För en som vuxit upp med såväl Disney som andra tecknarhus under 90-talet, är Stars in the Trash som ett kärt återseende. I det visuella hittar vi allt mellan Änglahund och Aristocats, och det är så följsamt och stiligt animerat att man vill fråga sig om inte en film i den här stilen ändå är möjlig. Men det här är ett spel, och som sådant är det en oerhört mysig liten upplevelse.
Kattansiktet utåt
Stars in the Trash utvecklas av den spanska studion Valhalla Cats. Studion består av tre nyckelpersoner: José Ginés Picón López (VD, speldesigner, programmerare, kreativ ledperson och mästare av akuta accenter), Javier Granados (animationsregissör) samt Yev Kutsenko (komponist). Dessa är studions stjärnor, men det kreativa teamet bakom Stars in the Trash är ytterligare en handfull namn. Bland studions tidigare alster finns The Purring Quest från 2015.
Förutom speldesign är studion djupt engagerad i katters välfärd och stoltserar med donationer i femsiffriga eurotal till olika katthem. Tillsammans med den söta tweet som uppmuntrade fans att skicka kattbilder för att få med sina pälsklingar i denna titel, förefaller Valhalla Cats vara en sån helylle spelutvecklare att Angry Demon får sig en match.
Det sägs att toxoplasma gondii, en inte helt ofarlig bakterie kattägare löper lite större risk att få i sig än andra, kan ändra på hjärnans kemi tillräckligt för att eventuellt göra dig mer dragen till katter. I sådana fall känns Valhalla Cats lite skämtsamt som ansiktet utåt för denna zoonos. Men detta ska så klart tas med en nypa kattmynta.
Moka gräl
I Stars in the Trash styr du Moka, som tröttnat på att vara klemad huskatt och hellre söker sig utomhus. Men att fly är inte det lättaste när familjens jycke ständigt ”räddar” honom från det vilda livet utanför. Med lite ihärdighet kommer du dock att lyckas, och där ute väntar dig ett äventyr med oväntade vänner, ovänner och vändningar.
Det första som slår en med Stars in the Trash är hur fantastisk presentationen är. Det ser som sagt ut som en gammaldags handritad tecknad film. Det är för att det är precis vad det är, som du kan se i videon i sidhuvudet. Studions animationsmäster löper verkligen linan ut för att åstadkomma den här stilen. Priset för hans och övriga teamets mödor är inget mindre än en ynnest att få spela.
Den enda gången Stars in the Trash ser mindre än fantastiskt ut, är när icke-levande element animeras. Framför allt bilar som kör och kraftiga inzoomningar på olika miljöer skvallrar en del om var det karvats på kvaliteten. För ett spel på 2–3 timmar (enligt egen utsago) är detta dock en petitess i sammanhanget.
Len som en nyrakad katt medhårs
Där finns så ofantligt mycket att gilla med Stars in the Trash, från grafiken till det glättiga gameplayet med dess många små pussel och utmaningar, till den så följsamma, helmysiga musiken i all sin ”Musse Pigg-ighet”. Och det finns inget riktigt som det i hela spelvärlden. Här finns en tillstymmelse av Cuphead i den grafiska ambitionen och en liten del av det Copycat och Little Kitty, Big City vill ge sina spelare. Det är dock helt unikt och separat från dessa och en upplevelse jag rekommenderar med samma iver som de tecknade klassikerna Aristocats och Brisby och Nimhs hemlighet.
Stars in the Trash släpps den 9 december på PC (via Steam) och är även utlovat till Nintendo Switch någon gång i framtiden. Priset är cirka 12 dollar. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
