På 1990-talet så var jag helt fast i strategispel. Jag var bara tvungen att få min dos av Sim City innan skolan och jag somnade allt för sent efter att ha lekt gud i Civilization 2. Strategispel är inte längre lika heta som de än gång var. Därför är det extra roligt för en fanboy som jag själv när gamla favoriter dyker upp i nya versioner. Just Civilization är en serie jag inte ägnat så överdrivet mycket tid åt de senaste åren, men när 2K Games för något år sedan annonserade Civilization VI så kände jag ett sug att ta upp den gamla vänskapen igen. Och jag är inte besviken!
Sid Meier är strategispelens okrönte konung. Han namn måste ses som en kvalitetsstämpel, även om den gode Sid inte har så mycket att göra med utvecklingen av spelen numera. Däremot är hans idéer om speldesign i allra högsta grad närvarande i Firaxis Games senaste spel. Sid grundade uttrycket ”33/33/33” inom spelutveckling. En uppföljare skall ha lika delar etablerat spelsystem, utvecklat spelsystem och slutligen nytt innehåll. Att utveckla nytt till en så inarbetad serie som Civilization måste ses som en enorm bedrift. En uppgift utvecklarna klarat av med bravur.
Att bygga en mur kan hålla borta objudna gäster. Men säg inget till Trump.
Välj stil med omsorg
Till en början är det mesta sig likt. Spelplanen är uppbyggd av de välkända sexkantiga rutorna. Efter att ha valt min erfarenhetsnivå får jag ta kommandot över två små grupper av människor. En grupp nybyggare, eller ”settlers” som de kallas, samt en skara krigare utrustade med gammalmodiga knölpåkar. Dessa tappra pionjärer blir grunden i den nya civilisation jag ämnar bygga.
Redan innan du börjar en ny omgång så bör du noga överväga vilken typ av ledare du vill vara. Vill du vara en blodig tyrann som vinner mark genom krig så bör du kanske överväga att spela som Fredrik I Barbarossa. Är diplomati din melodi så är nog Gandhi ett bättre val. Ingen väg är uttalat bättre än den andra, men det kan vara lite jobbigt att 50 timmar in i spelet inse att du hellre förhandlar om handelsavtal snarare än attackerar närmsta granncivilisation i jakt på dess rikedomar.
Min stad är till en början blygsam, men växer i takt med att jag lär mina settlers att läsa, forska och exploatera. En av de största nyheterna i Civ VI är kanske den mest uppenbara. Städerna kan numera växa utanför sin inledande hexagon. Detta i form av distrikt. Jag rekommenderar starkt att tidigt anlägga ett campus, vilket i sin tur skyndar på den tekniska utvecklingen. Ett ekonomiskt distrikt är inte heller helt fel. Det gäller att planera sin stad noga. En illa vald plats i början kan mycket väl leda till akut platsbrist lite längre fram. Det nya sättet att bygga städer på ger mer liv till hela kartan och jag kan inte undgå att undra varför vi inte sett detta tidigare?
Som vanligt så går en stor del av tiden åt till att hålla sina nybyggare glada och vid god hälsa. För detta krävs både mat, bostäder och trygghet. De gamla ”workers-enheterna” har ersatts av builders. De fyller i stort sett samma funktion, men jobbar betydligt effektivare än sina föregångare. De går fortare att genera builders, men istället så kan de nu bara användas ett par gånger innan de är förbrukade. Rätt politik kan dock förlänga livslängden hos dina älskare snickare.
Jag vill vara i fred!
För att bygga en framgångsrik civilisation krävs stark militär, religion, settlers och diplomati. Det ena utesluter inte det andra. Genom åren utvecklas olika regeringsformer och politiken är viktigare än någonsin. Vill du expandera ditt rike med krut och kulor? Utveckla din teknologi i den riktningen, men kom inte sedan och tro att du skall kunna frälsa världen genom religion. Det är med andra ord viktigt att veta vart du vill lägga dina politiska poäng.
Gandhi är pacifisten personifierad. Ett bra val om du vill jobba på din diplomati.
Jag kan ibland tröttna på politiken i Civ VI. Varför kan inte de andra ledarna bara låta mig bygga min stad i fred? Jag sitter ju här under min korkek och luktar på blommorna och gör inte en fluga förnär. För att inte tala om dessa infernaliska barbarer. Vad har jag gjort er för ont? Min poäng är att uppbyggandet av en civilisation alltid störs av världen utanför. Allt jag vill är att hålla mitt folk lyckligt och placera ut ett och annat underverk i min blomstrande metropol.
För att skriva denna recension har jag säkert plöjt ner över 100 timmar i Civ VI och jag känner ändå att jag bara skrapat lite på ytan. Så komplext är det. Jag hade säkert kunna sitta lika länge till och ändå upptäcka nya funktioner titt som tätt. Det tog ett bra tag för mig att lära mig att hitta i alla menyer även om allt generellt känns mer överskådligt än någonsin tidigare. Spelet är mer lätthanterligt än alla sina föregångare, men samtidigt så mycket mer komplext.
Grafiskt myspys
Jag tillhör den kategori av spelare som sällan lägger märke till musiken i de spel jag spelar. Den bara finns där som en stämningshöjare, men den lämnar sällan några bestående intryck. I Civ VI är det dock annorlunda. Varje civilisation har sitt eget soundtrack och musiken utvecklas i takt med att jag gör framsteg i spelet. Väldigt snyggt och väldigt effektfullt.
Den nya grafiska stilen gör sig också väldigt bra. Borta är försöken att skapa ultrarealistiska metropoler. Istället bjuds vi på en skön tecknad stil som hämtat färger från hela paletten. Det känns både mjukare och mysigare. De stora ledarna är karikatyrer på sina verkliga förebilder. Teddy Roosevelt har aldrig haft en större mustasch.
Teknologiträdet är lättöverskådligt, men enormt!
Bästa hittills
Civ VI är ett lömskt spel som äter upp ditt liv. Har du väl börjar bygga din civilisation så är det snudd på omöjligt att sluta. ”Bara en omgång till” blir snart oräkneliga omgångar och innan du vet ordet av så är klockan 01.00. Middagen har kallnat och barnen har somnat på soffan. Det är ett mål som alla spelutvecklare eftersträvar, men som få lyckas uppnå. På gott och ont kanske skall tilläggas.
Jag vågar påstå att Civ VI är det bästa och mest kompletta spelet i en storslagen serie. Även de mest hängivna fansen kommer att hitta något nytt att nörda ner sig i. Vi kommer säkerligen att kunna se fram emot flera nya tillägg i framtiden, men jag vågar påstå att jag inte saknar något av vikt i Civilization VI. Det är underbart att se att serien står sig lika bra 25 år efter den första utgåvan. Men allra gladast är jag över att vi inte behöver dödförklara strategispelen än på länge.
Sid Meier’s Civilization VI finns även till Mac.
