men det kräver mer eller mindre att spelet ifråga stödjer bildformatet för att funka. Forcerat i andra titlar kan det ge oanade sidoeffekter, men jag förstår att det är mycket populärt bland ultrabreda gamers att testa gränserna.

ABZÛ är ett exempel på spel som är som gjorda för 21:9-bild. Tillsammans med HDR påslaget känns det nästan som ett helt nytt spel. Likaså är min ständiga testtitel Ori and the Will of the Wisps en fröjd för ögat. Värt att nämna här är att Definitive Edition av föregångaren också stödjer 21:9 och det är med tanke på designen av spelen utan tvekan det bästa sättet att avnjuta dem på. På PC Gaming Wiki finns en väldokumenterad lista spel med någon form av stöd för ultrabred bild (om än med lite hjälp på traven), och den fylls ständigt på med nytt.

I periferin

Philips Evnia 34M2C7600MV uppdateras som sagt i upp till 165 Hz, och panelen är av typen VA. Det ger bra responsivitet för gaming (enligt specifikation 2,5 ms från grå till grå). Här finns även stöd för adaptiv synkronisering av uppdateringsfrekvensen. SmartImage-menyn får en hel massa inställningsmöjligheter när HDR är av, vilket kom som en överraskning. Du kan välja mellan ett tiotal förinställda profiler och sedan detaljändra dem efter behag.

När jag använder Philips stora Momentum-skärmar slås jag av hur välkommen en bra fjärrkontroll eller kontrolldosa av något slag är. Philips har numera förbigått kontrolldon till sina skärmar och kör med en flexibel liten knapp/spak som jag brukar kalla för styrvårta. Ni vet, en på/av-knapp som även går att föra i fyra riktningar. Styrvårtan sitter bak på skärmens högersida, och är ändå lite jobbig att komma åt ordentligt (dock ett steg bättre än Momentum 32M1N5800A). Menysystemet är åtminstone rätt så lättnavigerat, men har lite fördröjning. Det blir inte lättare av att man tvivlar lite på fingerfärdigheten innan markören hoppat rätt. En reumatikers mardröm, eventuellt.

Att skärmen har två DTS-kapabla högtalare på 5 W vardera är dock helt onödigt. Ljud låter helt enkelt inte bra när högtalarna sitter på baksidan. Att de flesta skärmar kommer med inbyggda småhögtalare i dag är för mig nästan obegripligt. Men valmöjligheten finns åtminstone där, om du kan leva med att dialoger låter som personen är vänd bort från dig och talar in i en burk.

Summa summarum

Det är svårt att kalla Philips Evnia 34M2C7600MV något annat än en bra skärm, men för sin maffiga prislapp är det svårt att ha överseende med Ambiglow-problemen nämnda ovan och den tråkiga svärtan (som ju som sagt snarare är grå). Att den är vit och har en sådan prislapp för genast tankarna till tiden då vita MacBooks var oerhört trendigt trots att de kostade skjortan och inte gav några större fördelar gentemot en PC-laptop med samma prestanda. Nåja, det är en helt annan typ av diskussion, men här finns en andemening. Färgpaletten och det futuristiska i designen bidrar helt klart till en bild av Philips Evnia 34M2C7600MV som en lyxvara – en bild som helt enkelt inte är välförtjänt.

Det Philips Evnia 34M2C7600MV gör bra gör den riktigt bra, och vikten får mig att förundras över hur mycket teknologi som får plats på så liten yta. Dess tillkortakommanden gör dock att jag ifrågasätter prioriteringarna bakom bygget lite. Nu när jag fått mina önskemål om en vit skärm hörda som från ovan så kan jag ju delge nästa önskan: Dumpa högtalare och Ambiglow och fokusera på en högpresterande skärm i stället. Gärna en med kvickare menyer som kan styras via en dosa av något slag. Amen.