De flesta spel i sviten av nyversioner SEGA ger oss genom AGES-serien har sina rötter i arkadhallen. Sonic the Hedgehog 2 AGES är ett av undantagen. Det kommer direkt från SEGA:s Mega Drive (eller Genesis, om du bor på andra sidan pölen). Det är vida känt som ett av, om inte det allra bästa Sonic-spelet. Det är också det första SEGA-spelet jag själv som ung grabb på 14 vårar stiftade bekantskap med i det egna hemmet.
På med nostalgibrillorna och nittiotalsattityden
Sonic behöver ingen närmre introduktion. Seriens första spel finns redan i AGES-utbudet på Nintendo Switch och att uppföljaren skulle ansluta sig dit var bara en tidsfråga. Men för att runda av denna text, som ändå kommer att bli tekniskt inklinerad inom kort, tar vi det ändå från början. I kortform.
Sonic the Hedgehog 2 har faktiskt en bakgrundsberättelse. Den kan du läsa i den som vanligt välproducerade manualen. Sonic är på semester på West Side Island (det är alltid semester – alltid), blir kompis med Tails, Eggman dyker upp, klara-färdiga-gå.
Det många inte vet med Sonic 2 är att dess utveckling till stor del ägde rum i USA, trots de väldigt många japanska namnen i eftertexterna. För utvecklingen stod SEGA Technichal Institute i Kalifornien. Kanske är detta nära samarbete mellan Japan och USA den största anledningen till att Sonic 2 är så unikt som det är; de enda samtida spel som minner om det är seriens övriga spel och då främst uppföljaren.
AGES-lyftet
Sonic the Hedgehog 2 AGES är så pass troget sitt original att många buggar är intakta, tillsammans med de mindre smickrande tappen i bilduppdateringen när du förlorar många ringar samtidigt. Jag själv vill nog inte ha det på något annat sätt; det är lite som att spelet visar en i ultrarapid precis hur åt h-vete allt just gick. Det är något bitterljuvt över den känslan. Gillar man den inte ger Sonic the Hedgehog 2 AGES dig även alternativet att bara förlora hälften av alla surt samlade ringar i vad som självexplanatoriskt nog fått namnet Ring Keep Mode. Detta spelläge kan du slå på och av innan du startar spelet. Det funkar även i spelets killer app: Knuckles in Sonic 2.
Knuckles in Sonic 2 är även det exakt vad det låter som. I stället för Sonic och/eller Tails tar du kontrollen över Knuckles och kan spela genom hela spelet igen – dock bara ensam. Här finns ett par andra små skillnader från huvudspelet (så som att bonusbanorna med kaossmaragderna låter dig behålla ringarna när du kastas ut ur dem), men i sitt esse är det Knuckles som med sin glidflygning tar över rodret. Det är egentligen inget nytt att en återutgåva av Sonic 2 har detta spelläge, men jag gillar det likväl skarpt.
Både originalläget och Knuckles-läget har en extra godbit: Super Sonic/Knuckles Mode. När du klarat spelet med respektive karaktär kan du spela om det med alla kaossmaragder från start. Detta spelläge tillsammans med Challenge Mode är de största anledningarna till att spela om Sonic the Hedgehog 2 AGES. Challenge Mode är ett race till 100 ringar innan du går i mål och är spelbart med både Sonic och Knuckles.
Tråkigt nog är AGES-versionen av Sonic the Hedgehog 2 utan Hidden Palace Zone, Proto Palace Zone och Boss Attack Zone. Dessa färdigställda betabanor finns än så länge bara på iOS- och Android-versionerna av Sonic the Hedgehog 2.
Och lite extra inställningar
Bland inställningarna har du valet att köra den japanska eller internationella versionen. Här finns även Stage Select samt valet att tillåta Drop Dash-tekniken från Sonic Mania (som även fanns i Sonic the Hedgehogs AGES-släpp). För Sound Test får du dock gå in i Options-menyn i själva spelet (snarare än hub-menyn), underligt nog. Men vad gör man inte för lite Chemical Plant Zone-helighet?
På tal om ljudet verkar spelet emulera Mega Drivens första modell. Det betyder antagligen inte så mycket för gemene gejmer, men låt säga att det finns en mycket god anledning till att senare tiders soundtracksläpp för Mega Drive-spel specifikt utnyttjar en Model 1-Mega Drive för inspelning. Sonic the Hedgehog 2 AGES låter helt enkelt mumma, som sig bör!