Rage 2 är ett kaxigt actionspel som tycker om att spänna sina muskler och skrika coola ord högt. Rage 2 är rolig, många gånger riktigt rolig och ibland rycks du med att också spänna musklerna och prata som en högrest barbar. Det är kul att vara med Rage 2, men det kommer en punkt, när pistolpiporna är kalla och solen gått ner över ödemarken som du får en tyst stund med det. När det nalkas djupa och värdefulla samtal. Då inser du att Rage 2 inte har något att säga annat än möjligen juvenila skämt. Rage 2 är muskler och ingen hjärna. När den insikten är nådd är det inte lika lätt att ha roligt med Rage 2 och du vet inte om ni kommer vara kompisar när mållinjen är passerad.
Rage utan vrede
För ett spel som bär vrede i sin titel består det av väldigt lite sådant. Inte ens jag som spelare blir arg när jag spelar Rage 2 – inte ens när något av de många buggarna sabbar för mig. Rage 2 handlar snarare om hämnd. Varför heter det inte det istället?
I Rage 2 tar du rollen som en slags elitsoldat åt det fria folket, en Ranger. Ditt smeknamn är Walker oavsett vilket kön du väljer att representera. Inom loppet på 10 minuter har din hemstad, ett avskärmat elitistiskt samhälle kallad Vineland, blivit reducerad till betongpulver och antagonisten, en fascistisk cyborg Hitler vid namn General Cross, gjort sig tillkänna. Han gör såklart misstaget att lämna spelarkaraktären och hens syskon med Luigikomplex vid liv. Vad som följer är en actionfylld resa genom postapokalypsen.
Välkommen till Revenge 2.
Action i världsklass
Låt oss börja med det som Revenge 2 åstadkommer med bravur: ögonblicken då du strider. Allt från vapendesign, fiendekompositioner, respons, förflyttning och stridsegenskaper gör att det är galet kul att slåss. Undantaget är spelets inledande timmar när du är lika stridsduglig som en såpbubbla. Mekaniken uppmuntrar dig att lämna den relativa säkerheten bakom skydd och ta striden till fiendens fejs. När du skolats om är det en adrenalinfest att kriga i Rage 2. Det är uppenbart att spelet är en arvtagare från Doom.
Vapendesignen är relativt bred, men desto mer mångsidig. Med bara tio vapen att välja mellan är det lätt att tro att det blir tråkigt att skjuta fulingar. Lyckligtvis blir det sällan tråkigt att pressa in avtryckaren då alla vapen har alternativa funktioner och till och med en tredje när du aktiverar supertillståndet Overdrive. Beroende på hur du blandar vapen och använder deras olika egenskaper kan du anpassa dig till situationer samt hitta en spelstil som passar dig. Nästan alla vapen låter och känns bra. Hagelgeväret är ett kraftfullt och pålitligt tillhygge som erbjuder omedelbar njutning då salvorna gör köttfärs av allt som står i mynningen. Dess alternativa funktion är en kraftfull precisionssalva som skickar iväg fienden á la Minority Report och skapar utrymme för nya angreppsvägar. I jämförelse känns pistolerna som leksaksvapen, men de kommer du ändå aldrig plocka fram.
I kombination med vapnen har du cybernetiska egenskaper att leka med. Till skillnad från vapnen är egenskaperna verktyg som hjälper dig döda bättre. Till exempel låser du tidigt upp Shatter, en egenskap som kan krossa fiendens pansar. Andra egenskaper är kopplade till din rörlighet så om att hoppa undan raketer eller fordon och möjligheten att dubbelhoppa. En del är ganska trista passiva egenskaper men som ökar din överlevnadschanser.
Skrotsamlarspel
Det minst intressanta med Rage 2 är uppgraderingarna av vapen och egenskaper. I stort sett allt går att uppgradera i spelet och de kräver en lång lista av resurser som är besvärliga att särskilja och ha översikt på. Uppgraderingarna hade kunnat vara morötter som engagerar spelaren på lång sikt, men eftersom alla uppgraderingar är tråkiga statistiska ökningar som inte känns i stridens hetta undrar man många gånger varför man ens besvärar sig med dem. Varför är inte uppgraderingarna modifikationer som aktiverar alternativa egenskaper hos vapnen, eller projektiler med olika effekter?
Vad som gör hela processen med uppgraderingar till en plåga är för det första, att menyerna laggar och är stökigt designade, med flera flikar och undermenyer. För det andra behöver du viga långa stunder på att krafsa bland lådor och hyllor för att hitta nödvändiga föremål. Oftast vet du inte ens vad det är du letar efter eller behöver och allt beror på den dåligt designade menyn. I flera timmar går jag runt i tron att jag uppgraderat mina prylar, men inser efter ett tag att jag bara köpt möjligheten att köpa uppgraderingar. Ni förstår, förbättringarna i sig ligger gömda i en undermeny, bakom rutan där det står att man uppgraderar vapnets effektivitet.
