Sol och måne lyser över de idylliska öarna i Alola. Pokémon och tränare njuter alla av miljön och värmen – det finns inte mycket att klaga på. Nya talanger beger sig ut på sina island challenges och kahunas väntar med sina utmaningar. Från fjärran Kanto anländer dock en ny ungdom till landskapet och vad som börjar som en enkel flytt leder in på ett långt äventyr och kampen mot interdimensionella kriminella organisationer och monster som tänker sluka världens ljus. Resan påbörjas med ett val: Litten, Rowlet eller Poppolio?
Vill du veta en hemlighet? Detta är fjärde gången jag skriver denna recensionen. Det är otroligt knepigt att på ett bra sätt sammanfatta GameFreak’s farväl till 3DS-konsolen, men då vi snackar om en återutgivning av Pokémon så är det kanske passande att producera samma text flera gånger. Ultra Sun och Ultra Moon är ett nytt försök att berätta storyn från förra årets Pokémon-titlar så ännu en gång återvänder vi till soliga Alola.
Dina bästa vänner återvänder, men valet är inte lättare för det
En bekant story…
Till större delen berättar Ultra Sun och Ultra Moon nästan exakt samma story som deras Ultra-lösa diton. Detta är knappast första gången Nintendo re-releasar en Pokémon titel, men det är första gången de gör det så nära inpå originalet. Den stora majoriteten av de ikoniska händelserna återberättas även här, men den stora skillnaden är den bakomliggande anledningen. Först och främst introduceras Ultra Recon Squad. Detta är en organisation från en annan värld där ljuset sedan länge stulits av besten Necrozma. De har lyckats ta sig till Alola för att dels hitta en lösning på sitt Necrozma-problem samt att hindra den från att ta sig till Alola och sno ljuset även där.
För att lyckas slår de sig samman med Lusamine och Aether Foundation, som i det här spelet inte längre är skurkarna. Visst, de gör fortfarande en hel del saker som hamnar på den gråare delen av moralskalan, men nu är det dock i desperation för att stoppa Necrozma snarare än för att Lusamine läst för mycket suspekt Pokémon-fanfiction.
Ultra Recon Squad är en samling besynnerliga filurer
Faktum är att nästan alla personer har fått polering och uppmärksamhet. Likt Lusamine har nästan alla sidokaraktärer fått fler nyanser än tidigare då de innan i stort sätt hade ett karaktärsdrag var. Bästa exemplet är nog din vän/rival Hau som i förra spelet praktiskt taget glömdes bort under andra halvan. I Ultra är han med nästan hela vägen, även när han ger sig iväg för att träna på egen hand.
Spelet är också lite mer utmanande då många tränares Pokémon-team har justerats med lite mer slagkraftiga kandidater jämfört med vad de hade tidigare. Island Trials har också fått en liten omarbetning med nya utmaningar och Totem Pokémon. Exempelvis har Mina på Poni Island äntligen fått en egen trial – något som helt saknades i det förra spelet.
…med bekant utseende
På tal om föregående spel så är detta mer eller mindre identiskt under motorhuven. Grafiken är densamma som den i X och Y och alla nya mekaniker som dök upp i vanliga Sun och Moon återfinns även här. Om du av någon anledning aldrig spelat Pokémon tidigare så skrev Daniel en solid beskrivning av dessa i anslutning till förra generationen.
Ljudet är fortfarande alldeles utmärkt och soundtracket från föregångarna återvänder. De har även med nyversioner på andra klassiska soundtracks, framförallt de relaterade till Team Rainbow Rocket, som är fantastiska callbacks till tidigare spel.
Mantines, Stickers and Photos, oh myyy
Utöver generell polering finns det lite nya aktiviteter att syssla med i Ultra-generationen. Först och främst utökar de användningen av in-game kameran, med vilket du nu kan ta bilder på dig själv och dina egna Pokémon. Fotona kan du sedan piffa till med extra detaljer som ramar och stickers.
Ultra introducerar också en ny typ av samlande i formen av totem stickers. Dessa är utspridda över samtliga öar i spelet. Samlar man tillräckligt många kan man låsa upp totem-varianter av de Pokémon man mött på sina trials. Dessa har såklart inte Totem-buffen, men de är lika stora som sina Totem-diton. Detta gör dem avsevärt mycket mer spektakulära att använda gentemot sina vanliga motparter.
