Kampen om sanningens pinne är över. Eric, Kyle, Cartman och de andra kidsen i South Park har mognat lite. Det tycker åtminstone de själva. Det är inte längre coolt att leka riddare och prinsessor. Nu är det superhjältar som gäller med allt vad det innebär. Som superhjälte har du både övermänskliga styrkor och förödande svagheter. Givetvis har du också en hjärtskärande bakgrundshistoria. I ditt fall formades ditt alter ego samma kväll som du såg din pappa sätta på din mamma.
Cartman är The Coon. Hans ord är lag.
Som ni kanske förstår är det fortfarande South Park vi talar om. Du spelar fortfarande rollen som The New Kid, ungen som aldrig fick ett riktigt namn, men desto fler smeknamn. Efter att ha räddat South Park i The Stick of Truth har du förtjänat respekt hos grannbarnen. Ja, du har till och med gått och blivit kung. Men så en dag försvinner en hiskligt ful katt. Cartman sammankallar ett gäng superhjältar; Coon and Friends. Plötsligt är du inte med i den inre kretsen längre. Du är ju ingen superhjälte och du har inget alter ego. Du måste åter igen börja om från botten, utan några krafter eller speciella förmågor. I sann rollspelsanda behöver du bygga upp din karaktär bit för bit, men på en väldigt barnslig nivå.
Storyn kom i ett TV-avsnitt
Vi blir inte presenterade någon direkt bakgrundshistoria till skapandet av Coon and Friends i spelet. Istället sänder ett prequel-avsnitt till spelet i South Park på TV. Vi fick då veta att inte alla kompisar var nöjda med hur deras superhjälte-franchise utvecklade sig. Ett gäng, med Mysterion i spetsen, valde att bryta sig loss och bilda Freedom Pals. Nu råder fullskaligt krig mellan de två fraktionerna i den lilla staden.
Krig låter kanske lite hårt, men vi skall komma ihåg att allt i South Park utspelar sig med ett barns ögon. När fantasin får råda blir LEGO-bitar förvandlade till lava och leksaker blir mäktiga vapen. Allt är charmigt på ett barnsligt vis och inte allt för sällan långt under bältet. Gång på gång påminns vi om att allt som sker på skärmen egentligen är en lek, som när en strid måste avbrytas för att det kommer en bil. Eller som när din kusin plötsligt blir din ärkefiende, helt enkelt för att han är avundsjuk på dig och dina vänner.
Rutsystemet gör striderna med taktikkrävande. Och ännu roligare.
Den största nyheten i The Fractured But Whole hittar vi i striderna. Nu är slagfältet uppdelat i ett rutsystem som för tankarna till Final Fantasy eller kanske Heroes. Istället för att, som tidigare, planera dina resurser noga, blir istället placering av dina slagskämpar det som kan avgöra. En välriktad attack kan träffa flera motståndare samtidigt. Dessutom så kan du undvika att bli träffad om du står tillräckligt långt ifrån din fiende. Det är en ganska subtil förändring som gör en enorm skillnad. Kvar är däremot quick time-eventen som kan förstärka dina attacker om de utförs precis rätt.
Hitta allt, bakom allt!
Det som driver storyn framåt är den eviga lusten att hitta allt som gömmer sig i den 2,5-dimensionerade staden. Mycket av den loot som går att finna är till en början otillgängligt då du helt enkelt saknar förmågan att komma åt den. Men i takt med att dina krafter ökar minskar också de otillgängliga områdena. Det innebär att det ofta är värt att besöka exempelvis ett garage mer än en gång. Upptäckarglädjen gör också att du letar efter godsaker bakom varje hörn och snöhög. Grafiken är ju som bekant hämtad från South Park och allt är väldigt platt. Så platt att du ibland missar gömda passager och loot som döljer sig bakom exempelvis en husvägg.
Dina fisar är ditt kraftigaste vapen. Men kom ihåg: fis aldrig på en mans kulor!
När det kommer till Matt Stone och Trey Parker, South Parks skapare, så finns det inga heliga kor. Inget ämne är för hett eller förbjudet att skämta om. Spelet driver ständigt med superhjälte-genren och inte sällan blir det både rasistiskt och sexistiskt. Men den barnsliga miljön gör det ok på något skumt sätt. Det är liksom svårt att undgå att det egentligen handlar om grov satir som vill ge en rejäl känga till etablissemanget. Efter censur-debaclet i föregångaren har manusförfattarna dock hållit sig lite mer på mattan och de riktigt grova skämten uteblir. Tyvärr. Vi talar ju trots allt om South Park.
Något är trasigt i South Park
Tyvärr måste jag säga att The Fractured But Whole faktiskt är trasigt. En bugg drar ner hela intrycket av spelet. Buggen innebär att jag inte kan klättra ner för stegar utan att fastna. Resultatet blir att jag måste ladda om från en tidigare sparpunkt. En bieffekt är att jag ännu inte lyckats loota väskor och lådor placerade uppe i torn. Felet skall tydligen bero på att jag kör spelet i 144hz på PC, men jag har inte lyckats hitta någon lösning ännu. Då The Fractured But Whole trots allt har försenats flertalet gånger så borde Ubisoft både hittat och lagat buggen. Uselt, minst sagt.
Jag väljer dock att bortse från denna spelförstörande bugg när jag sätter betyg på South Park: The Fractured But Whole. Orsaken är att problemet tycks vara så pass ovanligt att jag uppenbarligen haft en sju helsikes otur helt enkelt.
Den stora frågan är: Vem är Mysterion?
Årets rollspel?
The Fractured But Whole är ett fantastiskt rollspel. Ubisoft har tagit ett vinnande koncept och gjort det ännu bättre. Striderna är mer tekniska än tidigare och spelvärlden ännu mer innehållsrik. Det finns så otroligt mycket att hitta under äventyrets gång att du kommer att få lägga många timmar i spelet om du vill klara det till 100%. Kartan är i stort sett den samma som i The Stick of Truth, men händelserna i föregångaren har satt sina spår. Köpcentret i South Park har till exempel ännu inte öppnat efter att ha blivit träffat av ett UFO.
Jag saknar dock den där riktiga överraskningen. Detaljen som gör att vi kommer att tala om The Fractured But Whole under en lång tid framöver. Som spel så kommer vi troligast att minnas undertiteln, trots att den inte har något alls att göra med handlingen. Det här kan vara årets mest tillgängliga rollspel, men låt inte barnsligheten lura dig. The Fractured But Whole har 18-årsgräns av en anledning. Det är årets mest barnsliga vuxenspel. Och vi gillar det!
