StarCraft är Blizzards rymdsaga som håller minst lika hög kvalitet som konsolernas Mass Effect-trilogi eller TV-världens Star Wars och Star Trek. Med en otroligt utvecklad värld får vi ta del av några huvudpersoners öden och deras resa genom en värld av politiska konflikter, mystiska legender och personliga transformationer. Storyn är dock inget nytt idag, men då StarCraft Remastered kommer så långt efteråt känns det helt klart värt att försöka locka in nya spelare i en serie som är en av de bästa när det kommer till story och narrativ. Så för alla er som fortfarande inte tagit del av den bombastiska serien som är StarCraft kan det vara läge att sätta sig bekvämt och spetsa öronen. Story time.
Xel’naga och deras barn – protoss och zerg
Xel’naga var en ras som numera hör till legender, troddes vara utplånad sedan flera tidseror tillbaka. De var galaktiska forskare, ingenjörer som modifierade liv. När de kom till Vintergatan i deras världsskepp började de experimentera med olika raser i hopp om att skapa något nytt, något med en ren form och ett rent väsen – den perfekta livsformen. Detta var en viktig del i deras livscykel. Deras första experiment modifierade protoss, en intelligent och telepatisk ras som de hittade på planeten Aiur. Förtjusningen av framstegen fick xel’naga att gå för långt, vilket resulterade i att protoss telepatiska länk och renhet avtog. Protoss föll ned i galenskap när deras skapare lämnade dem.
Trots nederlaget färdades xel’naga till världen Zerus i jakt på nästa projekt. Det var en hård och brutal värld, men rasen de hittade där visade på exceptionell överlevnadsförmåga och anpassning till sin omgivning. De var zerg, en liten, insektsliknande ras. Xel’naga skapade Overmind, en varelse som adopterade deras ambitioner. För att organisera den instinktiva rasen skapade de ett mentalt nätverk, ett hive mind, som höll dem samman. Detta skulle dock inte förbli. När Overmind blev medveten om xel’nagas närvaro bestämde det sig för att retaliera. Med rymdfarande zerg till sitt förfogande beordrade Overmind en attack på xel’nagas världsskepp. Större delen av xel’naga utplånades.
Följderna av ett ”gudomligt” inflytande
Protoss, som nu var berövade på sina ”gudar” kastades in i ett generationslångt inbördeskrig i en era som skulle kallas the Aeon of Strife – stridens tidsålder. Mystikern Khas använde de krafter som denne fann i khaydarinkristaller, en artefakt efterlämnad av xel’naga. Med hjälp av dessa kunde den telepatiska länken återupprättas. Denna länk återgav protoss deras klarsynthet och fick namnet Khala. Den telepatiska länk som protoss innehar ses som helig och ett testament för deras trohet till sina gudar.
Deras samhälle splittrades dock i tre olika kast. Judicator-kastet bestod av religiösa ledare och kontrollerades av Conclave; Templar-kastet. De var krigarna som försvarade folket. Khalai-kastet bistod med arbetare och hantverkare, vilket behövdes med den teknologi de nu hade tillgång till via xel’naga. Utöver de tre kasten fanns det en fjärde grupp – Rogues. De vägrade att hänge sig åt Khalan och försökte gömma sig själva från Conclave. Conclave beordrade en templar, den unge Executor Adun, att utplåna dem. Adun lärde dem istället att gömma sig själva från Conclave. Efter en tid utvisades de utstötta från Aiur. De blev då kända som Dark Templar för deras vana att kapa deras telepatiska ”flätor” för att skilja sig från Khalan. De hittade ett nytt hem på planeten Shakuras, ledda av deras matriark Raszagal.
Zerg var en biologiskt designade och den andra rasen som xel’naga modifierade. Från början var zerg maskliknande parasiter som absorberade sina offers DNA. När Overmind revolterade mot xel’naga och angrep deras världsskepp absorberade zerg deras kunskap och genetiska koder. Detta ledde till en mer organiserad konstruktion. Zergsvärmen bildade en hierarki, där den odödlige Overmind var deras ledare. Under denne stod odödliga cerebrates, tätt följt av overlords. Den moderna zergsvärmen består av flera olika kullar och grupper, vilket har gjort dem kapabla att överleva under extrema omständigheter. De flesta utvecklades för stridsföring.
Brottslingarna som byggde en ny värld
Människorna hamnade under United Powers Leagues kontroll 2229. Den nya regeringen trodde på ”mänsklighetens gudomlighet” och var puritaner som såg ned på allt utom den rena, mänskliga rasen. De slog till hårt mot personer med genetiska modifieringar och icke-nödvändig, cybernetisk utrustning. Deras obamhärtiga natur drabbade även kriminella, religiösa personer och politiska aktivister. Alla ”dissidenter” fick betala ett dyrt pris. Långt senare samlade forskaren Doran Routhe tusentals fångar ombord på superfraktskepp som skulle skicka dem på ett koloniseringsuppdrag. Med sig hade de ATLAS, en revolutionerande ny AI. Skeppen passerade dock sitt designerade mål. Under resan märkte ATLAS att många av fångarna hade börjat utveckla psioniska förmågor. Detta rapporterades omedelbart till Routhe.