Det tillkommer även en ny Ride-pokemon: Mantine. Denna låter dig surfa på dess rygg som ett alternativt sätt att resa mellan öarna. Surfandet kombineras även med ett enkelt men roligt minispel där du hoppar upp och ner över vågorna och försöker få till så många trick som möjligt. Detta ger dig BP – samma valuta som du tjänar i Battle Royale och Battle Tree. Gillar du inte de aktiviteterna så kan du alltså få tag i deras exklusiva items via surfande istället.
De introducerar även Battle Agency, vilket påminner starkt om Battle Frontier i tidigare spel. Här spelar du med lånade Pokémon tillsammans med några antingen dator eller spelarstyrda karaktärer.
Det dyker även upp lite nya Z-moves, unika för några av spelets mer ikoniska Pokémon
Nya världar, gamla Pokémon
Det vore såklart inte ett Pokémon-spel om man inte kunde fånga och träna en myriad med färgglada monster. Så hur håller sig Ultra Sun och Moon på denna front? Vid första anblick kan man tro att utbudet är nära identiskt med vanliga Sun och Moon, förutom några nya Ultra Beasts. Efter en stunds spelande låser man dock upp Ultra Wormholes. I dessa rider du mellan världar på antingen Solgaleo eller Lunala genom en interdimensionell tunnel. Inuti finns det mängder med portaler du kan passera igenom. Dessa leder dig till små arenor där du kan slåss mot en Pokémon du i vanliga fall inte hittar i spelet. Det inkluderar även alla legendariska Pokémon som inte är Mythic rare (exempelvis Celebi). Även om vissa är versionsexklusiva så är det totala utbudet över både Ultra Sun och Ultra Moon troligtvis det största av alla titlar i serien.
Så. Många. Legendaries.
För att hitta mer sällsynta Pokémon gäller det att flyga så länge som möjligt i dimensionstunneln. Dessutom behöver du leta efter portaler med rätt färg och utseende. Detta är lättare sagt än gjort då alla portaler försöker dra in dig när du flyger förbi.
Skurkar i regnbågens alla färger
Det är inte bara utbudet på Pokémon som är fantastiskt, för post-game storyn är även den full med fanservice. Med en varning för milda spoilers kommer du möta en ny men ändå bekant organisation vid namn Team Rainbow Rocket. Team RR är som namnet antyder en vidareutveckling på antagonisterna från de allra första spelen. RR är dock uppbyggt av samtliga huvudskurkar från alla föregående spel som blivit rekryterade från dimensioner där de vunnit sina respektive strider och uppfyllt sina respektive mål. Detta innebär att de du möter inte bara kommer ha team inspirerade från sina hemtitlar – de har även med sig den legendariska Pokémon som deras planer kretsat runt. I korta drag är de alltså de mest ultimata versionerna av alla dina tidigare fiender.
Guess who’s back?
In alles
Ultra-generationen håller ännu högre standard än vanliga Sun och Moon. Även om väldigt mycket är kopierat från förra årets spel finns det väldigt få faktiska brister. Min rekommendation är att inte spela med förväntningarna av att detta är uppföljare i stil med Black 2 och White 2. Nej, detta kan snarare liknas med deras tidigare återutgivningar av exempelvis Omega Ruby och Alpha Sapphire där samma story berättas, men nya element har lagts till.
Har man precis spelat Sun och Moon kan Ultra Sun och Ultra Moon kännas repetitivt. Tar man istället ett steg tillbaka och försöker att se spelet objektivt i ett vakuum är dock Ultra Sun och Ultra Moon en direkt uppgradering av sina redan utmärkta föregångare. Det är samma fantastiska spel, men med ännu mer godsaker att roa sig med.
Enligt min personliga åsikt innehåller Ultra Sun och Ultra Moon praktiskt taget allt jag vill ha av ett Pokémon-spel. Ett massivt utbud på Pokémon, customization av huvudkaraktären samt många varierade sidoaktiviteter. Mantine surfing är minispelet jag inte visste att jag ville ha och att det ger mig ett alternativ till att grinda i Battle Tree för valuta är bara en bonus. I dagsläget har vi inga direkta ledtrådar om hur nästa spel i serien kommer se ut men GameFreak kommer dock få jobba hårt för att hålla samma standard som de satt här.
Mot nya äventyr!
