Låt mig inleda med att säga att föregångaren Plants vs Zombies: Garden Warfare vuxit till att bli ett av mina favoritspel och kanske största tidstjuven 2015. Jag vet inte hur många arbetstimmar jag har plöjt ner i det spelet tillsammans med min dotter och lika ofta på egen hand. För många, känns det som när jag inte spelat på några dagar och har fått lite distans till det. Alldeles för få, känns det som när jag återvänder och med frenesin hos en parkeringsvakt på en datumparkeringsträcka mosar plantor med min All Star.
Så tack PopCap för en efterlängtad uppföljare.
Säg hej till flera nya karaktärer.
Det är verkligen kul att titta och spela sig igenom det pedagogiska introt som förklarar allt på ett lättsamt sätt för den nye GWF-spelaren utan att bli tråkigt för veteranen. Redan några ögonblick in i spelet är det uppenbart att PopCap har tagit allt ett steg längre. Plötsligt finns en hel mindre stad uppdelad mellan plantor och zombies, med respektives fästen på vardera sida. Där kan du välja mellan karaktärer, ta dig an uppdrag, spela Garden Ops, chilla lite mellan uppdragen och så vidare. Det är vackert, festligt och genialt. Och precis som i ettan med en suverän spelkontroll.
Till uppföljaren har vi såklart fått nya karaktärer att välja bland. På plantornas sida Rose, Kernel Corn och Citron (som jag misstänker är en apelsin egentligen, namnet till trots). Zombieteamet å sin sida har fått uppbackning i form av Captain Deadbeard, Superbrainz och Imp. Alla med sina egna specialare förstås, och exakt vad är upp till dig att själv upptäcka och inte för mig att spoila. Till dem kan du dessutom lägga hela det gamla gardet från ettan, som spelutvecklarna generöst sett till att du kan importera till ditt figurgalleri genom att helt enkelt svara ja på en sådan förfrågan. Var du hittar den förfrågan? I ett brev som trillar in i din brevlåda på tomten. Inte helt självklart kanske och jag spenderade googletid på det där innan jag hittade brevet.
Får jag vara besvärlig också? Inte? Tack, då är jag det.
Med allt nytt och kraftfullt man kan göra med de nya figurerna, känns det som att de gamla skulle må bra av att uppdateras för att kunna konkurrera rättvist med de nya. Det har visserligen hänt lite grann, som att Scientist nu kan hela sina lagkamrater på samma sätt som Sunflower, men inte tillräckligt.
Mord mot jord
En annan grej är att det känns som att man tål mindre nu innan man lämnar in. Tatata! Urk, hejdå.
Det är obegripligt för mig varför man som spelutvecklare väljer ett upplägg som innebär mer respawntider och mindre spelglädje.
Plants vs Zombies 2: Garden Warfare är en välkommen och värdig uppföljare.
Det till trots är Garden Warfare 2 precis som sin föregångare ett spel jag kan tänka mig kommer att bli en älskad tidstjuv för många, mig själv inräknad. Även om jag med begränsad fritid egentligen gillar jag när ett spel är tydligare och mer linjärt i sina uppdrag och belöningssystem för att inte bli stressad, kan jag inte lägga ifrån mig handkontrollen. Vill du göra mig glad? Säg bara vem jag ska wastea, hur du vill ha det gjort och ge mig sen en belöning för det. Okej?
Se mig som yrkesmördaren Leon som får pengar han kan köpa blomjord med för varje kill, inte som en strosande backpacker som tycker det är extra krydda på resan om han hamnar i några slagsmål på vägen. Och by the way, det enda jag vill ha är blomjord. Jag har inte lust att börja samla på krukor i olika former, olika gödningssorter, stänglar och annat crap som jag måste hålla reda på, eller ännu värre luska ut hur jag ska använda. Ge mig ett target och lite blomjord bara, så är jag nöjd.
För en annan gamer kan det förstås vara precis motsatsen. Antagligen för de flesta. Är du en av dem, så kommer du att bli väldigt nöjd.
Ännu en pungspark
Men! Men! Men! (Och det där kan läsas tvetydigt. Fungerar lika bra som ett klagande läte i det här sammanhanget som en upprepning för att betona.) VARFÖR väljer man att bara tillåta local splitscreen mot AI? Make no mistake about it, Garden Warfare 2 är ett muliplayerspel i första hand och om det var något jag och dottern längtade efter så var det att äntligen få ge oss ut och röja på multiplayerbanorna ihop. Nu får istället den ene fortsätta sitta och titta på. Först Halo 5 som fimpar local splitscreen spelglädjen och nu Garden Warfare 2 . Seriously? Det är två pungsparkar. Jag har inte fler pungkulor nu, för den förra har inte hämtat sig ännu.
Det är alltså med falsettstämma och en tår i ögat jag konstaterar att Garden Warfare 2 hade kunnat kamma hem full pott. Nu räckte det nästan hela vägen. Ofelia sa ”ge det nio.”Jag gör som hon säger.
Läs mer om vår betygskala >>
