Taito Milestones 2 gör fler arkadspel ur en forn jättes förflutna tillgängliga för den stora massan. Den här gången är det från år 1984 med uddingen Ben Bero Beh, till år 1992 och Dino Rex och Solitary Fighter. Samlingen är i princip lika säregen som sin föregångare. Den innehåller dock fler genuint bra titlar, men dessa gör också tillkortakommanden i presentationen betydligt mer uppenbara.
En sadistisk trio
I ordningen de släpptes innehåller Taito Milestones 2 spelen Ben Bero Beh, The Legend of Kage, Kiki Kai Kai, The New Zealand Story, Darius II, Gun Frontier, Liquid Kids (Mizubaku Daibouken), Metal Black, Dino Rex samt Solitary Fighter (Violence Fight II). Det är lite spridda skurar, men framför allt är det kulregn. Som sig bör är de flesta av dessa rejält tuffa nötter att knäcka. Tyvärr gör Taito Milestones 2 inte mycket för att underlätta saken.
Inne på vart och ett av spelen kan du anpassa din upplevelse via dess helt egna meny. Det inkluderar både visuella bitar så som displayfilter (för den där genuina tjocktevelooken) och olika sätt att ställa in svårighetsgrad. Dessa funkar okej och är tillräckligt i de flesta av spelen. Tre av dem dock, Ben Bero Beh, Kiki Kai Kai och The Legend of Kage, trilskas med att skicka dig tillbaks till titelskärmen vid en Game Over, vilket bokstavligen tvingar dig att sitta genom hela spelet på ett ynka virtuellt mynt om du vill klara det. Detta kallas ibland att ”1 cc:a” ett spel, och det är något hängivna fans gör – inte någon som vill ha ett snabbt arkadfix för dagen. Tyvärr tillhandahålls heller inga direkta typer av sparpunkter så som Save States. Du kan pausa spelet och återkomma, men det är allt. Ett helt obegripligt tilltag, får sägas.
Plattformsduon
The New Zealand Story och Liquid Kids är båda oerhört trevliga plattformsspel. Det ena sätter dig i rollen som en Kiwi-fågel på väg för att rädda dina vänner från ett ondsint sjölejon. Det andra låter dig styra en flodhäst i färd att besegra en elddemon som hotar bränna ned hela flodhästlandet. Det är i sanning den gamla skolans sätt att hantera berättelser i spel.
Båda titlar är rätt svåra, men överkomligt så eftersom de mestadels låter dig fortsätta direkt där du dog. De tycks även dela fysikmotor i viss mån, av kontrollen att döma. Den är av typen ”lätt att plocka upp; jobbigare att bemästra. Det gäller framför allt hur momentum är programmerat. Jag vågar påstå att friktion på exempelvis is inte riktigt funkar så här. Kul är de båda två oavsett, men frustrerande på det där sättet bara gamla spel kan vara (nya kommer inte undan med det längre!).
Tvekampen
Dino Rex och Solitary Fighter (spelets japanska originaltitel) är båda slagsmålsspel av typen 1-mot-1. De förefaller mest vara här för att runda av samlingen och ge lite mer variation åt Taito Milestones 2.
Klo-gemäng dinosaurier emellan är inte den vanligaste genren direkt, och Dino Rex gör inte precis idén någon rättvisa. Kontrollen är simpel, valmöjligheterna få och ljudet rentutav hemskt. Solitary Fighter är å andra sidan den typen av spel där du kör mot datorn fram till någon sätter sig på maskinen mitt emot och utmanar dig (så som exempelvis Street Fighter II och Soul Calibur funkade i arkadhallarna).
Denna duo avnjuts bäst i sällskap, men helst inte alls. Som sidoaktivitet på en fest så som en snabb Herren på täppan-turnering kan den säkert stjäla ett och annat leende. Det lär dock mest vara ett av medömkan.
Pangpang-trion
Darius II, Metal Black och Gun Frontier är alla skrollande skjutarspel där du som ensam farkost måste uträtta en hel armés jobb. De två förstnämnda är med rymdtema. Vi har tidigare stiftat rätt nära bekantskap med Darius II via seriens båda kompileringar. Det är dock viss skillnad: Versionen i Cozmic Collection Arcade är anpassad för två skärmar – denna version är för tre. Det innebär egentligen bara att spelfältet är extremt uttänjt och allvarligt talat ser mer jobbigt ut än exotiskt. Det är dock, som alltid när det gäller Darius, ett välkommet tillskott. Att versionen är annorlunda från andra är ett stort plus.
Metal Black är samlingens mest visuellt imponerande spel och har en fenomenalt designad introduktionsbana som snabbt och snyggt förklarar spelets mekaniker för spelaren. Metal Black har lite av det som skapar klassiker så som R-Type, Gradius, och framför allt Darius. Faktum med att det är mer spelvärt än många ur den sistnämnda serien. Gillar du ”shmup” är det här ett spel du inte bör missa.
Gun Frontier är rörigt. Grafiken gör poänggivande föremål lätta att förväxla med fiendens kulor, vilka det finns massvis av. Det är lätt att bli överrumplad och designen är mer manande till myntinkastet än vad den är rättvis. Det har dock riktigt gött ljud och tajt musik, vilket lätt väger upp för det totala kaos tvåspelarläget är. Lagget med femtielva rörliga element på skärmen samtidigt känns nästan som medveten design. När de stora bossarna till slut faller blir det något filmiskt över den hackiga bilduppdateringen.
Summa summarum
Taito Milestones 2 är en bitvis svår samling att rekommendera. Här finns rätt många spel för en hyfsat billig peng och de är både spelbara och spelvärda (nästan) allihop. De flesta och mest uppenbara problemen är med spelen själva, så som 2-spelarlägen där spelarna inte är på skärmen samtidigt, att man kastas ut till titelskärmen vid Game Over, etc. Om ambitionen är äkthet och trohet mot originalen förtjänar Taito Milestone 2 ett högt betyg. Samtliga spel går som tåget, näst intill utan anmärkningar (en färgbalansbugg i Darius II åsido, enbart). Det är som det brukar med konverteringseliten Hamster bakom rodret; de tycks vara M2:s enda riktiga konkurrent (det är upp till bevis om LRG hamnar bland dem). Trots alla lovord är det dock drygt att inte ha fler sparplatser än en per spel, inte någon spola tillbaka-funktion och ett par titlar som egentligen ingen hade bett om.
En mer gedigen presentation med mer information om spelen och kanske lite konceptkonst, utvecklaranekdoter och dylikt hade förhöjt upplevelsen ytterligare. Som det är handlar detta om en lika avskalad arkadspelssamling som ettan, men med bättre spel. Och som sagt, prislappen matchar vad som erbjuds – högkvalitativ emulering av en handfull titlar som förtjänar att hitta ut ur arkadhallarna – extremt väl. Kanske väl nog för att locka nyfikna som inte nödvändigtvis älskar arkadspel, vilka annars är de som har den största behållningen av Taito Milestones 2.
Taito Milestones 2 släpptes den 31 augusti på Nintendo Switch och kostar 410 kronor (eShop) eller cirka 449 (fysiskt). Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
