Det har tagit tid för Nintendo 3DS-spelet Shin Megami Tensei IV att nå Europa. Spelet släpptes ursprungligen maj 2013 i Japan följt av USA i juni samma år. Det skulle dröja över ett år för spelet att nå den svenska marknaden. 30 oktober 2014 släpptes spelet i Sverige. Var det värt väntan? Varför ta upp det nu, flera månader senare?
Shin Megami Tensei är en anrik japansk rollspelsserie med flera olika avstickare och parallellserier som blivit stora här i väst. Digital Devil Saga är en klassiker till Playstation 2 som bara måste spelas, Devil Survivor överraskade för några år sedan och så ju har Persona-serien verkligen slagit igenom. Många av spelen delar funktioner och har historier som berör tunga ämnen som existentialism, religion och politik. Shin Megami Tensei IV är inget undantag.
Bland feodala samurajer och postapokalypsen
Spelet tar vid i ett gammalt kungarike vid namn Mikado och ett par fattiga ungdomar som vallfärdar till huvudstaden. Där ska de genomföra en sedvanlig samurajprövning för en chans till ett luxuöst liv. Huvudpersonen blir antagen och påbörjar omgående ett nytt liv som samuraj med plikter och stora krav. Tillsammans med de andra antagna, tränar huvudpersonen mot demoner i ett gammalt grottsystem under staden. Till sin hjälp har de handdatorer med en artificiell intelligens och snart visar det sig att världen inte alls var vad de trodde att den var.
Djupt nere i grottan finns nämligen en plats kallat Tokyo, en förstörd storstad där yakuzan krigar mot demoner och där otroliga teknologier går att finna. Huvudpersonen och sina vänner blir intrasslade i en urgammal maktkamp och deras val kommer forma framtiden.
Kushinada är enligt Shintolegender fru till stormguden Susano-o. Han förvandlade henne till en kam för att skydda henne från monstret Orochi.
Demoner i smartphonen
Typiskt för många Shin Megami-spel är användandet av demoner. Spelaren slåss inte bara mot demoner, utan skall även rekrytera dem till sin personliga lilla armé och använda dem i strid. I Shin Megami Tensei IV laddas dessa in i handdatorn, där spelaren kan sammansmälta dem för att få fram nya, ännu starkare demoner. Demonerna är å ena sidan mystiska väsen och å andra sidan digital mjukvara.
Dessa demoner är många till antalet och alla är sprungna ur verkliga legender och folksagor. Att samla dem och läsa deras faktablad kan vara lika beroendeframkallande som att samla monster i Pokémon. Alla går att träna och göra starkare, men eftersom det finns ett tak för hur stark en demon kan bli blir gamla demoner värdelösa längre fram i spelet. Det är därför tråkigt att behöva skiljas från sina favoriter när en hittar något markant starkare. Eftersom spelet är obarmhärtigt svårt är det dessutom nödvändigt att alltid ha de starkaste demonerna.
Fruktansvärt svårt och löjligt enkelt
För att agera först i strid gäller det att slå till fienden ute i fältet. Vilket är riktigt jäkla svårt emellanåt.
Shin Megami Tensei IV fortsätter att använda sig av stridsfunktionen som kommit att förknippas med de olika serierna, där varje figur har en svaghet som måste exploateras. Till exempel kan en demon vara känslig mot eld och varje eldattack mot den erhåller ytterligare en attack. Detta möjliggör långa kedjeattacker som utplånar fiender innan de ens hinner slå tillbaka. Dessvärre gäller det även för spelaren och om en fiende råkar ha attacker som spelaren just då är känslig mot leder det oftast till game over.
Detta gör det otroligt viktigt att vara först ut med att slå till och det enda sättet att agera först är att inte bli ertappad av en fiende ute i fältet. Det låter enkelt men är svårare att applicera i praktiken. Vissa fiender rör sig sporadiskt, andra är sjukt snabba och vissa ser du helt enkelt inte förrän det är för sent. Den här mekaniken har jag inte riktigt bestämt mig för om jag gillar eller hatar, då jag vill ha utmaningar när jag spelar. Ibland är den orättvis och andra gånger hjälper den mig att köra över småfiender när jag bara vill ta mig vidare.
Det är synd att Isabeau inte får mer plats.
Bromance och en kvinna
Spelets story är ganska generisk och har allt det sedvanliga goda-mot-onda-tjafset, men får upp farten framåt slutet. Det är i karaktärsporträtten som Shin Megami Tensei-spelen brukar kunna skina. Tyvärr faller Shin Megami Tensei IV lite i mittfåran på den punkten också. Merparten av spelets början har en ganska typiskt bro-aktig dynamik mellan huvudpersonen och två av spelets manliga karaktärer. De umgås mest tillsammans och har flest dialoger med varandra. Den kvinnliga karaktären Isabeau är under stor del av spelets gång åsidosatt och har länge rollen som den typiska MVG-tjejen som ingen i klassen riktigt gillar. Det är synd för senare i spelet visar hon sig ha mycket mer personlighet än så.
Även om karaktärerna i Shin Megami Tensei IV inte på långa vägar mäter sig mot ikoner som Chie i Persona 4 eller Jumpei i Persona 3, har de ändå något där jag kan känna för. Det finns intriger att engagera sig i och de kommer inte alltid överens. Desto längre resan fortskrider växer de på mig och jag känner att jag påverkar dem. När slutet sedan närmar sig är deras liv i mina händer. Det är få spel som involverar mig som spelare på det sättet.
Ännu inte för sent att spela det
Spelet är snart två år gammalt, men är fortfarande relevant att spela. Särskilt om du är en spelare som uppskattar japanska rollspel från Atlus men inte hunnit spela detta. Tyvärr känns spelet stundvis lite föråldrat då många funktioner har setts i mycket äldre spel. Förutom att spelet har röstskådespelare finns inte mycket som är ”nytt”. Har du ingen Nintendo 3DS är det inte värt att köpa en för att spela Shin Megami Tensei IV, men har du en kan du alltid kolla om spelet finns på rea eller som begagnat. Annars kostar Shin Megami Tensei IV i skrivande stund 200 SEK på Nintendo eShop, vilket det absolut är värt.
Shin Megami Tensei IV finns ute nu till Nintendo 3DS.
