Till att börja med är det en del som är lite konstigt med den här recensionen och det beror väl mest på mig skulle jag tro. Inte nog med att spelet Tetris 99 släpptes digitalt redan i april (det är den fysiska utgåvan, släppt i september som recenseras här) utan dessutom har andra faktorer skapat förseningar och åter förseningar. Det är med facit i hand viktigt att komma ihåg att ”ledig”-delen av föräldraledig inte nödvändigtvis innebär mer fritid, utan framför allt att en slipper gå till jobbet. Dryga två månader försenat får ni därför just precis nu, i december 2019, läsa min surt hopgnetade recension.
I begynnelsen
1984 knåpade Aleksej Pazjitnov med vänner ihop den första versionen av Tetris, och världen var slagen med häpnad. Licensieringen till ”väst” är ur historiskt perspektiv rörig, (tvistemål mellan Atari och Nintendo 1988–93) men 1989 bundlades Tetris med Game Boy, mycket tack vare holländaren Henk Rogers, och plötsligt var det världens mest sålda digitala spel. 1991 flyttade Pazjitnov till Amerikat och kunde 1996 bilda Hawaiibaserade The Tetris Company tillsammans med ovan nämnde Rogers. Efter att ha köpt upp ELORG – företaget som en gång i tiden skötte all sovjetisk licensiering av IT och data, satt man på hela Tetris-kakan och kunde diktera hur spel tillverkade på licens faktiskt fick lov att se ut. Vart vill jag komma med denna drapa då? Jo, efter 35 år av vanligt klossande tyckte nån att ”jo det här med battle royal ligger ju i tiden. Kidsen är galna i det!”, och så blev det Tetris 99.
Gameplay
Från japanska spelutvecklaren Arika (”Akira” baklänges, förnamn på de två grundarna som innan de startade eget 96 var tongivande bakom exempelvis Street Fighter II hos Capcom) kom således Tetris 99, så benämnt för att du battlar mot 98 andra spelare online. Runt den vanliga spelplanen syns alla de andra i miniatyr. Enligt vanligt Battle Royal-koncept vinner den som är sist kvar. Enligt vanligt tetriskoncept generar fyra samtidigt borttagna rader (Tetris) en rad skräpblock hos en motståndare, men eftersom de är så många blir det att man får välja om det ska vara slumpat, gå på den med flest knockouts, eller den som ligger sämst till. Den extra pillrige kan med vänsterspaken välja motspelare manuellt, men det känns definitivt som överkurs för en mindre inbiten Tetrislirare.
Och där har vi det alltihop. Konstigare är det inte. Ja, det finns ett övningsläge mot 98 CPU med ställbar svårighetsgrad, ett rätt konventionellt maratonläge med mål i antal rader, och ett lokalt PvP-läge, förutsatt att du sitter med fler än ett Switch. Övnings- och maratonlägena är dock endast tillgängliga som DLC mot reda pengar, men gratis tillsammans med fysisk utgåva. Fler spellägen kan eventuellt komma senare.
Resten av kassettens minne upptas av i mitt tycke mindre relevant innehåll såsom bakgrunder och användarikoner som kan låsas upp med achievements eller köpas för låtsaspengar som erhålles genom att utföra dagens uppdrag. Det skall däremot sägas att Tetris 99 från början varit fritt från mikrotransaktioner, vilket undertecknad tycker är utmärkt bra. I fysisk utgåva ingår också ett års onlinemedlemskap.
När det gäller kontroller är vi underkastade Tetris Holdings (bolag helägt av The Tetris Company, som håller i licenserna) kontroll. Personligen föredrar jag att kunna laborera lite, men för officiellt licensierade Tetris-spel gäller ett fastställt schema, eller ja, två. Det går att växla mellan A och B som i princip bara kastar om lite. Bägge känns aviga för mig, men det är säkert en vanesak.
Grafika i zvuk (grafik och ljud)
Kvistar vi raskt vidare till avdelningen grafik och ljud är det svårt att tänka sig hur ett 2D-pussel skulle kunna tänkas ligga i framkant grafikmässigt, men allt är förstås blankt och färgglatt och sådär, på det enligt Tetris Holdings riktlinjer fastslagna sättet. Musiken är ett blandat spektakel dock. Vissa spår är behagliga att lyssna på medan andra är så in i bänken generiska i sin 2000-tal-i-största-allmänhet-skvalmusik-ighet att öronen bucklar sig. Kanske nåt kompositören kokat ihop av lite gamla licks på lunchen, vem vet?
Om sanningen ska fram är jag ingen hejare på Tetris, så jag tog in min fru som är bra mycket vassare till att spela i skarpt läge. På det hela taget underhållande, men stundtals laggade det gräsligt. Vi är dock inte säkra på om problemet låg i vår uppkoppling eller annorstädes. Till detta läggs också obekvämt lång laddningstid för att hitta match, ett evigt gissel i PvP.
Precis som med andra battle royal-spel, där man ena stunden vinner matchen och nästa får spö av en 11-åring fem sekunder efter start, varierar resultatet ganska mycket. Något mindre stresspåslag då i det mer konventionella maratonläget, men istället för att bara tröska efter highscore skall mål, från 150 rader och uppåt, uppnås, och det är lättare sagt än gjort.
Jag saknar ett versus-läge för två spelare på samma skärm, vilket kanske nådde sin höjdpunkt med Tetris Party som kom till Wii 2008. Nu låter det sig endast göras om mer än en Switch finns i lokalen. Tekniken finns ju där, så det är konstigt att den inte utnyttjas. Sent i skrivprocessen har dock notiser om sådana lägen i ett kommande DLC hittats. Det glunkas om 31 december eller senare.
Sammantaget är det svårt att hitta några stora fel med Tetris 99, men också svårt att bli verkligt begeistrad, om en inte är gravt inbiten entusiast.
Men vänta, det var ju den fysiska utgåvan som skulle recenseras? Ja, allt ovan gäller förstås, men i tillägg skall nämnas att man för mellan 300 och 350 kr inte bara får kassetten med det kostnadsfria spelet på, utan även uppdateringen värd 10 dollar eller motsvarande, samt ett års Nintendo Switch online värt cirka 200 kronor. 0-60 pix för en fabriksny spelkassett är inte så illa. Däremot hade jag gärna sett att det inkluderades antingen ett instruktionshäfte, en tutorial eller elektronisk manual eller liknande, för allt är definitivt inte glasklart, och det är tråkigt att behöva sitta och googla när man ska spela.
