Ett ovanligt och/eller dyrt spel förtjänar inte alltid sin raritet. Beviset: Rendering Ranger R2.
För länge sedan, mitt i Europa
Berättelsen bakom Rendering Ranger: R2 är en betydligt bättre saga än spelet i sig. Titeln utvecklades av Manfred Trenz, som även agerat producent för flera av Turrican-spelen (vilket märks; mer om det sen). Det påbörjade sitt liv som ett handritat sci-fi-äventyr i springa-skjuta-genren under arbetsnamnet Targa. Genom utvecklingen ändrades den grafiska profilen till en förrenderad typ i stil med Donkey Kong Country.
Rendering Ranger: R2 tog dock så lång tid att utveckla, att när det var klart finns bara en utgivare villig att lansera spelet: den japanska delen av Virgin Interactive Entertainment. Således såldes detta Europa-utvecklade actionspel enbart i Japan. Med en tryckning på 10 000 exemplar är det vida känt som en av Super Famicoms (alltså Super Nintendos) allra sällsyntaste titlar. Ett exemplar i gott skick har sedan länge passerat femsiffriga prislappar och kommer sannolikt inte sjunka någon gång snart.
Ziggurat Interactive köpte nyligen rättigheterna till att återutge Rendering Ranger: R2 på såväl fysisk Super Nintendo-kassett som till modernare spelmaskiner. För fysiska exemplar står Limited Run Games (vars Carbon Engine fixar emuleringen på övriga maskiner), men det förbokningsfönstret är sedan länge stängt. Oavsett känns det ju mycket trevligare att kunna spela Rendering Ranger: R2 utan att behöva ta ett blankolån eller segla osäkra oceaner. För låt oss klarlägga en sak här: Vi pratar inte om ett särskilt bra spel.
Ingen sjunde himmel
Den förrenderade stilen som Rendering Ranger: R2 fick under utvecklingen är i och för sig iögonfallande för vissa bakgrunder och fiender. Den är allra mest imponerande för de stora sprites som vänder, vrider sig och rullar runt. Såtillvida visar spelet verkligen vad hårdvaran är kapabel till. Det gör å andra sidan Super Turrican 2 minst lika bra, samtidigt som det är ett bättre spel. Men nu skyndar jag kanske lite väl.
I Rendering Ranger: R2 spelar du som den titulära kommandosoldaten och har det enkla uppdraget att försvara Jorden från en invaderande ras ledd av The Cube. Det hela utspelar sig på 9 banor, som alternerar mellan att vara till fots och i ditt läckra rymdskepp. Till en början har du en stabil puffra som gradvis kan bli uppgraderad ett par gånger. Den får snart sällskap av ett andra vapen, och efter det ett nytt vapen per bana tills du har totalt fem stycken. Dör du blir vapnet du bär nedgraderat till basnivån, men övriga har kvar sin kraftnivå. Det ger lite strategi till jobbiga områden och bossar. Som rymdskeppet kan du även plocka upp extra kapslar som skyddar dig och skjuter extra skott (tänk R-Type och Gradius).
Du kan välja mellan tre svårighetsgrader och 3–7 extraliv. Du erbjuds inga Continues, men ett lösenordssystem finns om du vill slippa börja om från början. Varifrån man får lösenorden i spelet vet jag inte, men i gamla anors anda finns GameFAQs till för dem av oss som inte vill missbruka spolknappen. Och på tal om det …
Livskvalitet bland svårigheterna
Som sig bör kommer givetvis ett omsläpp som detta med ett gäng nya funktioner. Den främsta är så klart funktionen att spola tillbaka cirka 30 sekunder i ditt eget gameplay. Det är inget att vara stolt över, men när mycket av spelets design bygger på oförutsägbara dödsfällor är det en fullt rimlig hämndaktion att ge sig själv gudakrafter. Det gäller särskilt sista rymdskeppsbanan, som kan suga en påse utgångna räkor. Spelet är i princip designat för att inte gå att klara utan att dö.
Ett annat tillskott är en sparfunktion, som dock begränsas till en enda sparfil. Här finns också ett krattfilter för den som vill ha tjockteve-looken, men det är nog bland de sämsta iterationerna av ett sådant jag själv någonsin använt. Föga övertygande och bara fult, för att uttrycka det på ren svenska.
Med i paketet finns också Targa, den osläppta PAL-versionen. Gameplay skiljer sig dock inte ett dugg mellan de båda. Skillnaderna är spelarikonen, som i Targa ser ut som en fet skäggig gubbe (det kan väl inte bara vara jag som tycker det?), och att knapparna på kontrollen av någon anledning är helt omplacerade. I övrigt kunde i varje fall inte jag utröna några skillnader.
Slätstruket
Rendering Ranger: R2 förtjänar ingen större hågkomst bredvid sin saftiga prislapp. Banorna till fots är en sämre version av Turrican eller Contra, medan banorna i dit skepp är en sämre version av Gradius eller R-Type. Visst är uppenbarligen ett projekt med väldigt få arbetare på, men det urholkar inte faktum: Här saknas den fingertoppskänsla som många andra titlar har, däribland de redan nämnda. Den största anledningen till det här omsläppet är tillgänglighets- och bevaringsargumentet. Gott så – Rendering Ranger: R2 förtjänar att bevaras till eftervärlden, men mer som en kuriositet än ett faktiskt bra spel.
Rendering Ranger: R2 släpptes den 20 mars 2025 till PC (via Steam och GOG), PlayStation 4–5 samt Nintendo Switch. Denna recension är av Steam-utgåvan och möjlig tack vare en recensionskod.
