Må kraften vara med dig!
Ett spel jag fortfarande sörjer är Star Wars 1313. Att döma av demofilmerna på Youtube hade Lucasarts en kanontitel på gång. Den drömmen försvann raskt ned i avloppet när Disney tog över och lade ned projektet. Ajöss med Uncharted-inspirerade rymdstrider med hjärtat i halsgropen i värsta Michael Bay-anda. Så kände jag fram tills nyligen, då jag fick nys om Star Wars Jedi: Fallen Order. Bakom satsningen står Respawn Entertainment som tidigare har Titanfall-titlarna i bagaget. Med tanke på de spelens höga produktionsvärde har jag förmodligen något alldeles extra framför mig.
Berättelsen i Jedi: Fallen Order kretsar kring den unge hetsporren tillika jediriddaren Cal Kestis. Efter att ha överlevt den stora utrensningen av jediriddare under Imperiet spenderar grabben sina dagar på ett skrotupplag. Konstant försöker han förtränga sin bakgrund med risk för sitt eget liv. Flåsande i nacken finns de så kallade Inkvisitorerna vars uppdrag är att förgöra de återstående jediriddarna som finns utspridda i den vidsträckta galaxen. En dag inträffar en tragisk händelse som får Kestis att konfrontera sitt förflutna och åter lära känna sina jedikrafter som spirar inom honom. Efter en turbulent inledning på ett skenande tåg kickar handlingen igång på allvar.
Nästan direkt får du stifta bekantskap med piloten Greez och den före detta jediriddaren Cere. Det är Greezs skepp som står för färden till och från sex planeter som var och en har platser att besöka och uppgifter att lösa. Cere förmedlar viktig information och blir en handledare som knyter ihop den röda tråden för Cals personliga utveckling. Med dig under resans gång har du också Mini-boten BD-1 som har hand om allt från kartläsning till att skanna av fiender. Det är en trevlig kompanjon med det karakteristiska blipp-bloppandet som enbart en Star Wars-karaktär kan förstå.
Linjära banor begränsar upplevelsen
Banstrukturen är väldigt linjär och ger inga större möjligheter att utforska himlakropparna. Konceptet utgår från Metroid, där spelaren måste besitta en viss färdighet innan rutten kan öppnas. Som tur är har BD-1 alla kartor och kan när som helst visa dig dem som hologram. Du kan då se alla passager och vilka ingångar som är öppna respektive stängda. De bestämda lederna är inte svåra att identifiera men det hade varit välkommet med alternativa stigar som utvecklat spelandet i högre grad.
Respawn har utlovat en speltid på ungefär 20-30 timmar ifall man sträcker sig att utforska varenda vrå och hälften om valet blir att följa handlingen. I och med den linjära strukturen blir också utforskandet lite av en bisyssla. Fynden handlar mestadels om att låsa upp nya kostymer eller estetiska tillsättning till ljussabeln. Det är synd att Respawn lagt så mycket energi på något som egentligen inte tillför så mycket till själva spelmekaniken. Att skifta ljussabelfärg från blå till grön hade kunnat skippats med gott samvete.
Inget slår en strid med en rejäl ljussabel
Om terrängen är bristande så är striderna desto roligare. Den här gången utkämpas alla bataljer med hjälp av ljussabeln. Det är en mäktig känsla att hugga ned patrasket och höra klingan bränna igenom fläsket. I början av spelet är fienderna lätta att parera men gradvis måste du slipa dina stridstekniker ju mer motståndarnas styrka växer. Då Cal är lättdödad är det klokt att försöka finta attackerna och hålla avstånd till rätt tillfälle visar sig. Ett hjälpmedel är Kraften som kompenserar motståndarnas antal, under förutsättning att du hanterar den rätt. Bland annat kan jag kasta fienden ur balans genom en kraftig stöt och därefter sätta in nådastöten.
Precis som sina föregångare har Jedi: Fallen Order ett uppgraderingssystem. När högarna av dräpta fiender växer inkasseras erfarenhetspoäng som du kan byta in mot nya förmågor. På utplacerade meditationsplatser får spelaren välja vilken förmåga som ska tränas in och hur den ska utföras. Exempelvis kan en förmåga vara att utföra en kraftfullare närstridsattack eller förlänga Kraftens verkan under striderna. De flesta av förmågorna låses upp under färdens gång i takt med de erfarenhetspoäng som Cal erhåller efter varje strid.
Svårt men ändå acceptabelt svårt
Jedi: Fallen Order är hyfsat svårt och erbjuder en rejäl utmaning, även på den näst lättaste nivån. I dessa stunder känner jag vibbar från Dark Souls, som blev ökänt för sin groteska svårighetsgrad. Utmaningen inte orättvist hög, men kräver både skicklighet och uthållighet för att nå resultat. Om man ändå lyckas bita i gräset inträffar en så kallad respawn. Då återförs spelaren till platsen där dödsfallet inträffade tillsammans med de fiender man nyss haft ihjäl.
Alla erfarenhetspoäng jag tjänat in försvinner bums – om inte jag dräper den fiende som tidigare fick övertaget. Högre svårighetsgrader medför ett aggressivare motstånd och ökad skaderisk. Samtidigt blir upplevelsen mer givande när spelaren tvingas tänka mer taktiskt och agera därefter. Jag lämnar dock den strapatsen därhän till mer skillade veteraner som vet hur en ljussklinga ska användas.
Ett okej spel men inte en (jedi)riddare i skinande rustning
Star Wars Jedi: Fallen Order är ett hyfsat Star Wars-spel, men lämnar tyvärr en hel del att önska ändå. Det mesta faller på den mediokra bandesignen. Den linjära strukturen förtar mycket av den magiska äventyrskänsla som bör förknippas med varumärket. Grafiken har jag inga synpunkter på och det gäller även ljudet. Det som räddar från att falla i betygskategorin är det roliga stridssystemet som verkligen visar var skåpet ska stå. Att få fäktas med självaste Darth Vader är en höjdpunkt – det kan de flesta SW-nördar skriva under på.
Jag rekommenderar med kritiska förbehåll Star Wars Jedi: Fallen Order. Det är fint äventyr som kommer sluka mängder av din tid. Men det är inte ett spel i den filmiska anda jag hade hoppats på.
