Att svara på vad Synduality: Echo of Ada ens är verkar vara precis lika svårt som att njuta av spelet. Det tillhör en underavdelning till skjutspelsgenren som kallas för extraktionsskjutare. Dessa går ut på att ta sig ut från sitt näste till ett större, farligare område, plocka på sig så mycket man kan bära och ta sig tillbaka med livet i behåll.
Bara faktumet att recensionen börjar med en paragraf som den ovan är talande, men jag skriver det ändå i klartext: Det här är en typ av spel som denne recensent inte har mycket historia med, och den här titeln gör inte mycket för att konvertera mig.
Världsbygge
Till att börja med måste världsbygget nämnas. Som ni kunnat läsa här och här, så utspelar sig Synduality: Echo of Ada efter en hejdundrande apokalyps. Mänskligheten regnade bort. Samma oväder skapade hiskeliga monster kända som Enders. Trots detta överlevde vi rätt bra, till vår bastion Amasia föll, varför vi nu tvingats ut i vildmarken och leta resurser igen.
Många av händelserna som ledde hit kan läsas i mangaform eller ses i animeform. Det mest lättillgängliga är det sistnämnda. Synduality: Noir heter den serien och den finns i två säsonger på Disney+.
Hur som haver: Resursen ifråga är AO-kristaller, en typ av kvarts som nu är vår primära energikälla. Alla som beger sig ut för att leta efter den kallas för Drifters och gör så i en typ av robot kallad Cradlecoffin, tillsammans med en Magus, alltså en söt AI-robot. Men det är inte bara Enders man behöver oroa sig för, utan även ambitiösa med- eller rättare sagt motspelare som vill åt ditt rov. Du får också se upp med att röra dig alltför mycket när det regnar. Precis som under senaste syndafloden (hihi) kan det skada din dyrbara ”vaggkista”.
I sak är det här faktiskt ett ypperligt världsbygge – rentutav världsklass – men i utförande haltar det.
Robotbygge
Efter en historiestund som heter duga får du snart kontrollen över din första Cradlecoffin med en generisk Magus som lär dig vad allt går ut på. Uppdraget ifråga tar några minuter, men ska lära dig precis allt du behöver för att göra några mycket viktiga val efteråt. Det första är hur du designar din waifu Magus, vilket är rätt viktigt eftersom det i nuläget kostar pengar att få göra om. Det andra är vad du vill ge din Magus för förmågor: helning, missilregn, bättre skanning, etc. Efter en knapp kvart med spelet kastade jag själv en metaforisk tärning och valde därefter.
Till min och många andras besvikelse är det mest din Magus som går att piffa upp med allt från smink till kläder – men din mech och din bas har inte tillnärmelsevis samma mängd lull-lull. Det sorgliga i den kråksången är att du kan förlora din Magus. Blir du allvarligt skadad kan du välja katapultstolen ut ur din Cradlecoffin med Magus i behåll – men stannar du blir hon bortrövad. Och kan så klart köpas tillbaka för dyra pengar i ett hiskeligt skick. Det ger en särskild känsla av desperation, men det är en i varje fall jag inte är sugen på att känna.
Oväntat djup, syndigt upplägg
Helldivers 2 och Espace from Tarkov är de mest uppenbara genrekompisarna till Synduality: Echo of Ada. Det framgår dock inte särskilt tydligt i marknadsföringen. En del verkar lika vilse som undertecknad, medan andra spelare verkar ha gjort sig rätt hemmastadda redan. Den digitala förbokningen gav ju faktiskt tillgång till spelet redan den 17 januari, medan den faktiska releasen var den 24. Den sortens förbokning är vanligtvis förenad med en kollektiv suck åt förövaren, men för det mesta verkar det vara rätt lugnt på forum och fält i det här fallet.
Synduality: Echo of Ada gör skäl för sitt namn med fler synder (tihi), varav de flesta har att göra med orättvist nötande för de ovanligaste materialen/resurserna och en in-game-butik där du kan spendera mer pengar ovanpå de 40–100 euro du redan spenderat beroende på utgåva. Butiken är så klart mest för att pynta din Magus, vilket gör det extra jobbigt att riskera att förlora henne i nästa sorti.
Jag må inte vara frälse med genren, men jag kan absolut se lockelsen för de som är. Med lite mer fokus på PvE-aspekten (kanske ha en ”vildmark” där PvP är tillåtet?) och en mer robust kampanj för dem av oss som är mer sugna på att spela ensamma kan Synduality: Echo of Ada antagligen vara riktigt kul. Just singelspelaraspekten är tydligen mest där för att spelet inte ska bli ospelbart i en eventuell framtid med nedstängda servrar. Fin touch, tycker jag. Lägg på lite mer och enklare valmöjlighet för bas- och mechutsmyckning och fler kan nog tänka sig hoppa på i startsträckan.
