En gång för länge sedan var jag en snorig grabb som precis packat upp ett nytt, häftigt spel. Resident Evil 1 var något som låg fräscht i minnet och jag hade med mig min vapendragare som var minst lika sugen på Resident Evil 2 som jag var. Ingen av oss tänkte erkänna att det första spelet hade skrämt oss så pass att vi båda vrålat ut i natten, till min mors stora förtret.
Ett kärt återseende
Det tar inte lång tid innan de gamla minnena forsar fram när jag ser R.P.D-huset torna upp sig. Introt till Resident Evil 2 är relativt kort, även fast det är en bra inblick i hur spelet fungerar. Våra kära huvudkaraktärer Leon och Claire hinner knappt hälsa på varandra innan de separeras och var för sig får ta sig till polishuset. Det som märks redan här är att spelet byggts om en aning för att få en bättre pacing. Tidigare tog man sig genom ett par gator innan polishuset ens var aktuellt, men nu kommer du dit relativt fort. Dock återkommer dessa gator lite senare, vilket tillsammans med mycket annat omgjort visar att man behållit respekt för originalet samtidigt som det nu är en mer logisk följd av själva designen på staden.
Det är i sanning ett noga återskapat spel. Detaljrikedomen i de olika platserna man besöker är otroligt hög. Det visar mycket på hur pass bra RE Engine är och hur pass framtidssäker den kommer vara. Utvecklarna har även valt att ha med en assets från Resident Evil 7 då dessa titlar delar motor. I övrigt så kommer den som har spelat originalet att snabbt bli varm i kläderna då det fortfarande är tillräckligt likt för att man ska kunna ta sig runt hyfsat bra genom att bara minnas det gamla spelet. Platserna och byggnaderna känns dock mycket mer logiska nu, även om en del gamla pussel från stryka med.
Gammal fara i nya kläder
Utöver designen på själva spelvärlden så kommer det märkas att vissa fiender saknas. Borta är kråkorna och några andra faror, framme är dock kanske de bästa zombies jag stött på i ett spel. Tidigare så räckte det ofta med några väl placerade skott för att kunna sänka en odöd, vilket gjorde att de inte kändes så farliga efter ett tag. Nu så ger de sig aldrig. När du känt dig duktig och lyckats med konsten att pricka de sega rackarna i huvudet ett par så lägger de sig ner. Dock så stannar de sällan nere speciellt länge utan när du åter besöker en plats du redan varit på är risken stor att de fiender som som du skjutit ner mest ligger och väntar på nästa tillfälle att få dig att kasta kontrollen åt sidan. Det finns ett gäng moment i spelet som säkerligen kommer inducera ett visst mån av psykbryt och eventuella uppsägningar av vänskapsband, dock så är det för det mesta bara att pausa spelet och andas ut. Dock ska det erkännas att det var ett antal tillfällen då jag blev genuint rädd, något som inte ens det sjunde spelet i serien lyckades med. Det är inte illa pinkat för ett spel som redan funnits ute länge, så att säga.
Sluta skrika, jag ser dig knappt
Jag är ruskigt imponerad av atmosfären i Resident Evil 2 Remake. Det är mörkt, rått och obehagligt rakt igenom, en stämning som är svår att skaka av sig även när du stänger ner din konsol. Ofta så har du en liten kon av ljus från din ficklampa vilket inte ger så mycket trygghet när alla monster står och flämtar bakom hörnen. Faktum är att just ljussättningen är det som är mest imponerande med denna version av spelet. Då det inte längre är fasta vinklar som gäller så har Capcom helt sonika valt att bara gömma fiender på olika platser, för att de sedan ska kunna gå fram och vråla dig i örat. Det är töntigt många gånger som just detta trick har fått mig att bli haspig och slösat alldeles för många skott. Det är dock riktigt kul at en sån här gammal klassiker kan skrämma livet ur någon som anser vara relativt luttrad av skräckspel.
Ljuddesignen är också den redigt välarbetad. Det är ständigt något som låter långt framför dig och även fast du vandrar genom samma korridor sjuttielva gånger så är du ändå på din vakt för vad som eventuellt kan finnas där borta. Om en zombie bestämmer sig för att vakna till liv (eller kanske oliv) igen så brukar de skrika högt och ljudligt. Dock kan du hugga av dem diverse lemmar, vilket försvårar det en del. Dock så låter de inte mindre hur många ben jag än slafsar sönder vilket bidrar till en del situationer som blir en aning komiska. De skriker som en stucken gris samtidigt som det tar cirka tusen år för dem att komma någonstans.
Rent visuellt är det också helt otroligt snyggt. Som tidigare nämnt så är spelet uppbyggt i RE-Engine och med ovan nämnda ljussättning så briljerar verkligen spelet i att skapa en redigt obehalig stämning. Det är även riktigt kul att få se delar av Raccoon City återuppbyggt med en sån känsla för detaljer. Allt det här får mig givetvis att önska att Capcom faktiskt gör en remake av det tredje spelet, Nemesis, som utspelar sig i allt fler delar av just själva staden. Drömma kan man ju…
Summan av den odöda kardemumman
Capcom har verkligen imponerat med deras remake av Resident Evil 2. Fansen har velat se det här spelet i flera års tid och nu är det äntligen här. Spelet har inte bara fått sig ett rejält upplyft i grafik och spelmekanik, utan även en upprustning rent storymässigt. Borta är de märkliga dialogutbytena mellan karaktärerna och framme är skickligt skriven dialog som ger ett sedan länge saknat djup även till sidokaraktärerna. Polismästaren Irons är långt mycket mer obehaglig och Ada känns mer trovärdig som FBI-agent än att hon letar efter sin pojkvän. En sak som jag dock inte förstår mig på är varför utvecklarna valt att klämma in MR. X i både A-kampanjen och B-kampanjen till Leon och Claire. Det blir stundtals lite väl mycket med både jagandet från Mr. X samt att alla andra bitar av handlingen ska in i en och samma kampanj. I originalet fanns Mr. X enbart med i B-kampanjen, vilket gav rätt mycket till återspelningsvärdet. Min gissning är dock att många inte kommer spela B-kampanjen och därför vill Capcom att de som inte gör det också ska få känna på hur det är att vara jagad.
Med denna lilla detalj avklarad så är det här verkligen en värdig remake. Resident Evil 2 har länge setts som det bästa spelet i serien och det märks att mycket respekt för originalet finns här. Det är riktigt fint att få se denna klassiker i ny skrud och detaljrikedomen är som sagt riktigt stor. Jag hoppas att Capcom fortsätter den här vägen när det kommer till nästkommande del i serien, för det känns bra att bli skrämd igen när man spelar Resident Evil.