De förlorade skeppen landade till slut, efter 30 år, på tre olika världar i Koprulusektorn. Världarna var Tarsonis, Moria och Umoja. Tarsonis blev den starkaste kolonin, då ATLAS fanns tillgängligt för dem som bodde där. Dessa tre civilisationer kallades för the Terran Confederacy. Många kolonisatörer ogillade hur deras regering agerade vilket startade olika uppror. Slutligen gjorde deras mest framgångsrika koloni på Korhal IV uppror, vilket ledde till att konfederationens ledare dödades.
Det är här berättelsen tar sin början i StarCraft.
Väl utvalda förbättringar
StarCraft Remastered är en nyversion av originalet, där Blizzard har förbättrat upplösningen och ljudbilden, samt gett oss helt nya illustrerade mellansekvenser som hjälper till att måla berättelsen som våra hjältar går igenom. Det strategiska gameplay som vi fick redan 1998 är detsamma. Blizzard har inte försökt laga inte saker som inte är trasiga. När jag spelar spelet känner jag att det inte har samma flyt som StarCraft II. Det är fortfarande in game-animationer som håller en låg framerate. Det är inte på något sätt ett problem och det ger en märklig känsla av nostalgi när jag spelar spelet.
Vi har dock fått ett nytt stöd till Battlenet och dess nätverk, med en ny interface som ger oss en mer uppdaterad hantering av spelet. Anpassningen till 2017 har gjorts bra och det känns inte bara som en grafisk uppdatering av spelet, då det även fått en funktionalitet som är up-to-date. När du startar spelet kan du välja om du vill spela StarCraft eller dess expansion Brood War.
Filmsekvenserna som vi får ser fortfarande hemska ut. Det är de gamla animationerna och designerna, men högupplösta. Om inte annat är den förskräckliga designen en rolig flashback till hur mycket såg ut på den tiden. Porträtten vi ser av spelarna i storyn är dock förändrade och passar bättre in med den stildesign vi har vant oss vid. Raynor var oigenkännlig i originalet efter att ha sett honom i StarCraft II och Heroes of the Storm, samt en myriad av bilder på nätet. I Remastered har de gett honom (och alla andra) en mer sammanhängande design. Det känns dock konstigt att se Raynor med snaggat hår! Hår eller ej, han är fortfarande en grym karaktär. Och han är bara en av många av den kalibern.
En otippad kombination av genrer
Om du får höra någon berätta storyn i StarCraft-serien för dig kommer du nog tro att det handlar om en episk filmserie eller, i spelväg, en helt annan genre än vad du faktiskt får. Hela StarCraft och dess uppföljare är, precis som sina föregångare Warcraft och Warcraft II, ett RTS – RealTidsStrategi. Du ägnar mycket av din tid till att planera din hembas, bygga trupper och byggnader, uppgradera saker och taktiskt ta dig fram genom spelets olika kartor för att klara av olika uppdrag. Efter att ha upplevt Warcraft III var jag glatt förvånad över hur väl story och RTS kan gå ihop, men misstänker att jag måste ge beröm till Blizzard och deras förmåga att berätta historier.
Spelet har tre olika kampanjer, en för varje ras. Spelets berättelse börjar med att följa James ”Jim” Raynor, en halvdekad krigsveteran som dras in i ett politiskt spel han inte hade räknat med. Under spelets första kampanj får vi följa honom och ta del av den berättelse som senare kommer leda fram den handling vi får ta del av i uppföljarna Wings of Liberty och Heart of the Swarm. I den sistnämnda delen tar vi rollen som en av spelseriens mest ikoniska karaktärer och vi får dennes bakgrundshistoria i StarCraft.
Något som imponerar på mig är hur välskrivna karaktärerna är. Visst finns det en del klyschor och ”tropes” bland deras karaktärsdrag, men de lyckas vara så övertygande i sitt handlande och det de säger att det är lätt att glömma att det är ett spel från 1998, med tanke på hur välskriven dialogen och storyn är. Jag säger inte att storyn var dålig förr, men med den övning spelutvecklare har fått att skriva berättelser till spel genom åren håller de en helt annan klass idag. StarCraft var redan där för nästan två årtionden sedan.
Första delen på något fantastiskt och stort
Jag vet att det är orimligt att bedöma spelet med StarCraft II-trilogin i åtanke, men det här är första delen i något större. Det vet vi idag. StarCraft var redan fantastiskt i sin ursprungliga form och med Remastered har spelet inte bara fått en välförtjänt comeback för spelvärlden, men även blivit en estetiskt mer sammanförd del i hela sagan. Om ni spelar första delen kommer ni vilja spela övriga delar också och jag rekommenderar er verkligen att göra det. Tidigare har jag sett Mass Effect-trilogin som den bästa rymdsagan i spelvärlden, men efter att ha upplevt StarCraft och StarCraft II är den platsen tagen med astronomiska mått. Vill ni ha en spännande story inlindat i RTS kan jag definitivt rekommendera StarCraft Remastered. Det är svårt att se det som ett enskilt spel då det är en så självklar del i en större serie, men Starcraft och dess expansion Brood War som ingår i denna utgåva är fortfarande fenomenala på egen hand. I kontext med sina uppföljare skulle jag ge det här spelet ett högre betyg då det här bara är början på något fantastiskt och stort.