Man heter Walker men förväntas köra bil överallt
Det kan tyckas en petitess men det undermedvetna registrerar dikotomier som denna. Rage 2 består av en stor öppen värld med flera korta, linjära inomhussektioner. Utomhus är det tänkt att köra Batmobilen, i det här spelet kallat Phoenix, mellan hållplatserna. Det är överlag skoj att riva upp asfalt och sanddynor med bilen, men det är betydligt roligare att köra in bilen i destinationen så att den exploderar, hoppa ut i farten och börja skjuta allt som rör sig.
Hade min karaktär hetat Rider kanske jag hade respekterat bilen bättre.
Vill man så är det möjligt att sysselsätta sig med slumpmässiga tävlingar på vägarna eller spränga banditkonvojer. Men båda dessa aktiviteter är väldigt enkelspåriga. De hade lika gärna kunnat vara tåg. Till skillnad från vapnen har bilen några schyssta uppgraderingar värda att investera i, till exempel en katapultstol. Det bästa med bilen är dock att retro Wonder Woman Lynda Carter agerar bilens klämkäcka artificiella intelligens.
Den öppna världen är väldesignad och innehåller distinkta områden fyllda med aktiviteter. Precis som i Assassin’s Creed: Odyssey lockas du till att lämna stigen och utforska vad alla frågetecken på kartan döljer. Dessa är föga förvånande tillhåll för banditer, mutanter och annat avskum att leka med. Och med leka menar jag döda så brutalt och häftigt som möjligt. I längden finns det en överhängande risk att dessa baser blir enformiga och det beror främst på att kistorna du uppmuntras leta efter är väl dolda och jakten på dessa drar ner tempot till snigelfart.
Runtom i världen råkar du titt som tätt på dynamiska händelser som kan liva upp din vardag. Det kan vara en meteor som slår ner i närheten, innehållandes värdefulla mineraler, eller varmluftballonger innehållandes muterade kroppsdelar. Sammantaget håller den öppna världen i Rage 2 måttet. Har du spelat något av de senaste Farcry-spelen vet du på ett ungefär vad du kan förvänta dig.
Ett manus skrivet av en tonåring som tittar för mycket på b-action
Manuset är skrattretande dåligt och karaktärernas utveckling obefintlig. Inte någon gång under spelets gång kände jag mig engagerad i berättelsen. Jag brydde mig inte om varför jag behövde åka hit och dit. Jag ville bara komma till skott (haha!) med nästa strid. Att då behöva lyssna på en stel, dåligt animerad karaktär stå och flaxa munläder gjorde mig bara trött. Tack och lov är inte storyn särskilt lång och det är möjligt att strosa runt fritt efter slutbossen.
I all ärlighetens namn är det okej att storyn är otillräcklig. Meningen med spelet är att känna sig som en actionhjälte och Rage 2 kan komma undan med det eftersom spelkänslan är så himla bra. När rekylen i vapnet får mig att känna mig häftig behöver jag egentligen inte någon emotionell motivation att skjuta mordiska mutanter. När små detaljer som en holografisk döskalle i kornet på vapnet signalerar att en fiende dör, saknar jag inte välskrivna karaktärsporträtt. När bandithuvuden exploderar i köttiga fontäner av blod finns ingen anledning för dramaturgi. Rage 2 ska bara vara rolig action. Därför är det synd att spelet anstränger sig förgäves med att vara mer än så.
Superb action som snubblar på sina egna skosnören
Hela tiden när jag spelar Rage 2 får jag känslan av att mindre hade varit bättre. Den stora öppna världen är visserligen skoj att utforska, men vattnar ut actionmomenten med långtråkiga transportsträckor. Spelets presentation och inramning är full av rebellisk attityd, men undermineras av ett oseriöst manus och ihåliga dialoger. Det har mäktiga vapen och egenskaper men fördärvar ögonblicken med tillsynes påtvingade, ointressanta uppgraderingar. Rage 2 velar mellan att vara häftig och större än sig själv. Spelet gör ett mycket bra försök, men i slutändan har det ingen substans.
Ni som går och funderar på att införskaffa Rage 2 behöver förlika er med att det inte riktigt håller måttet när det berör story och innehållsvariation. Är du däremot ute efter en suverän, postapokalyptisk maktfantasi med polerad spelmekanik och audiovisuell design, då kan jag starkt rekommendera Rage 2, förslagsvis under nästa rea.
Tänk på att du behöver köpa deluxutgåvan om du vill lägga vantarna på BFG, kultvapnet från Doom.
