NES Classic Edition kom som en blixt från klar himmel och sålde slut innan den 44 sekunder långa utannonseringstrailern var över. Med alla remasters och remakes i dag är det ingen hemlighet att 70- och 80-talister är en köpkraftig konsumentgrupp som värdesätter över 20 år gammal underhållning. Med ett enormt utbud av genredefinierande spel till sitt förfogande borde PlayStation Classic i teorin vara en kioskvältare. Men efter att det ikoniska oljudet och logotypen passerat och spelandet sätter igång är det bara besvikelse du kramar i dina spända händer.
Samlarföremålet
PlayStation Classic har en autentisk och söt design och kan enkelt kopplas upp till vilken modern teve som helst med en HDMI-kontakt. Micro B-uttaget gör att konsolen kan få ström av en mobilsladd och kan tas med på resor utan större krångel. Den levereras med två handkontroller med 1,5 m sladd och har 20 förinstallerade spel.
När du tittar på den lilla prylen är det lätt att känslorna svallar. Kanske en liten tår av lycka smiter iväg när du tänker tillbaka på alla underbara minnen du haft med PlayStation. I handen är dock känslan lite fattigare. PlayStation Classic väger inte alls mycket, vilket får den att kännas aningen plastig och billig. Open-knappen som en gång i tiden öppnade luckan på CD-spelaren, gör inget förutom att initiera byten av ”spökskivor” i emulatorn.
Handkontrollerna å andra sidan är trovärdiga originalen. Vana spelhänder i dag kanske tycker att de är små, men likt tegelstenarna till Nintendo 8-bitars, är avsaknaden av ergonomi en del av retroupplevelsen. Till och med start och select känns härligt svampiga, precis som de skall göra.
Emuleringen
Innan vi diskuterar de installerade spelen på PlayStation Classic behöver konsolens inneboende problem blottas – emuleringen. PlayStation Classic använder sig av PCSX ReARMed, en bantad version av den kända open source emulatorn. Emulatorn i sig säger sig kunna återge pixelperfekt grafik i hög prestanda, men det räcker med en glimt av spelen in action för att se att så inte är fallet med PlayStation Classic.
Mina barndomsminnen är skändade!
Ett stort problem är de nio spel som är PAL-versioner (anpassade för gårdagens analoga television på 50 hertz) som genom emulatorn och på dagens högupplösta monstertelevisioner ser ut som skit. Spelen i fråga hackar regelbundet, har ojämnt skärmflöde, smutsig grafik och fördröjd kontrollinput. Men på sättet emulatorn är anpassad för konsolen är prestandan i alla spel mer eller mindre påverkad. Mitt älsklingsspel Final Fantasy VII har problem med musiken. Cool Boarders 2 som jag alltid spelade hos min barndomsvän har dålig kontrollrespons och Ridge Racer Type 4 ser allmänt grötig ut. Men Tekken 3 tar priset och är nästan ospelbart ur ett tävlingsperspektiv. Mina barndomsminnen är skändade!
På originalkonsolen från 1995 flöt spelen på utan problem, trots den minskade bilduppdateringen av PAL-regionen. Kontrollens input gav effekt direkt och musiken dundrade som ur en stereo. Till och med emuleringarna via PlayStation 2 och 3 återgav spelen trovärdigt när det begav sig. Men av någon anledning har kodarna på Sony misslyckats med att överbrygga generationerna, trots att de haft ett av de bästa emulatorerna till sitt förfogande.
Utgivaren har även valt att låsa och gömma emulatorns alla inställningar bakom användargränssnittet. Konsolen har alltså inga synliga inställningar överhuvudtaget. Fyndiga personer har hittat vägar runt blockaden och metoder att spela andra spel på konsolen, men på bekostnad av garantin. Emulatorns inställningar, eller åtminstone delar av den, borde ha varit tillgängligt från början.
Digital Foundry har gjort en detaljerad analys av PlayStation Classic och jag rekommenderar alla att se den innan ni gör ett köp.
Spelen
- Battle Arena Toshinden
- Cool Boarders 2
- Destruction Derby
- Final Fantasy VII
- Grand Theft Auto
- Intelligent Qube
- Jumping Flash!
- Metal Gear Solid
- Mr. Driller
- Oddworld: Abe’s Oddysee
- Rayman
- Resident Evil: Director’s Cut
- Revelations: Persona
- Ridge Racer Type 4
- Super Puzzle Fighter II Turbo
- Syphon Filter
- Tekken 3
- Tom Clancy’s Rainbow Six
- Twisted Metal
- Wild Arms
Inte ett Alexandria i din hand
PlayStation Classic har tjugo spel installerade på internminnet. Bortsett från en handfull tidlösa klassiker som Metal Gear Solid, Final Fantasy VII, Rayman och Tekken 3 kommer de flesta av oss att skaka på huvudet. Jumping Flash! är mer ett teknikdemo och hade lätt kunnat bytas mot till exempel Gradius Gaiden. Hur kunde de välja Revelations: Persona (en personlig favorit dock) över Chrono Cross eller mästerverket Xenogears? Destruction Derby över Wipeout? Rainbow Six över Tomb Raider? Och varför i helvetet är inte Silent Hill med?
Oavsett vilka spel du önskar fanns på PlayStation Classic har PlayStation ett så otroligt brett utbud att 20 spel inte räcker för att sammanfatta en era. Det skulle behövas göras hela kollektioner av Classics för att täcka PlayStations otroliga omfång. Därav ligger också problemet med Classics utbud. Eftersom originalkonsolen rymde ett sådant brett och alltomspännande utbud av spel går det inte riktigt att sammanställa en generell samling som passar alla. Av den anledningen borde Sony ha valt en annan väg med sin retrokonsol och inte bara kopierat grannens. Kanske skulle de ha gjort deras konsol kompatibel med Playstation Network och lanserat ett onlinebibliotek av PlayStationspel att hämta från?
Som det är nu är bara ett fåtal spel intressanta.
Det här är inte retrokonsolen du letar efter
PlayStation Classic hade kunnat bli retrokonsolen som tog minikonsolerna till nästa nivå. Det hade också kunnat nöja sig med att värna om fans nostalgiska minnen och leverera en samlingsutgåva som motsvarar kvaliteten av originalet. Den hade också kunnat ha en rolig funktionell design med en CD-lucka som faktiskt öppnade sig, bara lite. Men, nej. PlayStation Classic är inget av detta.
I skrivande stund är halva internet upptagna med att låsa upp konsolens fulla potential. Det är redan möjligt att justera inställningar och ladda in andra spel. Men om du är ute efter att spela gamla PlayStationspel finns det flera alternativ där den mest uppenbara är att köpa en riktig PlayStation.
Spelsamlare ser troligtvis ett annat värde i PlayStation Classic som går bortom dess funktionalitet. Men för dagens gamers som letar efter kvalitativa historielektioner i vad vi vuxna spelade när vi var unga och spänstiga är det bäst att fråga mamma eller pappa om de inte har en gammal PlayStation på vinden – eller ännu bättre, köpa en SNES Classic Edition. PlayStation Classic är inte värt 1,400 SEK som de flesta återförsäljare vill ha för manicken.
